Det säger Viktoria Norling, som är universitetsadjunkt vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet och en av föreläsarna på Barn- och elevhälsans upptaktsdag den 20 september. Hon har en bakgrund som grundskollärare och specialpedagog, och har många års erfarenhet av undervisning för nyanlända elever och elever i SU-grupp, bland annat på Bergsjöskolan i Göteborg.
– Som specialpedagog upplevde jag att elevhälsan ofta kom in i sent skede. Traditionellt elevhälsoarbete har varit att man anmäler ärenden till elevhälsan när lärare tömt hela sin repertoar. Då blir det mer åtgärdande, och elever och lärare är helt utmattade.
För att elevhälsoarbetet ska vara främjande och förebyggande behöver samverkan mellan lärare och specialpedagog ske på ett mer systematiskt sätt, menar hon. Men även samverkan mellan elevhälsans olika roller och professioner behöver ”byggas in” i organisationen.
Bidrar med olika perspektiv
– Den specialpedagogiska kompetensen hamnar lätt i fokus när vi pratar om att elevhälsan ska jobba mer förebyggande och främjande. Men till exempel kurators kompetens om gruppdynamik och skolsköterskans kompetens och relation till eleverna är viktiga i det hälsofrämjande arbetet. De olika kompetenserna kan få syn på olika saker, bidra med olika perspektiv när man analyserar resultat exempelvis. Det kan komma upp andra frågor som är värdefulla.
Hur förskolor och skolor kan skapa organisatoriska förutsättningar för samverkan är utgångspunkten i hennes föreläsning. Förutom att rektor behöver organisera för att de olika professionerna ska träffas regelbundet i möten med en tydlig struktur, handlar det också om rektors ledarskap.
– Ledningen är väldigt viktig. Att rektor ger mandat åt det här rummet och lägger vikt vid mötena. Rektor behöver visa att elevhälsofrågor ingår i kvalitetsarbetet.
Stöttar lärarna i både didaktiska och sociala frågor
Ett exempel på hur samverkan kan organiseras hämtar Viktoria från sitt arbete på Bergsjöskolan. Där var hon med under inledningsfasen av ett utvecklingsarbete med en modell som kallas Elevhälsomötet – EHM*. Arbetssättet innebär att lärare och hela elevhälsoteamet regelbundet träffas för att analysera och planera främjande och förebyggande insatser på individnivå, organisationsnivå och gruppnivå.
– Vi träffade ett arbetslag regelbundet, till exempel alla i årskurs 6, var tredje vecka. Genom att lyfta in både sociala och didaktiska frågor på mötena kunde vi i elevhälsan stötta lärarna bättre. Efter ett tag blev det också så att vi mer pratade om saker på gruppnivå. Vi började samverka med andra, med lärare på fritidshem och på rasten bland annat.
På elevhälsomötena gjorde man också återkommande analyser tillsammans för att få en gemensam bild av elevernas välmående och lärmiljön och bättre kunna förutse situationer som skulle kunna uppstå.
– Mötena handlar om vad som händer kring eleverna, vilka bilder vi har i våra olika professioner. Sedan kan man välja en fråga att fördjupa sig i, exempelvis: Hur arbetar vi för att öka elevers kommunikationsförmåga så att alla vågar fråga?
Samverkan stärker det systematiska kvalitetsarbetet
Att det kan vara svårt för verksamheten att skapa tid och strukturer för samverkansarbetet är Viktoria Norling medveten om.
– Som med all skolutveckling måste man vara envis och fortsätta försöka. Det är också viktigt att synliggöra på vilket sätt det blir bättre.
Samverkan i sig är ingen ”mirakelmedicin”, förtydligar hon. Men menar samtidigt att det inte finns något att förlora eftersom det kan avlasta lärarna på många olika sätt och stärka det systematiska kvalitetsarbetet.
– Jag hör många lärare uttrycka att de upplever mer stöd när samverkan med elevhälsan är systematisk. Men det finns också lärare som säger att de vill att någon annan ska ta över. Den känslan måste vi också respektera, för då har det gått långt. Då behöver vi avlasta lärare, ta reda på vilka situationer de upplever som arbetsamma och gå in med stöttning. Det är viktigt att hjälpa läraren att sätta ord på vad och i vilka situationer det blir svårt.
SU-grupper kan exkludera
Ambitionen bör vara att försöka hitta lösningar som inte innebär att elever placeras i en särskild undervisningsgrupp, säger Viktoria Norling.
– Idag är trenden att det skapas särskilda undervisningsgrupper. Det får vi vara vaksamma på. Studier visar att elever i SU-grupp blir exkluderade och sedan får svårt att komma tillbaka till vanlig grupp.
På upptaktsdagen 20 september samlas alla professioner som ingår i barn- och elevhälsan för en heldag med föreläsningar och workshops. De 900 platserna är nu fyllda, men det finns möjlighet att anmäla sitt intresse till en väntelista. Du hittar formuläret på Lärtorget under rubriken Anmälan.
* Anna Bengtsson, Maria Kempe Olsson och Ida Necovski har utvecklat och skrivit flera böcker om arbetet med EHM-modellen.
