Ryaskolans satsning på språkutvecklande undervisning startade för drygt tio år sedan. Då hade skolan mycket låga studieresultat och stämningen i lärarkollegiet var ganska uppgiven, berättar Caroline Hatcher. När en ny rektor, Paula Sörensen Palmdahl, började blev det startpunkten på ett utvecklingsarbete för att ”vända på skutan”. Utifrån en kartläggning och analys av behoven bestämde sig skolledningen för att satsa på språkutvecklande undervisning med fokus på elevers skrivande inom olika textgenrer. Boken Låt språket bära av Britt Johansson och Anniqa Sandell Ring var en viktig inspiration.
– Det viktigaste var att projektet var kollegialt, och att alla lärare, oavsett ämne, skulle arbeta genrepedagogiskt med att utveckla elevernas skrivande, säger Caroline Hatcher.
Under första året användes alla studiedagar och all utvecklingstid till utbildning och kollegialt lärande kring genrepedagogik. Samtliga lärare fick fortbildning i genrepedagogik och uppmanades att samarbeta över ämnesgränserna. Man skapade ett årshjul från åk 1-9 kring vilka textgenrer eleverna skulle jobba med, så att undervisningen inte skulle fastna i exempelvis argumenterande texter.
Alla inte “med på tåget”
När Caroline Hatcher 2019 anställdes som förstelärare och utvecklingsledare med inriktning språkutveckling tog hon över uppdraget från en kollega som varit med sedan starten. Caroline fick då intrycket att alla lärare var igång med genrepedagogisk undervisning och att hennes egen roll var att hålla arbetet flytande.
– Jag hade 17 procent av min tjänst för att stödja det språkutvecklande arbetet tillsammans med en kollega. I praktiken innebar det att jag och min kollega hade möjlighet att jobba med alla lärarna en gång var fjärde torsdag. Efter ungefär ett år märkte vi att det inte fungerade.
Vad de upptäckte var att alla lärare faktiskt inte var ”med på tåget”. En del kollegor tyckte inte att det genrepedagogiska arbetssättet kändes relevant, och många hade svårt få till ett samarbete över ämnesgränserna.
– På en F-9-skola har man olika behov, och det är svårt att hitta tid att träffas. Men det största hindret är ändå om inte alla känner att förändringsarbetet är relevant.
En förklaring till att utvecklingsarbetet inte slagit igenom i alla klassrum är nog hur satsningen sjösattes, tror Caroline.
– Att alla lärare skulle lära sig alla texttyper, oavsett om man är idrottslärare, NO-lärare eller svenskalärare fick ett motstånd att gro hos vissa. Och det levde kvar. Dessutom upplevdes skrivprojekten som eleverna skulle göra både tidskrävande och arbetskrävande för pedagogerna.
Mer fokus på läsning
Samtidigt var många lärare trygga med det genrepedagogiska arbetssättet och vittnade om positiva effekter i elevernas lärande. Så frågan var hur skolan skulle ta tillvara och utveckla de kunskaper och erfarenheter lärarna tillägnat sig.
Efter samtal med lärarna kom man gemensamt fram till att ta bort årshjulen och kravet på att alla ämneslärare skulle ha kunskap om samtliga texttyper. Därmed kunde också kravet på samarbete över ämnesgränserna slopas. Och den förändringen har tagits emot positivt, berättar Caroline.
När hon tillsammans med lärarna analyserade elevernas språkliga nivå såg de också att det språkliga genrearbetet behövde fördjupas.
– Vi såg att det fungerade ganska bra med strukturen i elevernas texter, och att de behärskade olika genrer. Men djupet och nyanserna i språket saknades. Språkinnehållet var för dåligt, där hade vi inte lyckats.
Därför bestämde de sig för att satsa mer på läsning, i alla ämnen, för att stärka elevernas ordförråd och begreppsförståelse och ge dem verktyg att utveckla sina texter.
