Jättestensskolan är en så kallad universitetsskola, vilket innebär att skolan och universitetet har ett forsknings- och erfarenhetsbaserat partnerskap. De har VFU-studenter i alla årskurser, från F-9. Anna Engström är lärare för årskurs 7-9 och är sedan fyra år tillbaka VFU-handledare för studenter som läser kompletterande pedagogisk utbildning, KPU, med förhöjd studietakt. Dessa studenter har redan en akademisk utbildning inom naturvetenskap eller teknik och har dessutom ofta arbetslivserfarenhet. Studenterna är på skolan varje dag fram till lunch och har sedan undervisning på universitetet på eftermiddagen.
- Har ni gjort något särskilt på skolan för att förbereda er för att ta emot VFU-studenter?
– Vi som är handledare på vår skola har gått en utbildning om vad det innebär att vara handledare och hur vi ska möta studenterna på bästa sätt. Vi förbereder också praktiska saker som arbetsplats, nycklar och så vidare. Det är viktigt att även studenterna är väl förberedda, så vi sätter ihop en tydlig handlingsplan för studenten som visar vad vi har för förväntningar och att det är viktigt att de till exempel har koll på skolans styrdokument när de kommer hit. De ska också ha koll på yrkesetik – vad förväntas av en lärare i klassrummet när det gäller till exempel klädsel och hur förväntas vi agera med eleverna.
- Hur fungerar arbetet med VFU-studenter i praktiken på skolan?
– Vi är tre Ma/NO/Tk-lärare som arbetar med KPU-studenterna. Under praktiken följer de alltså inte en lärare utan alla tre. De får cirka fyra veckor i taget med varje lärare. Det innebär att de får se så mycket undervisning som möjligt och träffa olika elever.
– Det är viktigt att studenterna får börja med undervisning direkt! De som går KPU har redan arbetslivserfarenhet. Det kan till exempel vara en person som är civilingenjör sedan flera år, men som aldrig har jobbat i ett klassrum. Då kan det kännas lite otäckt i början. Redan andra veckan ser vi till att de får ta tag i något moment framför klassen, det kan till exempel vara att gå igenom ett mattetal. De tycker ofta att det är nervöst, men säger alltid efteråt att det var bra.
– De har också med sig uppgifter från lärarutbildningen på universitetet, som att hålla i ett visst antal lektioner. Därför har vi tät kontakt med deras handledare från utbildningen. Kontakten med universitetet är viktigt för att vi ska kunna ge dem uppgifter som stämmer väl med det som de för tillfället går igenom på utbildningen. Jag hoppas att samarbetet med universitetet utvecklas ännu mer i framtiden.
- Hur passar det här med lärarnas övriga läraruppgifter?
– För mig innebär det att jag nästan aldrig är ensam i klassrummet och att jag alltid har möjlighet att ge en extra resurs till elever när det behövs. Om man inte har handlett tidigare kan det kännas som mycket extra jobb, men när man gjort det ett tag går det bra. För mig känns det inte som en belastning, utan som en tillgång. Det tar lite extra tid för jag måste hela tiden tänka igenom vad jag gör, varför och hur. Men det ger också ett mervärde för jag reflekterar mer över min egen undervisning. Efter lektionerna brukar studenten ha många frågor till mig om varför jag gjorde på ett visst sätt eller vad som egentligen hände. Det blir en win-win-situation, för jag kan också reflektera och få idéer och tankar kring vad som händer när studenten undervisar. Det kan bli lite jobbigt för eleverna om man har en student som inte lever upp till sina mål, men då får man lösa det. Vi har alltid två studenter på tre lärare – så det finns alltid möjlighet för luft och andningspaus om du behöver det.
- Vad har du för råd till andra som planerar att ta emot studenter på VFU?
– Tänk på handledandet som en typ av fortbildning. Var inte rädd för att det ska bli jobbigt, för du får så mycket tillbaka. Både genom att ni ofta är två i klassrummet, och genom att du får in nya idéer och tankar i din egen undervisning.
