– Ett muntliga berättandet är fantastiskt bra att använda när man arbetar språkutvecklande eftersom berättelser alltid väcker en lust till språket. Som lyssnare är man väldigt nyfiken på att höra hur det ska gå, säger han.
Muntligt berättande är en viktig del av kommunikationen människor emellan. Ända från det att vi är små berättar vi – och får ta del av massor med berättelser. Vi berättar om sådant vi varit med om, vi berättar om viktiga händelser och personer, vi hittar på fantasisagor, vi återberättar klassiska sagor och fabler, vi lägger till och drar ifrån. Människan är helt enkelt en berättande varelse. Genom historierna överförs kunskap, värderingar och traditioner, som stärker banden mellan oss och återskapar en gemensam värld.
– Vi kan använda den narrativa kunskapen som barn redan besitter och har med sig till skolan i vår språkutvecklande undervisning. Den kunskapen stoppas ibland upp när eleverna ska lära sig läsa och skriva.
Det unika med muntligt berättarspråk är att det är så direkt och sker i en mycket nära relation med lyssnaren. Storyn förmedlas via berättarens kropp, med rösten men också genom pauser, gester, miner och rörelser. Den som berättar har alltså tillgång till en stor repertoar av hjälpmedel för att engagera den som lyssnar. En skicklig berättare med en intressant story får snabbt en respons hos mottagaren – man vill veta hur det ska gå!
– Att undervisa om berättande ger möjlighet att lyfta eleverna och deras kunskaper om berättande. Framför allt har jag sett att de tysta och blyga eleverna blommar ut när man jobbar med berättande. Berättelsens struktur, att det finns vissa förutbestämda ingredienser, som en början och ett slut, gör att de kan känna sig säkrare och tryggare.
En vanlig reaktion från elever som ”utsätts” för berättardidaktisk undervisning är att de blir intresserade av att läsa böcker, säger han.
– Det är ju ofta i böckerna man hittar spännande berättelser.
När Ola Henricsson undervisar använder han ett lektionsupplägg kallat Berättarverkstaden, som han själv utformat tillsammans med hundratals elever.
Lek och improvisation
Lektionsupplägget består av tre steg, där det första handlar om att få alla elever att känna sig bekväma med att berätta inför andra.
– Först gör vi en enkel lek tillsammans, där det inte finns något rätt eller fel, där alla kan delta och ingen ska prestera något.
Se exempel på introduktionslek i filmlänken längre ner i artikeln.
I nästa steg får eleverna göra improvisationslekar i mindre grupper, utifrån bilder, föremål eller ordpar. Syftet är att inspirera dem att återberätta något spontant och oförberett. Två elever kan få i uppgift att tänka på var sitt ord, en sak. På en given signal säger de ordet högt, till exempel katt och banan. Den tredje eleven i gruppen ska då sätta ihop orden till ett nytt ord, och hitta på en förklaring till vad det betyder. Vad är egentligen en kattbanan? Eller en banankatt? Sedan byter de roller så att alla får prova båda uppgifterna.
Återberättar med hjälp av bildserier
I steg tre berättar läraren först en kort historia, exempelvis en folksaga eller en fabel. Sedan får eleverna rita en egen bildserie utifrån berättelsen och återberättar sagan för en kompis, med bilderna som stöd. Bildserier är bättre än tankekartor, eftersom bilderna är ordnade i tidsordning, där det ena sker före det andra. En annan variant på övning är att eleverna återberättar var sin bit var av sagan. När läraren säger ”byt” går turen över till nästa person.
– Ofta tycker man att det är roligt att höra en historia man nyss har hört igen, eftersom det inte blir samma. Det blir elevens egen röst och gester, man lägger till ord och beskriver karaktärer olika. Om eleverna vill så kan de ibland också få testa att berätta för en annan klass.
Skrivande kommer in naturligt
Som en fortsättning på Berättarverkstaden kan läraren även integrera skrivande i processen.
– När eleverna har återberättat berättelser, eller kanske gjort egna berättelser utifrån sina egna erfarenheter, så är det ju ett fantastiskt tillfälle att skriva dem. För då har eleverna bearbetat dem så länge så det är bara att skriva ner dem i princip. Att sitta och tänka ut en berättelse med pennan i hand, kan vara svårt.
Möjligheter och utmaningar i ett flerspråkig klassrum
På skolor som har elever med annat modersmål än svenska behöver undervisningen anpassas till en flerspråkig kontext. Vad ska läraren tänka på i ett flerspråkigt klassrum?
– För det första ska man ha med sig att eleverna kan mycket om vad berättande är. Inte sällan kan de också berättelser som vi har gemensamma, som Aisopos fabler som finns över stora delar av världen. Så man har en gemenskap redan från början. Och det finns mycket kunskap och erfarenhet hos eleverna som man kan använda.
