Ända sedan Barbro Westlund började arbeta som lärare i slutet av 1970-talet har skolvärlden mer eller mindre debatterat bästa sättet att lära barn läsa. Detta har lett till att läsforskare ställt olika metoder mot varandra.
– Det finns en risk för att vi hamnar i samma läge igen i dagens läsdebatt i stället för att diskutera det läsforskare faktiskt är överens om. En balanserad läs- och skrivundervisning handlar i hög grad om att överbrygga motsättningar mellan olika läsinlärningsmetoder. Samtidigt är det viktigt att vi inte ger avkall på att den första läsinlärningen ska vara systematiskt upplagd och strukturerad för att ge bästa effekt. Men det finns inte en allena rätt metod som passar alla barn, menar Barbro Westlund.
– Vi behöver lägga lika mycket tid på att se till att alla elever lär sig avkoda text korrekt som att se till att de på djupet förstår vad de läser. Här menar jag att forskarsamhället har ett ansvar att sprida den kunskapen. fortsätter hon.
Använda flera olika metoder
I förskoleklassen finns barn som redan läser och andra som fortfarande brottas med att lära sig bokstäver eller att läsa enklare ord. Det ställer krav på vilka metoder som ska användas, så att alla elever lär sig knäcka läskoden för det svenska språket. Att barn har med sig flera skriftspråk i bagaget redan från förskolan kan bidra till viktiga upptäckter och nyfikenhet om hur skriftspråket fungerar. På så sätt kan flerspråkigheten tas tillvara.
– Utan tillräckliga kunskaper om vad som bidrar till en god läsutveckling kan vi riskera att få elever som antingen gissar vad som står i texten eller som fastnar i avkodningen. Det finns också elever som läser flytande, men som ändå inte förstår vad de läser. Här hjälper det inte att säga ”Läs mer så löser det sig!”, de behöver i stället sakta ner sin läshastighet för att kontrollera förståelsen, säger Barbro Westlund.
– Det bästa tillvägagångssättet är att ta små steg i taget med de elever som behöver det. De som kommit längre i sin läsutveckling ska givetvis fortsätta att utvecklas genom att få allt svårare texter att bita i. Ett vanligt misstag är dock att man tror att de eleverna är självgående och att de inte längre behöver lärarens uppmärksamhet och fortsatta stöd.
Läsförmågan består av två delar som påverkar varandra. Det handlar dels om tekniska sidan av läsningen som bland annat betonar fonologisk medvetenhet, bokstavskunskap, goda avkodningsstrategier och gott läsflyt. Den andra sidan handlar om ett meningsskapande och tolkade av en text och att kunna göra nödvändiga inferenser, det vill säga att läsa mellan raderna.
Meningsskapandet påverkas också av att känna ett läsengagemang, att inte ge upp när läsningen bjuder på motstånd. Det handlar också om att ha en positiv attityd till läsning som aktivitet, oavsett om den är för avkoppling eller för att lära.
– Båda delar av läsförmågan är lika viktiga att tänka på vid läsundervisning i barns tidiga åldrar. Om eleverna får känslan att de kan, vill och vågar blir de helt enkelt mer engagerade att både vilja lära sig läsa och att alltmer läsa på egen hand för att mer på djupet förstå olika texter, säger Barbro Westlund.
Utmana tänkandet
För att utvecklas som läsare behöver eleverna utveckla en metakognitiv förmåga, det vill säga kunna tänka om sitt eget tänkande, vara medveten om det, och att kunna kommunicera det. Att tala och samtala, att läsa och förstå, samt att skriva utifrån olika syften, är processer som påverkar varandra. Ett aktivt och konstruktivt tankearbete är den sammanbindande länken.
– Många elever kan ha svårt att uttrycka sina uppfattningar om en läst text, oavsett om det gäller vid lärarens högläsning eller den egna läsningen. Läraren kan då behöva ge eleverna stödstrukturer för hur man kan uttrycka sig. Det kan vara så enkla fraser som ”Jag upplever att …” eller ”Den här boken påminner mig om när vi läste …”.
Hörförståelse har ett starkt samband med läsförståelse och hon rekommenderar därför mycket högläsning för eleverna såväl i klassrummet som på fritidshemmet.
– Den mesta kunskapen vi tillägnar oss får vi nämligen genom läsning. Då används också ord som vi inte använder oss av i vardagsspråket, vilket påverkar ordförrådets utbyggnad. Att låta eleverna lyssna på en spännande bok och sedan samtala om den kan påverka både läsförståelsen och läsattityder. Men läraren kan också välja att läsa en faktatext högt för att bredda elevernas läsrepertoar, vilket kan påverka både det egna läsvalet och ordförrådet.
Elever behöver också få många möjligheter att skriva.
– Även här kan vi tala om ett balanserat synsätt och då utifrån skrivförmågans två samspelande delar. Det handlar dels om skrivandets teknik, som att kunna forma bokstäver, skriva ord och meningar, att skriva läsligt och att kunna stava till högfrekventa ord. Den andra delen står för meningsskapandet, det vill säga att texten kommunicerar och förmedlar ett innehåll på ett begripligt sätt.
Ett gemensamt förhållningssätt
Sist men inte minst talar Barbro Westlund om vikten av ett gemensamt förhållningssätt.
Även om lärare använder sig av olika läsmetoder bör de diskutera en gemensam kunskapssyn med tron på att alla elever kan bli framgångsrika läsare oavsett bakgrund.
– Nyckelbegrepp inom denna inriktning, som betonar lärares gemensamma kraft, kallas på fackspråk för ”collective teacher efficacy”. Det handlar om att ha höga förväntningar på vad man kan faktiskt kan påverka och lyckas med i en lärargemenskap. Eleverna förväntas också utveckla höga förväntningar på att kunna lyckas. Detta ska också påverka klassrummets praktik, där en fokuserad undervisning och en engagerad lärandetid också står i balans med varandra. Ett sådant förhållningssätt kan få avgörande betydelse för våra elevers läsframgångar, säger Barbro Westlund.
