”Alla lärare behöver vara språkmedvetna!”

• Vad innebär en språkmedveten undervisning?

– Alla skolämnen har sitt sätt att uttrycka ämnesinnehåll, detta ska alla elever lära sig. Vi brukar prata om att elever som börjar skolan har ett vardagsspråk, men under skoltiden utvecklar de ett kunskapsspråk. Det handlar inte bara om skillnader i ämnesord och begrepp utan också om sättet att framställa kunskap. I vardagsspråket säger vi: Har jag chans på dig? När vi pratar om chans i matematik är det något mycket mer precist, en matematisk term, sannolikhet. En språkmedveten undervisning för alla elever tar avstamp i och utvecklar kunskapsspråket i olika ämnen.

– För flerspråkiga elever kan det vara så att de samtidigt ska utveckla både vardagsspråket och kunskapsspråket i olika ämnen – en dubbel uppgift. Lärare måste vara medvetna om detta och bejaka de flerspråkiga elevernas språkkunskaper för att utveckla deras språkliga identitet och lärande i skolans ämnen. Alla lärare kan stötta flerspråkiga elevers språkutveckling – både vardagsspråk som kunskapsspråk – i samråd med svenska som andraspråkslärare och studiehandledare.

• Hur kan man använda flerspråkighet för lärande i undervisningen?

– Det finns många sätt att lyfta alla elevers språkliga resurser i undervisningen. Men det kanske viktigaste är att man som lärare är nyfiken på vad eleverna kan och bejakar deras kunskaper bortom skolämnena. Som lärare ska man ju utgå ifrån elevers individuella förutsättningar, och då måste man känna till vilka dessa är. Då kan läraren göra medvetna val när hen grupperar elever i grupparbeten, till exempel. En dag kanske elever med gemensamma språkliga resurser arbetar tillsammans för att lösa en uppgift, nästa dag får elever med olika språkliga resurser samarbeta.

– Läraren kan också planera för transspråkande aktiviteter. Det handlar om att medvetet planera för hur elevers olika språk kan användas för att stärka ämneslärandet. Eleverna kan exempelvis få i uppgift att intervjua sina vårdnadshavare, och då gärna uppmuntras att prata med vårdnadshavarna på vilket språk de vill. Tillbaka i skolan kan eleverna sedan både samtala och presentera det de lärt sig hemma på skolspråket svenska.

– När du är välvilligt inställd till att eleverna får använda alla sina språkliga resurser, så stärker det deras identitet och intresse för att lära. Och det fina i kråksången är att många forskningsstudier visar att eleverna lär sig svenska och annat ämnesinnehåll snabbare och bättre om de får använda sina andra språk för att lära.

• Vad innebär det att vara flerspråkig?

– Det finns många myter om att vara flerspråkig. En myt är att det bästa för att lära sig svenska är att bara prata svenska. Det bygger på tron att det finns ett bestämt utrymme i hjärnan för det språkliga, och att det kan bli överfullt om eleverna får använda flera språk parallellt. Men det finns inga belägg för detta i forskning. Tvärtom kan transspråkande bidra till att eleverna får en metaspråklig medvetenhet som är gynnsam när vi lär oss nya språk.

– Alla lärare behöver vara språkmedvetna, inte bara språklärare, eftersom språket är det viktigaste verktyget vi har för lärande. Det är viktigt att lärare samarbetar med SVA-lärare och studiehandledare, för att få kunskap om vad som kan vara speciellt utmanande för andraspråkselever, eller vilka aspekter av ett ämnesspråk som kan vara särskilt utmanande för den som talar exempelvis somaliska. Vi forskare ställer oss ofta frågan varför detta arbetssätt inte är prioriterat på alla skolor, att låta SVA-lärarnas specialkunskaper komma alla elever till godo.

• På en föreläsning för språk-, läs- och skrivutvecklare i Göteborg pratade du om att ha en språkpolicy på skolan – varför är det viktigt?

– En språkpolicy är en samling gemensamt definierade förhållningssätt, som baseras på vetenskaplig kunskap. Genom att skriva ner vilket förhållningssätt vi vill ha till språkanvändningen i våra klassrum, så får vi också en gemensam ram för undervisning.

– Det är viktigt att höja medvetenheten om hur mycket språk betyder för oss människor, hur nära vår identitet det ligger. Det styr hur vi är mot varandra. Det vi säger om språk, det tycker vi om talarna. Vi är också alla väldigt känsliga för de signaler vi omedvetet skickar till varandra. I samhället värderas språkkunskaper som olika mycket värda.

– I Sverige är svenska och engelska de högst värderade språken, följt av klassiska skolspråk, nationella minoritetsspråk och sist andra minoritetsspråk. Denna koppling mellan identitet, attityder och värderingar är anledningen till att det är viktigt att prata om våra värderingar, och att söka kunskap om vad forskningen visat är viktiga faktorer för elevers skolframgång.

– När vi frågar lärare varför vissa inte låter eleverna prata sina andra språk på lektionerna är ett vanligt svar att ”då vet jag ju inte om de bråkar med varandra”. Det finns dock mycket forskning som visar att om lärare vågar släppa kontrollen arbetar eleverna allt som oftast väldigt fokuserade på uppgiften, exempelvis när de får jobba i mindre grupper och kan använda alla sina andra språk. Och lärare upptäcker om samtalen börjar urarta och kan ingripa – detta fick vi också erfara i vårt senaste forskningsprojekt.

• Du och forskarkollegorna på Linnéuniversitet har nyligen avslutat forskningprojektet Flerspråkiga klassrum i Växjös skolor (Fläx). Vad kan du berätta om det projektet?

– FLÄX var ett utvecklingsprojekt som initierades av två F-6 skolor som hade låg måluppfyllelse hos elever som undervisades på sitt andraspråk svenska. Projektets syfte var att utveckla undervisningspraktiker som stöttade alla elevers lärande i ämnen genom att ta tillvara elevers och vårdnadshavares tidigare kunskaper och som såg både språk- och ämnesrelaterade kunskaper som resurs. Lärarnas kollegiala samarbete byggde på vetenskaplig grund och baserades på forskning. Eleverna på två skolor fick möjlighet att använda sina olika språk som resurser i lärandet. Allt nytt som lärarna prövade var kopplat till deras planerade undervisning i klassrummet, lärarna gjorde hela jobbet och vi forskare stöttade dem i planeringen.

– I en övning fick eleverna prata med sina vårdnadshavare om vilka slags växter som fanns där de växte upp, eller vilka lekar de lekte som barn. Eleverna fick sedan förklara lekreglerna för varandra, diskutera likheter och skillnader mellan olika länders och kulturers lekar och, på fritids, prova på att leka dem.

• Vad visade forskningen?

– Projektet varade inte tillräckligt länge för att med säkerhet kunna säga något om elevernas kunskapsutveckling. Men det lärarna såg var att eleverna blev mer engagerade och arbetsron ökade. Eleverna lärde känna varandra när de delade med sig. Även kontakten med vårdnadshavarna stärktes. Det vi forskare såg som viktiga resultat är hur viktigt det är att arbeta utifrån det lärarna identifierar som problem, att arbeta med hela skolan, all personal, för att skapa en språkvänlig miljö, att involvera vårdnadshavare (en av de viktigaste faktorerna för elevers skolframgång är engagerade vårdnadshavare) och, sist men inte minst, att man kan åstadkomma mycket med även små förändringar i förhållningssätt: att se språk som resurs och tillgång snarare som ett problem.