Tarja Alatalo är professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna och har bland annat forskat om läs- och skrivundervisning i klass 1 och 2. Just nu håller hon i en stor studie i 44 förskoleklasser. I en föreläsning för göteborgspedagoger från förskola, förskoleklass och lågstadiet i september sammanfattade hon hur lärare i de olika skolformerna kan bidra till barns läsutveckling.

– Alla elever har rätt att bli goda läsare. Forskning visar att man kan börja jobba med att stärka språkförståelsen redan i förskolan, till exempel genom att undervisa om ord och begrepp.

I sin föreläsning utgår hon från en vetenskaplig modell för läsutveckling som kallas The simple view of reading. Den innebär att läsförståelse kräver två olika men sammankopplade förmågor: avkodningsförmåga – att läsa ord korrekt, flytande och snabbt – och språkförståelse. Har du brister i avkodningen blir läsförståelsen lidande, även om du har ett bra ordförråd, god grammatisk förståelse och kan resonera med språk och förstå mellan raderna. Har du istället brister i språkförståelse, till exempel för att texten innehåller för många ord du inte kan, så blir läsförståelsen lidande även om du läser alla ord lätt och flytande.

Undervisa om ord – i en ordrik miljö

Eftersom läsning är en komplex kognitiv process behöver lärare ha kunskap om vilka förmågor som kräver särskild träning att utveckla, och lägga tillräckligt mycket fokus och tid på dessa i olika faser av barns läsutveckling. Det är viktigt att förstå vad barnet är på gång att utveckla eller vad det behöver utmanas i.

Ordförrådet är det som tydligast påverkar vår läsförståelse, visar forskning. Därför ska redan de yngre barnen ges möjligheter att upptäcka och lära sig nya ord och träna på att använda dem i talat och skrivet språk.

– Vi behöver skapa en ordrik miljö, där vi som pedagoger använder en variation av ord under dagen, till exempel i samtal och i högläsning och samtidigt undervisa om innebörden av nya ord och begrepp. Det är bra att kombinera dessa två undervisningssätt.

Interaktiv högläsning utvecklar språkförståelse

Högläsning är en aktivitet som både kan bygga språkförståelse och ordförråd. Men aktiviteten behöver då vara noggrant planerad och medvetet språkutvecklande. Det är viktigt att använda interaktiva metoder, där barn och elever engageras och får möjlighet att förstå den lästa texten mer på djupet. Lägg gärna in aktiviteter, före, under och efter själva läsningen, är Tarja Alatalos råd.

– Ställ öppna frågor till text och bilder, samtala om textens innehåll. Fundera tillsammans över vad som kommer att hända härnäst i boken, sammanfatta innehållet, uppmuntra barnen till kritiskt tänkande.

Frågorna ska stimulera barnen och elevernas tänkande, för då utvecklas också språkförståelsen.

– Testa – vad kommer de ihåg av berättelsen? Vad var det som hände egentligen? Ställ frågor som ”Varför åker man skridskor på isen?”. De behöver stimuleras kognitivt.

Från vardagsbekanta ord till ämnesord

När det gäller utveckling av ordförrådet så kan det i förskola och förskoleklass handla om vardagsbekanta ord. Undervisningen kan också fokusera på skolspråksord som barnen redan vet enklare synonymer till, som exempelvis ”lyckligtvis” (som tur är), entusiastisk (ivrig), tillfredsställd (nöjd). Skolspråksord är viktiga för läsförståelsen. Här kan läraren gärna involvera leken i ordinlärningen, där barnen också får använda kroppen och flera olika sinnen i lärandet.

Den tredje gruppen är ämnesord i olika ämnen, som matematik, NO, Bild, Idrott och så vidare.

– Undervisa om ord i alla skolår och alla ämnen. Till exempel i förskoleklasslärares matteundervisning, som jag har forskat kring, där pågår det en massa språkutvecklande undervisning!

Koppla ihop bokstäver och ljud

Avkodningen är en betydelsefull men komplex process. För att kunna läsa behöver vi förstå att bokstäver är kopplade till ljud, och att flera ljud/bokstäver kan sättas ihop till ord. Men innan barn kommer så långt så har de ofta genomgått en fas där de ”låtsasläser” och även lärt sig känna igen ordbilder. Att lära sig bokstavsljuden och sedan ljuda ihop bokstäver till ord är nästa steg, innan de kan gå vidare och faktiskt läsa av bokstäver och orddelar.

Den bästa metoden för att träna, och befästa, kopplingen mellan ljud och bokstavssymbol är phonics, enligt Tarja Alatalo. Det är en strukturerad ljudmetod som startar i det lätta för att långsamt gå mot det som är svårare. Träningen inleds med ord som har vokaler och konsonanter som går att hålla ut, till exempel a, o, r, m, s, och som bara har en stavelse. ”Far är rar” och ”Mor ror”, från Elsa Beskows klassiska läsebok, är exempel på sådana meningar. Från de enstavig orden som le, lo, sol, mal går lästräningen sedan vidare till flerstaviga som sola, mala, måla, gula.

