”Vi gör elevhälsa tillsammans”

I sin forskning har hon undersökt vilka faktorer som betyder mest för att skolor ska kunna förverkliga det förtydligade elevhälsouppdraget – att främja alla elevers välbefinnande och förebygga olika hinder för lärande.

– Gör man rätt saker så tar det bara några år att se resultat i lärmiljön. Då hamnar utbildningen och lärandet i fokus, och hur vi ska få ihop helheten i de insatser vi gör. Det behövs strukturer för samarbete, en utvecklingsorganisation, där vi har tid att mötas. Men det gäller också att skapa kulturer som utgår från en gemensam syn på hälsa.

Starka länkar mellan professionerna

I samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, har hon utvecklat en modell för att identifiera hur väl elevhälsoarbetet fungerar på en skola, som kallas diamantmodellen. Med hjälp av den kan man analysera hur långt skolan kommit och identifiera vad som behövs för att förbättra arbetet. Allra viktigast är att det finns starka länkar mellan alla professioner i de insatser som görs på skolan. Diamanten är av de starkaste molekylerna som finns, därav namnet.

– Det handlar om att ”få ordning” inom teamet så att alla blir en del av laget. Då blir jag som skolsköterska inte en som bara sitter vid sidan om och ”plåstrar om elever”, utan jag är med i analyser av till exempel hälsosamtal, som vi kan använda och lägga andra bilder av helheten. På samma sätt blir kuratorn inte en som bara ta emot kön av elever som mår dåligt. Kuratorn kan också vara med och observera undervisning, finnas bland eleverna på raster eller i kafeterian.

– Men detta förutsätter att man har byggt upp en organisation där olika nivåer och roller är sammankopplade med starka bindningar. Att alla förstått hur vi på vår skola arbetar tillsammans.

Har vi samma syn på hälsa?

Första steget mot samordning handlar om att ha en helhetssyn på utbildningsuppdraget, att alla jobbar utifrån kunskapen att hälsa och lärande går hand i hand. Forskning visar att hälsa ger goda förutsättningar för lärande, och goda resultat i lärandet leder till bättre hälsa.

– Jag brukar börja med frågan: Har vi samma syn på hälsa? Om vi alla använder samma breda definition, som inrymmer välbefinnande och inte endast definieras som frånvaro av sjukdom – är vi då överens om att vi alla är hälsoarbetare? Elevhälsa är ett verb, sa en klok rektor. Det handlar om hur vi har det med varandra. Detta är viktigt när man ska bygga elevers lärmiljöer. Och vi måste börja i vår egen lärmiljö.

Nästa steg är att komma överens om hur vi når målen. Många skolor har idag både en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation. Här är det viktigt att lärare har tid för utvecklingsarbete, inte bara i sitt ämneslag, utan även kopplat till bredare skolutveckling. Så att det inte bara är jag och mitt ämne som hamnar i centrum.

En tuff synvända

– Om jag är lärare – ser jag hela skolan och alla elevers lärande, hälsa och välbefinnande eller avgränsar jag mig till ämnesutveckling? Det gäller även inom elevhälsan, att göra synvändan och se vinsterna med samarbetet mellan professionerna kring skolutveckling.

Denna förflyttning i synsätt är tuff, menar Pia Skott. Både elevhälsans medarbetare och den pedagogiska personalen kan uppleva det holistiska perspektivet som utmanande, att samverkan och utvecklingsmöten stjäl deras tid. Här är ledarskapet viktigt.

– Tar vi oss tid för utvecklingsmöten tillsammans kommer vi att vinna tid. Det betyder att du som ledare måste vara besjälad av det. Du måste ha landat i att du tror på inkludering. Att det aldrig är eleven som är problemet.

Bygg huset från grunden

Samordning av elevhälsoarbetet sker i flera utvecklingssteg. Grundläggande är att varje profession i teamet har tillräckligt med tid på skolan för uppdraget och arbetsuppgifterna. Som tidigare nämnts krävs också mötesstrukturer som gör det möjligt att samverka och en tydlig fördelning av vem som gör vad och när.

