“Tappa inte barns och elevers perspektiv”

Joanna Giota, professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet, konstaterar att det har funnits en medvetenhet om hälsoförebyggande och hälsofrämjande arbete i skolan under de senaste 20 åren. Hon har dock ägnat sig åt ämnet betydligt längre tid än så.

En huvudfråga som återkommer i hennes forskning ända sedan starten i slutet av 80-talet är varför några lyckas i skolan medan andra upplever en rad olika svårigheter och misslyckanden och hur det går för dem längre fram i livet. Hon undersöker varför det egentligen inte finns några omotiverade elever och vad som är viktigt för att alla ska lyckas i skolan. Det ledde vidare till frågan varför psykisk ohälsa och stress ökar bland unga.

Flera forskningsperspektiv

– Vilka uttryck tar sig stress och hur känner vi igen psykisk ohälsa hos barn och elever? Vilken roll spelar motivation eller hur skyddar den mot psykisk ohälsa? Och hur organiserar vi lärmiljöerna och klassrummen för att möta de utmaningarna? Det går att undersöka de här frågorna ur flera olika perspektiv, och det är kanske därför jag stannat så länge inom det här forskningsområdet, säger Joanna Giota.

Flera av hennes studier baseras på data från ett longitudinellt projekt med förkortningen UGU, Utvärdering genom uppföljning.

– Det är ett unikt projekt i världen. Det startade i början av 1960-talet och pågår fram till idag och förhoppningsvis mycket längre än så.

I en nyligen publicerad studie undersökte Joanna Giota och forskarkollegorna sambandet mellan psykisk ohälsa och lärares undervisningspraktiker. Studien visar att när eleverna får ett för stort personligt ansvar att själva planera och självständigt hantera skolarbetet påverkas inte bara deras prestationer negativt utan också deras psykiska hälsa, särskilt gäller det barn till föräldrar med lägre utbildningsnivå.

Följt barn, elever och föräldrar över tid

Medan UGU innehåller en stor mängd kvantitativa data på nationell nivå att analysera, där elever följs genom hela skolsystemet och vuxenlivet, har hon i andra forskningsprojekt fått förmånen att besöka skolor och intervjua elever, personal, skolledare och vårdnadshavare. I flera tidigare projekt besökte hon över hundra förskolor i hela landet och utomlands för att observera och bedöma verksamheten och intervjua personal om vad de själva anser är hög kvalitet i sitt arbete. I ett annat följde hon och utvärderade så kallade hälsoskolor, utifrån en satsning av Folkhälsomyndigheten. Hälsoskolorna arbetade med samtal och problembaserat lärande som verktyg för att förebygga psykisk ohälsa och främja elevernas skolprestationer.

– Det har varit en förmån att under min mångåriga forskningskarriär kunna träffa så många barn, elever och vuxna i skolan, och undersöka mötet mellan barn och olika lärmiljöer och dess betydelse för lärande och växande. Att varva statistik med verkligheten i våra skolor har verkligen fördjupat och breddat min forskning och tankar kring skolutveckling, säger hon.

Undersöker hur misslyckanden kan förebyggas

Just nu deltar Joanna Giota i ett tvärvetenskapligt projekt där många forskare ur olika perspektiv undersöker varför vissa barn och elever misslyckas i skolan, vad det kan få för konsekvenser för deras skolgång och livsmöjligheter och hur misslyckanden kan förebyggas. Hon beskriver projektet som en brygga som sammankopplar det medicinska perspektivet och hälsofrågor med skolans perspektiv och utbildningsfrågor.

I ett eget forskningsprojekt som ska pågå fram till 2026 undersöker hon vilka långsiktiga konsekvenser som covid-19-pandemin med distansundervisning och elevers eget arbete har fått för skolprestationer och psykisk hälsa, särskilt för elever i behov av stöd.

Konsekvenser av specialpedagogiska insatser

Genom att använda data från 65 000 elever har Giota och hennes forskarkollegor undersökt förändringar i specialpedagogiska stödinsatser från 1970-talet och fram till idag. Elever med olika former av stödinsatser har följts från grundskolan genom gymnasieskolan till vidare studier och jobb fram till 47-årsåldern.

– Ett stabilt mönster vi ser från 1970-talet till idag är att de elever som har fått inkluderande stödinsatser, tidigt och under kortare tid, har klarat sig bättre prestationsmässigt genom utbildningssystemet än de som har fått en mix av mer omfattande och långvariga exkluderande stödinsatser. När vi följer dessa elevgrupper som vuxna och jämför dem med övriga utan behov av stödinsatser i grundskolan ser vi att det är först senare i livet eller efter 40-årsåldern som skillnaderna mellan grupperna när det gäller exempelvis sysselsättning planar ut och vissa kommer i kapp övriga vuxna, berättar Joanna Giota.