– Vi landade i att fokus ska vara på de texter som eleverna möter i respektive ämne. Vilka texter möter mina elever i NO? Vilka texter kräver jag att de ska kunna producera inom olika genrer?
Reading to learn-metoden stärker undervisningen
Här passade metoden Reading to learn väl in i helhetstänket. Arbetssättet har sin grund i genrepedagogik men bygger på att eleverna först lär sig läsa ämnesspecifika texter på ett djupgående sätt, och sedan i nästa steg själva får konstruera egna texter, först tillsammans i storgrupp och därefter individuellt. Undervisningen är mycket explicit och läraren modellerar och vägleder eleverna genom läsningen genom att alltid presentera texters syfte (genre) och vad varje stycke behandlar. Utvalda stycken där genren är särskilt tydlig eller där innehållet är särskilt komplicerat, studeras mening för mening och ord för ord.
Ryaskolans nuvarande rektor, Jessica Thompson, har sedan år 2020 bestämt att skolan ska satsa långsiktigt på kompetensutveckling i metoden Reading to learn för alla lärare. En lärare i varje arbetslag har påbörjat grundutbildning i metoden, och Caroline har haft workshops för hela kollegiet med stöd från Center för skolutveckling. Hon ser stora fördelar med att samtliga lärare är med i språkutvecklingsarbetet.
– Jag tror att det är absolut nödvändigt om man har de utmaningar som vi och många andra skolor har. Vi har många elever som behöver jobba med det språkliga, och många är nyanlända. Då måste man ha ett gemensamt fokus, säger Caroline Hatcher.
– Gör vi det här tillsammans, då blir det mer vårt problem att lösa, inte mitt. Att vi kan ge varandra stöd och tips lyfter bördan från de egna axlarna. Vi kan bygga gemensamma lektioner, till exempel. Det finns oändliga möjligheter.
Svårt att få till gemensam fortbildning
Kollegialt samarbete mellann lärarna Linda Höök, Selma Filipovic och Caroline Hatcher (mitten).
Utmaningarna är fortfarande många. Att undervisa utifrån Reading to learn-modellen är arbetskrävande, och särskilt lärare som ännu inte gått utbildningen kan känna en osäkerhet. Om det varit möjligt att fortbilda hela kollegiet samtidigt hade mycket vunnits, tror Caroline Hatcher. Då hade utvecklingsarbetet kunnat hålla ett högre tempo. Men det fungerar dessvärre inte.
– Vi löser inte det med vikarier. I kombination med en med hög personalomsättning blir det väldigt tufft. Under ett normalt läsår börjar det kanske fem nya lärare i snitt. Och de nya måste vi också ge möjlighet till fortbildning de kommande åren.
Takten i arbetet måste anpassas till de förutsättningar som finns.
– Men om vi verkligen får snurr på det, och får upp våra resultat, så är det ju värt det, säger hon.
Tillräckligt med tid och en organisation som underlättar för lärarna att hålla fokus på utvecklingsarbetet är viktiga framgångsfaktorer, menar Caroline Hatcher. Under början av vårterminen 2022 kommer tyngdpunkten i utvecklingsarbetet ligga på kursplaneförändringarna som ska gälla från och med höstterminen 22 och regeringens förslag på ändringar i betygssättning, som kan bli verklighet 1 juli.
– Varje torsdag ska lärarna träffas i olika ämnesgrupper för att diskutera hur undervisning och bedömning behöver anpassas till de nya skrivningarna i Lgr 22. I detta arbete ingår även att planera utifrån Reading to learn och diskutera ledarskap i klassrummet och lektionsdesign som vi också arbetat med under höstterminen. Reading to learn kommer på så sätt knytas närmare till våra egna ämnen.
Stöttar kollegor och är en länk till skolledningen
Ansvaret för att stödja det genrepedagogiska utvecklingsarbetet ska framöver delas mellan Caroline Hatcher och skolans förstelärare, som tar hand om varsitt stadium.
