Grunden för en tillgänglig undervisning och lärmiljö byggs genom relationer, menar Terese Abrahamsson. När eleverna är trygga kan de lära och utvecklas. Därför behöver det finnas ett öppet klimat i klassen, där alla vågar tänka högt, vågar gissa, och även göra fel.
– Om du klev in i mitt klassrum så skulle du märka att lärmiljön var tillgänglig för alla elever genom att jag tar tillvara barnens egna tankar och idéer i min undervisning. Jag utgår från deras intressen när jag skapar undervisningen och de är delaktiga i utformningen av undervisningen.
Förväntningar är viktiga
Som lärare är dina förväntningar på eleverna viktiga, menar hon, liksom ramarna du sätter för elevernas deltagande i undervisningen.
– Jag har förväntningar på att de klarar saker. Alla får delta efter sin förmåga och där de befinner sig i sin utveckling. De sitter inte med samma uppgift utan vi jobbar mycket i projekt där eleverna har olika ansvar och uppgifter utifrån vad de själva har valt och är intresserade av.
Att koppla lärandet till ett verkligt problem, eller att låta eleverna presenteras sitt arbete för en verklig mottagare, gör undervisningen meningsfull. Som exempel tar hon när klassen jobbade med att förbereda ett föräldra-drop-in. Eleverna var med och bestämde vad de ville visa för föräldrarna. De delade upp sig i olika grupper, där alla hade sin ansvarsuppgift, utifrån att de har olika förmågor.
– När jag gör eleverna delaktiga i undervisningen så skapar det motivation och engagemang, men också en stolthet över att deras tankar tas på allvar. Det är deras idéer som är viktiga.
Förmågan att lära är en grund
En grundförutsättning för att lyckas i skolan är elevens egen förmåga att lära. Och här är det viktigt att undervisningen stöttar eleverna i att utveckla det som behövs. Ibland kallas detta för en lärandeidentitet, vilket syftar på mer generella, icke-kognitiva förmågor som hjälper eleven att ta till sig kunskap. En del av dessa förmågor har individen inom sig, medan andra förmågor, som att kunna samarbeta, kommunicera och visa empati, utvecklas tillsammans med andra.
– När det gäller förmågor som man utvecklar inom sig själv är tilltron till sin egen förmåga viktig. Tilltron till att jag själv är en lärande individ. Det här stöttar jag som lärare genom att lotsa och ställa frågor som gör att eleven kommer vidare.
En annan förmåga som är viktig att utveckla är förmågan till självreglering.
– Det handlar om att ta ansvar för sitt eget arbete. Att hålla i och hålla ut, och inte ge upp utan hålla sig till uppgiften. Det stöttar jag mycket genom formativ återkoppling.
För att främja utvecklingen av självreglering uppmärksammar Terese situationer där eleven lyckas. ”Titta här, nu höll du i och kämpade och ser vilket gott resultat det blev”.
– Ju tidigare du kan utveckla de här förmågorna, desto bättre är det. För det är något eleverna har med sig resten av skoltiden, men även i livet.
Samlar elevernas idéer med tankekarta
När klassen startar upp ett arbete börjar de ofta med tankekarta eller mindmap där elevernas idéer samlas.
– Ingenting är fel utan alla idéer är välkomna. Jag stöttar också genom att visa på mitt eget lärande. Jag kan tänka högt och säga ”ett sånt här problem har jag stött på innan – och hur gjorde jag då? Hur tänkte jag då?”. Vi tänker tillsammans. Vi kan stanna upp i vårt arbete och gå runt och tjuvkika på hur andra gör så att eleverna kan få idéer om hur andra tänker. Det är ett sätt att stötta metakognitiva förmågor.
Att ställa frågor till eleverna före och under en arbetsprocess är ett annat verktyg hon använder för stötta det metakognitiva lärandet. Vad vet vi redan? Vad kan vi, vad vill vi visa upp? Hur ska vi gå till väga?
– Sedan under processen ställer jag utvecklande frågor som, hur går vi vidare? Vad är nästa steg? Hur kan vi tänka kring det här? Hur kan vi utveckla det? I slutet av processen så knyter jag ihop det hela genom att vi pratar om vad man har lärt sig. Vad var det som gick bra? Hur kan vi göra nästa gång? Hur kan vi fortsätta?
Eleverna får också dokumentera sina egna processer i något som de kallar för en sparabok. Det kan vara till exempel en tankekarta, ett manus inför något arbete, som visar på elevens lärande och utveckling. Där får de klistra in bilder på processen och kan också få skriva till vad det handlar om.
– Det hjälper eleverna att få strategier för hur de kan lära som de kan använda i andra situationer.
Arbetssättet skapar ett driv hos eleverna
Arbetssättet har resulterat i att hon idag planerar mindre än tidigare. Istället lägger hon mer tid på uppföljning och utvärdering.
– Det skapar mer tid för mig som lärare också i undervisningen. Jag kan sätta igång vissa elever med projekt genom bara några få instruktioner. De vet vad de ska göra, de har egna idéer och ett eget driv och det skapar mer tid för mig med de eleverna som behöver lite mer stöttning.
Störst nytta av undervisningen har elever som annars är svåra att engagera och motivera, säger Terese.
– Den är också hjälpsam för de elever som inte har så stark tilltro till sin egen förmåga. När undervisningen är meningsfull och utgår från eleverna så engagerar den många. Och den drar också med sig de som inte hade varit så engagerade annars.
Överlag ser hon att arbetssättet skapar ett driv hos eleverna, där de själva vill ta ansvar för sin undervisning och utforma den. Det ger också bra förutsättningar för samarbete där eleverna lär med och av varandra.
– De utbyter erfarenheter och kunskaper de hjälper varandra att komma vidare. De som har kommit lite längre hjälper de som inte har kommit lika långt och på så sätt så skapar de ju ett lärande i det att de utvecklas genom att föra sitt lärande vidare till någon annan.
En filmad intervju om Terese Abrahamsson är en del av utbildningsmaterialet Ledarskap för tillgänglig lärmiljö som du hittar på Lärtorget och på Lärarakademins webbplats.