Fler val för obehöriga elever

Joanna Giota är också särskild utredare i regeringsuppdraget ”Fler vägar till arbetslivet” där hon ska lämna förslag på bland annat nya former av yrkesutbildningar för elever som är obehöriga att söka ett nationellt gymnasieprogram.

– Det är en heterogen grupp där många, förutom att inte ha fått godkända betyg, har upplevt många andra sorters misslyckanden tidigare i grundskolan, några har varit hemmasittare i många år, och några har inte fått den hjälp och stöttning som de skulle behöva för att hantera andra svårigheter eller ohälsa. Gemensamt för alla är att som obehöriga kan de inte välja en utbildning eller skola som de vill gå på.

I betänkandet, som ska överlämnas till skolministern Lotta Edholm i november 2024, kommer läggas förslag om bland annat nya nationella yrkesutbildningar som ska öka valmöjligheterna för de obehöriga eleverna.

Inre motivation viktig för lärandet

Elevernas motivation för lärandet är en annan central fråga för Joanna Giota. Hennes forskning visar att vår egen inre motivation och intressen spelar stor roll för hur vi lyckas inte bara i skolan utan inom en rad olika områden i livet.

– Inre motivation eller lusten att lära och utvecklas handlar om individens egna mål, intressen, det vi brinner för, önskningar och drömmar. Det är en drivkraft vi alla har med oss från början. Prestationsmotivation, däremot, påverkas av krav och förväntningar från andra som kan göra att vi lägger den inre motivationen åt sidan för att passa in och leva upp till vad som gäller eller förväntas av oss, men också vilka krav vi har på oss själva. De flesta av oss drivs av båda typerna.

– I våra studier fann vi att den inre motivationen förutom att den leder till höga betyg även skyddar elever mot psykosomatiska besvär, medan en prestationsmotivation är relaterad till större sådana besvär, särskilt bland flickor. Så för att öka elevernas motståndskraft, eller resiliens, behöver vi stärka den inre motivationen och motverka att vissa elever ställer alltför höga krav på sig själva som kan vara omöjliga att nå.

Komma nära eleverna

Joanna Giota menar att förskolan och skolan behöver mera kunskap om vad motivation, inre motivation och andra typer av motivation syftar på, och vad vi menar med hälsa och ohälsa och vilka yttringar dessa processer tar i praktiken.

– Vi behöver definiera och bena ut de här begreppen som kräver mycket av läraren och alla vuxna i skolan, men är en förutsättning för att kunna skapa optimala lärmiljöer och erbjuda en hälsofrämjande verksamhet för alla barn och elever utifrån deras behov och förutsättningar, säger hon.

Hon betonar också elevernas perspektiv, bemötandet och hur viktigt det är att komma nära eleverna för att kunna fånga deras erfarenheter av skolan och stärka deras motivation att lära och engagera sig. Det är en förutsättning för att vi ska kunna anpassa vår verksamhet utifrån allas behov och förutsättningar och arbeta mer hälsofrämjande. Ett sätt är att jobba mera tillsammans.

– Lärare behöver samverka mera med de olika professionerna i elevhälsan och lägga upp mer långsiktiga strategier. Som klasslärare känner man sig ofta ensam i arbetet med barn som har svårigheter eller barn som är i behov av extra anpassningar och specialpedagogiskt stöd. Många av mina lärarstudenter efterfrågar mera hjälp av specialpedagoger eller speciallärare för att bolla hur de kan anpassa undervisningen i klassrummet utifrån ett inkluderande och hälsofrämjande perspektiv.

Barnets perspektiv

Joanna Giota vill vidga begreppet inkludering från att handla om svårigheter i skolan till att eleverna får vara unika individer och samtidigt i gemenskapen. Det kan vara svårt är att få till ett sådant bemötande i klassrummet, under stress eller med stora elevgrupper. Men att inte tappa barnens och elevernas perspektiv och deras röster är viktigt. Rektorerna har en viktig roll i att leda hur skolan vill arbeta, att det finns ledstjärnor att grunda arbetet på, en sorts kompass om vad som är viktigt att arbeta mot.

– Det behövs en tydlig plan för hur vi bemöter olika elever i klassrummet, de tysta, de som vi upplever som omotiverade, de stökiga, de som inte trivs eller mår dåligt i skolan, och de som brinner av lust att lära, prestera och växa.

Hur mycket frågar vi eleven vid till exempel placeringar och vad betyder det för eleven själv att vi inte frågar? Stödet ska alltid utgå från barnets behov och förutsättningar, men är det barnets behov eller klassens som ligger till grund för ett beslut?

– Det är viktigt att uppmärksamma hur beslut om olika stödinsatser går till och på vilka grunder, för dessa har olika konsekvenser för eleven över lång tid framöver, säger Joanna Giota.