Enligt den kanadensiska professorn, känd i Sverige för sin inflytelserika bok Flerspråkiga elever: effektiv undervisning i en utmanande tid (Natur & Kultur, 2017), är engagemanget kring flerspråkighet i skolan utmanande. Även om värdegrunden finns, möter man lätt olika praktiska hinder på vägen.

Jim Cummins säger i en videointervju med mig, där det var tal om särskilt finska som ett nationellt minoritetsspråk, att vill man hålla ett språk vid liv i ett samhälle behöver man maximera tillfällena att kunna använda ett språk. För att skapa litteracitet i ett språk behöver man dock även föräldrarnas engagemang, och föräldrarna, för sin del, behöver stöd från både skolan, biblioteket och lokalsamhället. För att språken inte ska begravas i skolan utan hållas vid liv och även utvecklas behöver man positiva attityder mot språken. Skolorna kan positionera sig som språkvänliga.

Language Friendly Schools (Språkvänliga skolor) är en ny rörelse där målet är att bilda ett nätverk av skolor som har skapat en dedikerad plan för en språklig miljö. Språkvänliga skolor har tagit fram en strategi för en språkrik miljö som involverar alla medlemmar i skolgemenskapen: eleverna, lärarna och annan skolpersonal. Eleverna blir inte straffade för att prata sitt eget modersmål utan uppmuntras att använda sina språkliga resurser.

Professor Cummins, som pratat med svenska myndigheter och skolor i samband med skrivprocessen av Flerspråkiga elever, erkänner att han känner varmt just Sverige och de övriga nordiska länderna eftersom där finns ett gediget engagemang för de mänskliga rättigheterna. Sverige var ett av de första länderna i världen att erkänna rollen av andraspråk i barnets utveckling.

Kan Sverige bli det första landet i Norden som ingår i nätverket för språkvänliga skolor?

Jag fick en chans att intervjua professor Jim Cummins som en del av ett webbinarium som vi anordnade till minne av språkforskaren Tove Skutnabb-Kangas (1940–2023) som gick bort i våras. Skutnabb-Kangas, född i Finland, verksam i Sverige och Danmark och bosatt i Lund, skrev den första boken om tvåspråkighet i Sverige. Språkforskaren Ofelia García beskrev henne som “en jätte inom det akademiska arbetet kring flerspråkighet”. Tvåspråkighet (Liber Läromedel, 1981), som är även översatt till engelska som Bilingual or not (Multilingual Matters, 1981), används fortfarande som kurslitteratur på universitet då den definierar begreppet modersmål på ett sätt som är mer aktuellt än någonsin. Även Skutnabb-Kangas forskning om lingvistiska mänskliga rättigheter, med det omfattande samlingsverket Handbook of linguistic human rights (Wiley-Blackwell, 2022), redigerat tillsammans med maken, professor Robert Phillipson, är högaktuell i år när FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 75 år och rätten till modersmålsundervisning återigen ifrågasätts.

Webbinariet Tove Skutnabb-Kangas in memoriam (1940–2023) hölls den 3 oktober på två språk, finska och engelska. Webbinariet ingår i webbinarieserien “Sverigefinsk forskning nu”, anordnad av Sverigefinska forskningsnätverket och Sverigefinländarnas arkiv, där Skutnabb-Kangas hade blivit inbjuden som talare.