Ingrid Pramling är professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet och har arbetat med lärarutbildning och pedagogisk forskning sedan (slutet av 1970-talet). Hon var en av författarna till Sveriges första läroplan, Lpfö 1998, och har skrivit många böcker om pedagogik i förskolan.
Ingrid Pramling Samuelsson
Som forskare är hon särskilt intresserad av hur teorier och läroplansintentioner förverkligas ute i verksamheten.
– Att titta på verkligheten i empiriska studier är något jag driver. Då får man syn på vad som fungerar.
I den här intervjun samtalar vi om förskolans uppdrag kring hållbar utveckling utifrån ett sådant, praktiknära pedagogiskt perspektiv. Vi tar avstamp i en föreläsning hon höll på Förskolesummit i Göteborg i december 2019 på temat social hållbarhet, inför drygt fyrahundra förskolechefer, pedagoger, politiker och andra skolverksamma.
En kollektiv arena
När det gäller förskolans uppdrag kring hållbar utveckling är det värdefullt att arbeta med gruppen, och utgå från det kollektiva snarare än det individuella, menar hon. Undervisningen behöver lyfta fram att det är gemensamma lösningar som krävs, att människor måste samarbeta och ta gemensamt ansvar för varandra och för miljön.
– Förskolan är grundad på utvecklingspsykologi, som utgår från ett individuellt perspektiv på barns utveckling. Samtidigt är ju förskolan en kollektiv arena.
– Både samhället och förskolan har blivit alltmer individualiserat. Kanske är vi idag för mycket fokuserade på det enskilda barnet i förskolan. Det finns en norsk studie som tittat på hur lärare bidrar till att små barn utvecklar sina relationer med andra. Den visar att ju mer fokus pedagogerna har på individen desto oftare kollapsar den kollektiva samverkan i leken.
Vinsterna med ett individualiserat arbetssätt måste vägas mot det som kan gå förlorat. I stora barngrupper är det en extra utmaning för pedagogerna att anpassa undervisningen till varje enskilt barn. Detta, att inte hinna gå på djupet och prata med varje barn, är också något som stressar pedagoger som jobbar i stora barngrupper, visar intervjustudier som Pramling och hennes forskarkollegor gjort.
– Här tror jag att man behöver tänka om, och inte fastna i en till en-relation. Man kan nå barnen lika bra om de är fler än en, till exempel i en mindre grupp barn.
Kommunicera kring ett innehåll
Förskolans läroplan ger stort utrymme för barnen att tänka, reflektera och vara kreativa. Det ökade kravet på undervisning mot mål gör det ännu viktigare att förskolläraren tar rollen att vara ledare – men på ett barnintresserat och interaktivt sätt.
– Undervisningens kärna är fortfarande kommunikation och relationer. Man ska kommunicera med barnen kring innehållsaspekten. Du måste våga berätta för barn om olika saker. Se vardagen som läroplan och prata om begrepp kopplat till verkligheten.
Undervisningen ska synliggöra barnens tankar, och skapa möjlighet till samtal och dialog kring deras olika erfarenheter. Det är viktigt inte minst när det gäller den sociala dimensionen av hållbar utveckling, som handlar om jämlikhet, tolerans och alla människors lika värde.
I förskolan får barnen möta andra attityder
Som exempel tar hon en australiensisk forskningstudie där barn fick reflektera kring en bild av ett tomt kylskåp. Några av barnen delade då med sig av tankar om att ”de som inte har mat i kylen är lata”.
– Att man får möta andra attityder än de man kanske får förmedlat från sin hemmiljö är viktigt, och det är det som är fördelen med förskolan. Man måste börja tidigt, för fördomar och attityder grundläggs väldigt tidigt, säger Ingrid Pramling.
All barnuppfostran är normativ, och speglar samhällets värderingar. Men hur skapar vi möjligheter för barnen att utveckla empati och förståelse för andra människors villkor? Hur kan de få möjlighet att reflektera kring sina egna föreställningar och sätta dem i relation till de värderingar förskolan ska förmedla?
Barn tänker kring de stora frågorna
– Forskningsstudier visar att det faktiskt är lätt att få med sig barn att tänka kring de stora, kollektiva frågorna om ansvar, solidaritet, kollektiva lösningar, säger Ingrid Pramling.
Här kan barns lek vara en bra ingång i lärandet.
– På en förskola som ingår i ett av våra forskningsprojekt började barnen leka soptipp. På en annan förskola tog barnen själva initiativ till att leka ”tiggare”. Detta kan pedagogerna fånga upp och ha som utgångspunkt i till exempel ett temaarbete om hållbar utveckling.
Vuxna har en viktig roll i barns lek
Leken har en outnyttjad potential i förskolans undervisning, säger Ingrid Pramling Samuelsson. I ett stort forskningsprojekt där tjugo förskolor deltar har hon och forskarkollegorna undersökt hur lek kan integreras i undervisningen för att främja barns lärande. Deras slutsats är att leken är en rik källa till lärande, och att vuxna har en viktig roll i barns lekande. Om pedagogerna deltar som ”kompetenta lekare” kan olika innehåll i läroplanen göras synliga i leken och barnen kan utmanas och stöttas att utveckla sin förståelse för omvärlden och sig själva.
– Det avgörande är lärarens syn på leken, och förmågan att skapa en kommunikation där barn och pedagog är på samma våglängd. Läraren behöver ”bli duktig på att göra som barnen gör i lek”, det vill säga kunna växla mellan fantasi och verklighet.
– Om man tillåter både fantasi och verklighet så fungerar det. Lärarna hjälper till med ramen, som till exempel kan vara en saga. Sedan lägger de till den metakognitiva nivån, som handlar om att få barnen att reflektera.
Länkar
Läs mer om forskningsprojektet kring lekresponsiv undervisning i förskolan
Läs mer om nätverket för lekbaserad utvecklingspedagogik
Intervjuer med fler föreläsare som deltog på Förskolesummit i december 2019:
Ingrid Engdahl: ”Förskolan bidrar till ett hållbart samhälle”
Pirjo Lahdenperä: Flerspråkighet är en resurs
Åsa Ekman: Börja där du är – barnkonventionen i praktiken
Martina Lundström: “Se barnen som fullvärdiga medborgare”