Elever berättar på sitt modersmål
– Beroende på hur mycket av det svenska språket som eleverna kan får man använda mer bilder och föremål, och gå igenom berättelsen innan. Man kan också rita vissa viktiga föremål.
Ett sätt att bekräfta och stärka elevernas kulturella och flerspråkiga kompetens är att de får inleda med att säga ”det var en gång” på sina olika modersmål. Då kan också hela klassen lära sig hur den frasen låter och stavas på de språk som finns i gruppen.
– Om det finns flera elever som har samma modersmål så får de berätta sagorna för varandra på sitt modersmål.
Läraren – en inspiratör och förebild
Vad krävs då av läraren för att inspirera eleverna att utveckla sitt muntliga berättande? I sin tjänst som doktorand vid Göteborgs Universitet undersöker Ola Henricsson just vad lärares muntliga berättande betyder för undervisningspraktiken. Allra viktigast, säger han, är att som lärare vara en förebild genom att berätta själv.
– Man måste berätta själv helt enkelt. Då handlar det om att kunna berätta utan bok, så man måste lära sig berättelserna utantill.
Egentligen föredrar han det engelska begreppet ”by heart” framför det svenska utantill. Att bara referera en text, till punkt och pricka, blir tråkigt.
– Det viktiga är att berätta lyssnarens berättelse, att berätta med eleverna, och för dem. Då måste man kunna sin berättelse, man måste läsa den ett antal gånger, göra en bildserie, gå igenom den för sitt inre och prova den med eleverna.
– Lärare har en sådan underbar grupp lyssnare som älskar berättelser. Det handlar om att våga och prova och undersöka.
Tips på muntligt berättande i undervisningen
kring förskoleklassboken ”Gropen”
Alla förskoleklasser i Göteborgs stad har i år, liksom 2019, fått en klassuppsättning av barnboken Gropen, skriven av författaren och illustratören Emma Adbåge. Gropen fick Augustpriset 2018 och är en hyllning till den fria leken, till barns egenbestämmande och att få göra sin röst hörd.
För att stödja och inspirera lärare och bibliotekarier att arbeta språkutvecklande kring ”Gropen” har grundskoleförvaltningen och Center för skolutveckling under våren anordnat två fortbildningsdagar med inbjudna föreläsare, där Ola Henricsson medverkat och delat med sig av sina kunskaper kring muntligt berättande. Här är hans tips på hur du kan fånga elevernas tankar och erfarenheter i samtal om bokens innehåll.
– I Gropen finns ett tillfälle när en flicka ramlar och slår sig. Det är något som konkret händer, och berättelser cirkulerar alltid kring en händelse. Detta är en suverän startpunkt för att låta barnen återberätta när de själva slog sig. Då kan man gärna utgå från så kallade ”ärr-historier”, det vill säga att man berättar om ett ärr man själv har på kroppen. Vad var det som hände? Och hur gick det sedan?
– Gropen utspelar sig på en plats bredvid en skola, där barnen älskar att leka. Det är en plats de valt själva, men som de vuxna tycker är farlig och olämplig. Detta är en bra ingång till att låta barnen få berätta om sina lekplatser, vad det är som är roligt på den platsen och vad de brukar leka. Eftersom läraren är den berättande förebilden tycker jag också läraren ska passa på att berätta om lekplatsen eller skolgården de själva lekte på som små och vad som hände där. Det var en gång…..
Tips på läsning och länkar
Exempel på introducerande lekar och improvisationslekar hittar du i denna film med Ola Henricsson (Kultur i Väst): https://www.youtube.com/watch?v=Ai3hjtrveUU
Tips för att få eleverna att våga berätta muntligt (film från Kultur i Väst): https://www.youtube.com/watch?v=XP8G-3fz2Oc
Dokumentärfilm om projektet “Kreativt berättande” (Kulturskolan Östra Göteborg): https://www.youtube.com/watch?v=L37i_qwrKuM
Föreläsning om muntligt berättande (UR): https://urplay.se/program/211291-ur-samtiden-lara-med-berattande-varfor-muntligt-berattande-i-forskola-och-skola
Intervju med Emma Adbåge, författare till Gropen
Lästips:
Muntligt berättande i flerspråkiga klassrum, av Ola Henricsson och Michael Lundgren (2016)
Om Ola Henricsson
Ola Henricsson är grundskollärare, sv/so 1-7, och forskarstuderande inom CUL-forskarskola vid Göteborgs Universitet. Han skriver en doktorsavhandling i Pedagogiskt Arbete med fokus på lärares muntliga berättande ur ett allmändidaktiskt perspektiv. Utöver det föreläser han, håller utbildningar och inspirerar lärastudenter, lärare och förskollärare runt om i Sverige i syfte att öka medvetenheten och kunskapen om det muntliga berättandets betydelse i undervisningspraktiken.