– Förutom att hjälpa lärarna med planering av lektioner tänker jag också att vara med i klassrummen. Då kan vi tillsammans diskutera hur det som vi planerat landade hos eleverna, vad vi eventuellt behöver ändra på till nästa gång och så vidare. Det kan också kännas skönt att vara två pedagoger i klassrummet när man provar något nytt.
Som utvecklingsledare ska hon hjälpa och stötta kollegorna, och samtidigt vara en länk mellan lärarna och skolledningen. En tydlig rollfördelning mellan henne och skolledningen är viktigt, poängterar hon.
– Det är rektors ansvar att förankra så att alla är med på tåget. Om jag blir en pekpinne kan det skapa motstånd.
För att förändringsarbetet ska bli framgångsrikt och hållbart långsiktigt är det mycket viktigt att skolledningen skapar förutsättningar för de processer som krävs för att nå dit.
– Jag får inte bli ett alibi, utan ska vara deras förlängda arm. Som rektor behöver man vara ganska mycket hands on, och ha täta återkopplingar med personalen.
Betyg är ett trubbigt verktyg
Vilka effekter kan skolan då se av det språkutvecklande arbete som sker?
Utöver att eleverna får bättre förståelse för att texter har olika syften och är strukturerade på olika sätt, har lärarna fått ett gemensamt metaspråk för att samtala om undervisning, säger Caroline Hatcher. I sitt eget klassrum märker hon att eleverna blir mer intresserade av språk när de får borra på djupet i texter. Det finns dock svårighet med att följa upp och mäta resultaten på gruppnivå. Elever kan ha andra svårigheter som påverkar skolresultaten än det språkliga, till exempel. Och resultaten på nationella prov påverkas av hur många elever som är nyanlända ett specifikt år. Dessutom finns en trend att elever som lyckas väl lämnar skolan vilket gör det svårare att säga något säkert om undervisningens effekter.
– Vi mäter naturligtvis progressionen hos våra elever och ser att resultaten är bättre efter att eleverna undervisats i ett moment än före undervisning, men att använda betygen som ett mått på hur genrepedagogiken fallit ut är ett för trubbigt verktyg.
Får stöd genom forskningsprojekt
I arbetet framåt har Ryaskolan stöd av ett forskningsprojekt som finansieras genom den statliga satsningen ULF – Utveckling, Lärande, Forskning. Genom projektet får lärarna tillgång till kvalificerad fortbildning, handledning och stöd för att utveckla sin undervisning. Forskningsprojektet, som har titeln Att utveckla flerspråkiga elevers ämneslitteracitet genom genre-pedagogisk undervisning, genomförs i samverkan mellan Göteborgs stad och Göteborgs Universitet och ska ge kunskap om hur genrepedagogik kan stötta flerspråkiga elevers kunskapsutveckling.
Caroline Hatcher ser många fördelar med att ta stöd av skolforskare.
– De tittar noggrant på vårt arbete, är med på lektioner, intervjuar lärare och ställer djuplodande frågor. Då blir det inte så lätt komma med massa floskler. De ger också återkopppling på när vi testar en ny planering. Jag tror att vi håller liv i utvecklingsarbetet på ett annat sätt genom att vi har någon som följer upp och analyserar undervisningen.
Hon kan varmt rekommendera andra skolor att delta i ULF-projekt.
– Det tillför verkligen något. En av lärarna sa att hen hade blivit en bättre lärare genom det här forskningsprojektet. Utmaningen med hela projektet är att man ska se det som något som hjälper mig i min undervisning, inget som är utöver lärarjobbet. Det handlar om ens egen inställning. Att det inte går att tuffa på som vanligt om vi vill utveckla undervisningen.
Läs mer
Läs mer på Lärtorget om praktiknära forskningprojekt i Göteborgs stads skolor och förskolor