Viktigt att urskilja enskilda ljud i ord

För att kunna läsa – och skapa nya ord – behöver vi förstå att ord består av enskilda ljud, så kallade fonem, och även kunna avskilja dessa fonem från varandra. Byter man exempelvis ut fonemet /k/ i kuta mot /l/ så ändras betydelsen och man får ordet luta. Fonemisk medvetenhet är avgörande för att lära sig läsa. Har eleven god kännedom om bokstäver och fonem när den går i förskoleklass så förutsäger det en god läsutveckling för eleven i årskurs 2.

– Det är viktigt att systematiskt öva på att urskilja språkets fonem. Det kan man göra med hjälp av språklekar. Ett exempel på det är att låta eleverna byta ut bokstäver i ett ord. ”Om jag har ordet sol och byter ut ”l” mot ”v” – vad blir det då? Det blir lättast för barnen är om skillnaderna ligger i början eller slutet av ordet.

Det krävs mycket träning för att avkodningen av alla bokstavsljud ska ske helt automatiskt. Vägen dit går via att eleverna får läsa och skriva enklare text, göra språklekar, etc.

Behöver förstå hur språket är uppbyggt

Utöver förståelse för fonem och ett tillräckligt ordförråd behöver eleverna också känna till hur språket mer övergripande är uppbyggt. Ett exempel är att kunna känna igen ordsammansättningar, som att ”pojkcykel” bygger på orden pojke + cykel. Eller att ”pannkaka” bygger på orden panna+kaka – annars kan det ljudmässigt låta som ”pangkaka”. Eleverna behöver också kunna uppfatta om ett ord är kort eller långt, känna igen rim med mera. När hjärnan efterhand har skapat ett slags lexikon över bekanta ord läser så kan vi läsa av dem automatiskt, utan ansträngning.

Samtal stimulerar barns tänkande och språkförståelse

Parallellt med avkodningsträningen ska undervisningen ge barnen möjlighet att utveckla språkförståelsen. Det är viktigt att läraren skapar en språkstimulerande undervisning där barn och elever kan utvecklas i sin språkanvändning i ett meningsfullt sammanhang. Ord och begrepp behöver lyftas in i kognitivt utvecklande samtal, som stimulerar barnens tänkande. Det kan till exempel handla om språklekar eller andra undervisningsaktiviteter. På så sätt får eleverna möjlighet att utveckla sin kunskap om hur olika ord kan användas och sin förmåga att berätta och beskriva med ord. De behöver få träning i att tala själva, men också i att lyssna och förstå vad andra säger, att förstå instruktioner etc.

Träna läsflyt när avkodningen är automatiserad

Målet för avkodningsträningen är att eleverna ska uppnå läsflyt. Det innebär att de kan läsa sammanhängande text med god hastighet och god ordigenkänning. Allra viktigast är läshastigheten, menar Tarja Alatalo. Varför hastigheten och läsflytet är så viktigt, förklarar hon så här:

– Då glömmer man inte bort vad det står i texten man redan har läst. Och detta gör att det skapas plats för förståelsen. I årskurs fyra ska eleverna läsa för att lära sig ny kunskap – då funkar det inte att gissa.

Läsflytet ska tränas när barnet är på gång att automatisera avkodningen, vilket oftast är i årskurs 2 och framåt. Och hur tränar vi då läsflyt bäst?

Viktigt läsa längre sammanhängande texter

Jo, det handlar först och främst om att eleverna får läsa mycket och ofta. Men det räcker inte att läsa korta texter, utan de behöver läsa rikligt med sammanhängande text. Och här är motivationen viktig för utvecklingen. Texterna ska vara intressanta för eleven och ligga på en lagom svår nivå. Variationen är också viktig, att få läsa texter på olika svårighetsnivå – och i olika textgenrer.

– Forskning säger att det är bra att läsa samma text flera gånger – kunskapen överförs sedan till läsning av helt andra texter.

Vetenskaplig grund behövs för skolans kompensatoriska uppdrag

Det främsta skälet till att bygga läsundervisningen på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är att öka kvaliteten och likvärdigheten. Och här betonar Tarja Alatalo förskolans och skolans kompensatoriska uppdrag.

– I en studie bland 46 000 elever i årskurs 1-3 såg man att elever med svenska som andraspråk hade en betydligt svagare ordavkodningsförmåga, sämre ordförråd och läsförståelse än eleverna som har svenska som förstaspråk. Min slutsats är att undervisningen inte nådde sva-eleverna.

Det handlar alltså om att ge de barn och elever som inte får språkandet och läsandet med sig från hemmiljön det stöd de behöver och har rätt till.