• Vad ser du att din profession kan tillföra i den samlade elevhälsans främjande och förebyggande uppdrag?

– Jag tror att psykologer kan tillföra mycket i elevhälsoarbetet genom sin breda kompetens. Tillsammans med övriga elevhälsan och pedagoger kan vi arbeta för att skapa bra lärmiljöer i skolan där det både finns en miljö som är anpassad till elevernas olika behov och där det är tydligt för alla elever och föräldrar vad förväntningarna på dem är.

– En stor del av mitt arbete består av handledning och konsultation till personal och personalgrupper. De insatserna handlar ofta om att hjälpa till med specifika svårigheter i klassrumsmiljön, som till exempel problem med studiero i en klass, men kan också handla om att utveckla samarbetet i en personalgrupp för att ännu bättre kunna hjälpa eleverna att utvecklas. Jag arbetar också med utbildande insatser, antingen med att planera insatserna eller att själv genomföra dem, till exempel kring arbete med elever med olika neuropsykiatriska funktionsvariationer eller kring ledarskap i klassrummet.

– En viktig fråga i mitt arbete är också hur jag kan underlätta skapandet av positiva lärande relationer mellan vuxna och barn i skolan. En del av det arbetet kan handla om arbete med samarbetsbaserad problemlösning och lågaffektivt bemötande – att kommunicera på ett sätt som kan vara självklart när vi pratar med vuxna men som vi glömmer av när vi pratar med barn. Det är ju en maktrelation mellan vuxna och barn i skolan och det ställer ännu högre krav på samtalens kvalitet. Barn gör rätt om de kan, och så är det ju med oss andra också och därför är det viktigt att skapa bra lärmiljöer även för oss vuxna, där vi vill ge och ta feedback och utvecklas – en trygg miljö där man vågar uttrycka sig.

– Det är ju ganska nytt med en samlad elevhälsa. Orsaken till att elevhälsan kompletterades med psykologer var bland annat att det behövdes kunskap om psykisk hälsa och psykisk ohälsa, men i styrdokumenten är de olika rollerna i elevhälsan inte så glasklara. Jag vill inte heller ha roller huggna i sten. Rollerna överlappar varandra och det är där i överlappningen som det är fruktbart att söka samarbete. Man måste vara medveten om vad man utifrån sin profession och elevhälsans uppdrag kan bidra med och söka samarbete med andra.

– Som skolpsykolog i Göteborg är jag anställd på Psykologenheten Hisingen och har uppdrag på flera olika skolor. Beroende på hur mycket tid jag har på varje skola och på hur uppdraget från utbildningschef och rektor ser ut så arbetar jag lite olika på olika skolor. I grundskolan jobbar jag närmare lärarna och undervisningen och även direkt med elever på individ- och gruppnivå. På gymnasiet arbetar jag mer på organisationsnivå och gruppnivå och endast med personal.

  • Vilka förutsättningar är viktiga för att elevhälsoarbetet ska fungera bra, så att det stödjer alla elevers utveckling mot utbildningens mål?

– Man behöver träffas! Man behöver ha tydligt definierade mötesplatser, både internt i elevhälsan och tillsammans med den övrig personal, det vill säga lärare, förskollärare, fritidspedagoger och andra. Alla behöver veta syftet med att man träffas och det behöver finnas någon som leder mötet och har goda färdigheter i det – någon som kan navigera i en grupp.

– Det skulle även behövas större tillgång till psykolog i elevhälsan. Eftersom man som psykolog ofta har fler arbetsplatser och ont om tid kan det vara en stor schemateknisk utmaning att överhuvudtaget få till att träffa de personer man behöver träffa. Det gör att insatser försenas och är ett hinder för att kunna jobba förebyggande och hälsofrämjande.

– Det behövs också en ledning som är närvarande och som har en stödjande utvecklingsorienterad organisation runt sig och som inte ställer alltför stora byråkratiska krav på rektor.

  • Hur ser du på rektors roll som ledare för den samlade elevhälsan? Vad är viktigast i den rollen?

– Rektor har en svår och utmanande roll i att, förutom en mängd andra delar i uppdraget, leda elevhälsan som består av olika professioner med ibland olika bilder av vad uppdraget innebär och vilka roller man ska ha. Det kräver att man som rektor både är påläst om styrdokumenten och att man är en skicklig ledare som kan skapa en samsyn kring uppdraget och göda medarbetarnas kreativitet.

