Sabina Kapetanovic är docent i psykologi vid Högskolan Väst och forskar om barns och ungas psykiska och beteendemässiga utveckling, föräldraskap och föräldra-barnrelationer. Hon är utbildad lärare och har funnits i skolans kontext sedan första vikariatet som 19-åring. Hon fick möjligheten att gå en doktorandutbildning och är sedan dess kvar i den akademiska världen, fortfarande med fokus på att bidra till barns och ungdomars utveckling.
På upptaktsdagen är hon inbjuden för att tala om vikten av socioemotionellt lärande för barns och ungdomars självtillit och motståndskraft.
– För unga är det viktigt att förstå sig själv och varför man tänker som man gör och kunna kontrollera sina känslor. Det i sin tur påverkar hur man tar sig an utmaningar. Det handlar om att lära sig förstå sig själv och andra för att få bättre relationer, säger hon.
Öppen kommunikation
Relationen mellan föräldrar och barn har också stor betydelse för hur barn och unga utvecklar sina emotionella och sociala förmågor. I sin avhandling undersökte Sabina Kapetanovic hur barns riskbeteende påverkas av relationen mellan barn och föräldrar. Hennes forskning var en del av ett större projekt som följde 1500 ungdomar från årskurs 6 till gymnasiet. Hon kunde konstatera att föräldrars insyn i sina barns liv är mycket viktig och har stor betydelse för barnets utveckling under skoltidens händelserika år.
– Att som förälder ha en öppen kommunikation med sitt barn gör att föräldrar får mer insyn i barnets liv. Och för att barn ska känna att de har tillit att berätta krävs ett tillåtande klimat hemma, säger Sabina Kapetanovic.
Stöd till föräldrar är därför något hon ofta återkommer till.
– Vi vuxna har inte alltid koll på hur vi själva fungerar. Vi behöver stärka barnen men då måste vi också stärka oss själva.
Trygga föräldrar är ett föräldraskapsprogram för familjer i utsatta områden som har sin bas i anknytningsteorin. I programmet, utvecklat av Örebro kommun, träffas föräldrar under nio träffar utifrån olika teman. Tillsammans med forskarkollegan Therése Skoog har Sabina Kapetanovic fått möjlighet att utvärdera programmet för att se om det har någon effekt på föräldrars självtillit.
– Det är ofta tufft för föräldrar i utsatta områden. Därför krävs det att vi stärker dem i deras föräldraroll. Det vi hittills sett är att dessa föräldrar verkligen vill ha stöd. De vill också ha kulturellt anpassad kunskap och utbildning kring utmaningar de möter, berättar hon.
Samverkan mellan skola och föräldrar
Skolan behöver också samverka med föräldrar. Programmet PATHS, Promoting Alternative Thinking Skills, har som grund att främja barns utveckling av socioemotionella färdigheter och är ett av flera program inom samma område. Forskare vid Stockholms universitet anpassade programmet till svensk kontext och lät personal i förskolor i Stockholmsområdet arbeta enligt programmet. Efteråt kunde de konstatera att barnen hade fått mera emotionell kunskap och prosocialt beteende.
– I min forskning kunde jag se att barnen i de förskolor som jobbat med PATHS hade större känslomässig förståelse och att modellen hade större effekt i socioekonomiskt utsatta områden, berättar Sabina Kapetanovic.
Forskningen inom området emotionellt lärande i skolan är ganska ny men redan nu finns belägg för långsiktiga effekter för de barn på förskolor som systematiskt jobbat med ett socioemotionellt program.
– Barn utvecklas otroligt snabbt. Därför är det viktigt att starta tidigt med förståelsen för samspelet med andra, men också att ha perspektivet att eleverna kan utvecklas.
Hela skolans ansvar
Program för emotionellt lärande i skolan ger bäst effekt om programmet riktar sig till elevhälsan och inte bara till lärarna, menar hon. En samsyn hos elevhälsans professioner kan bidra till en samsyn på hela skolan. Målet bör vara gemensamt: Att se till att barn och deras föräldrar blir stärkta i sina socioemotionella förmågor.
– Vuxna behöver också få arbeta med sina förmågor och färdigheter. Rektorn på skolan och förvaltningen måste ge utrymme för att jobba med frågan, så att emotionellt lärande inte bara blir ännu en uppgift som läggs på lärare. Det är viktigt att stärka elevhälsan och hela skolan för att barnen ska kunna växa, säger hon.