– Har du satt strukturer, så kan du fylla dem med allt möjligt. Det blir att bygga huset från grunden, och det är värt det.

Skolor som kommit långt i samordningen skiljer tydligt mellan åtgärdande respektive främjande och förebyggande insatser under sina EHT-möten. De olika professionerna arbetar i växelverkan med pedagogerna, och befinner sig i eller nära undervisningen. Det kan exempelvis innebära att speciallärare handleder ämneslärare för att höja deras kompetens, och även regelbundet deltar på ämneslagets träffar. Ett annat exempel kan vara att andra professioner i elevhälsan gör observationer för att identifiera hur lärmiljön för eleverna kan utvecklas, och ger återkoppling till lärarna. Där finns tydliga mål för elevhälsans insatser som varje termin utvärderas i förhållande till elevernas resultat.

Bedömning en viktig elevhälsofråga

Bedömning och betygssättning är ett område som berör elevers välbefinnande och hälsa i hög grad. Forskning visar att bedömning är den främsta faktorn bakom psykisk ohälsa bland elever. Att få ett F i betyg påverkar individens livsbanor, det kan leda till ohälsa och ökar till och med risken för dödlighet för individen.

– Bedömning är så kopplat till vad vi behöver veta om eleverna för att leda dem till lärande. Därför behöver bedömningsarbetet också integreras i det främjande och förebyggande elevhälsoarbetet.

Det handlar om bedömningskulturer, om skolan har en provkultur eller mer av en lärandekultur. En individuell lärare kan själv ändra sin praktik, men för eleverna behöver det finnas en kollektiv kultur, de har ju olika lärare.

Rektor har ansvar

– Tror man att man måste ha skriftliga prov på allt så är möjligheten till lärande snävare, men det gör också att fler elever upplever stress. Allra mest stress känner elever som strävar efter att nå betyget E och betyget A. Elever kommer till sin fulla rätt på olika sätt, och detta behöver vi mer kunskap om.

Kulturen förändras inte bara genom rektor, utan också genom olika mellanledare. Idag är det vanligt att rektor fördelar ledarskapet för elevhälsoarbetet på fler roller och professioner. Men ansvaret ligger alltid ytterst på rektor, som behöver utveckla både en hälsokompetens och bedömarkompetens.

– När skolor tar ett gemensamt grepp i bedömning och gör elever till medaktörer händer något. Det är viktigt att vara tydlig, relationell och lyhörd. Det finns mycket forskning om bedömning. Men det är underbeforskat hur vi kan jobba hälsofrämjande kring bedömning i det multiprofessionella arbetet. Exempelvis vet skolsköterskor och skolkuratorer jättemycket om hur elever påverkas genom de berättelser de får höra. Men för att kunna ta vara på den kompetensen i det främjande och förebyggande måste vi ha en hög samordningsnivå.

Lär av skolor som kommit längst

Den 19 september leder Pia Skott en utbildningsdag för elevhälsopersonal i Göteborgs gymnasieskolor, UBF:s upptaktsdag för elevhälsan 2025. Omkring 150 rektorer, specialpedagoger, speciallärare, kuratorer, psykologer och skolsköterskor kommer att delta. Under förmiddagspasset ligger fokus bland annat på samordning av det multiprofessionella lagarbetet, och där kommer Pia Skott också beröra förändringarna som föreslås i pågående utredningar om elevhälsans syfte och uppdrag.

– Det är viktigt att lyfta fram vad vi ska behålla, så att vi inte slår sönder det som fungerar. Börja med att titta på de skolor som kommit längst, dem kan vi lära väldigt mycket av. Jag hoppas att remissprocessen kommer att landa i vad vi genom forskning och lång erfarenhet vet att vi behöver göra – inte vad andra tror är problemet.

På upptaktsdagen för elevhälsan hoppas hon att deltagarna får med sig energi och nya perspektiv.

– Det kommer att vara häftigt att se all den kompetens som finns i rummet.