– När det fungerar som bäst är det enligt min erfarenhet rektor som håller i mötena i den samlade elevhälsan. Rektor låter alla få talutrymme och uppmuntrar frågor och feedback.

– En annan viktig uppgift för rektor är att arbeta för att integrera elevhälsans arbete i skolans övriga arbete. Rektor behöver veta vart är skolan på väg och ha en idé om vad elevhälsans roll i den utvecklingen ska vara.

  • Kan du berätta om dina egna erfarenheter av väl fungerande elevhälsoarbete? Utveckla gärna hur arbetet var organiserat (hur ni arbetade på individ-, grupp och organisationsnivå), hur processerna såg ut för att skapa ett starkt team med en gemensam grund i uppdraget men där allas olika professioner tas tillvara.

– En förutsättning för att elevhälsans arbete ska fungera bra när att finns ett öppet samtalsklimat, att rektor leder och fördelar arbetet, att det finns tid och plats att träffas och att rektor har en idé om vart verksamheten är på väg.

– I samarbetet med mina kollegor försöker jag vara tydlig med vad jag tänker och tycker, bidra med mina analyser och uppmuntra mina kollegor att göra det. Ett öppet samtalsklimat kommer inte av sig självt utan kräver att alla bidrar och att det finns en ledare som odlar en sådant klimat. Om det inte finns ett sådant ledarskap är risken att man slutar kommunicera med varandra och att personalen stänger in sig i små celler. Det kan leda till konflikter, ohälsa och till att skolan stagnerar i utvecklingen och elevernas resultat sjunker.

  • Hur väl känner pedagoger och skolledare överlag till vilken kompetens och kunskap din profession har och hur den kan nyttjas i det främjande och förebyggande arbetet (utgå från dina egna erfarenheter)?

– Det är varierande, men generellt när jag kommit till nya skolor känner man till ganska lite. Man tror ofta att skolpsykologen jobbar med behandling, vilket inte ingår i uppdraget som skolpsykolog. Att psykologen utreder barn och gör begåvningstest är också en bild som har starkt fäste. Vi gör utredningar inför mottagande i grundsärskola och gymnasiesärskola, och vi kan vara del i utredning av behov av särskilt stöd eller kring en elevs närvaro. Men i den senare typen av utredningar är det sällan det ingår exempelvis begåvningstestning, eftersom sådana tester sällan ger de pedagogiska nycklarna till vilket stöd eleven behöver.

– Alla känner kanske inte heller till att psykologer har en bred kunskapsbas inom områden som utvecklingspsykologi, gruppsykologi, socialpsykologi, organisationspsykologi och ledarskap. Med fler psykologer på olika nivåer inom skolan skulle vi kunna göra större skillnad för både elever och personal.

  • Om du fick föreslå insatser för att utveckla elevhälsan – på lokal skolnivå respektive på hela staden nivå: Vilka insatser skulle du satsa på främst?

– På lokal nivå skulle jag önska att vi arbetar mer med kollegialt lärande och att elevhälsan får vara en del i det arbetet, det vill säga att man inte bara ser elevhälsan som specialister eller som en stabsfunktion utan som en integrerad del av verksamheten. När jag samarbetar nära med lärare och andra pedagoger utvecklas även jag i mitt arbete och får en större förståelse och en större verktygslåda. Jag lär mig saker hela tiden och skulle önska att alla fick vara en del i ett sådant lärande. I ett kollegialt lärande skulle psykologer exempelvis kunna vara behjälpliga med kunskaper om samtalsmetodik – hur kan vi föra evidensbaserade samtal för att få en så bra förståelse som möjligt om varför våra resultat ser ut som de gör och vad i verksamheten vi har goda skäl att tro att vi skulle behöva utveckla?

– På organisationsnivå behöver vi se till att alla inom skolan har kunskap om vad som påverkar måluppfyllelse och hälsa i skolan och vad forskning och beprövad erfarenhet visar när det gäller metoder och arbetssätt för att öka lärande och hälsa. Det vore bra om det fanns en viss tydlighet kring vad ska varje profession ska bidra med i elevhälsoarbetet och sedan se till att det i organisationen finns kunskap om en mängd olika evidensbaserade metoder för att kunna bidra till det uppdraget. Vilken fortbildning är det mest strategiskt för arbetsgivaren att satsa på för att öka resultat i skolan samtidigt som man behåller en bred kompetens inom elevhälsan?