FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Den innehåller 54 artiklar som alla ska tolkas utifrån på fyra grundläggande principer:
- Alla barn har samma rättigheter och lika värde (artikel 2)
- Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn (artikel 3)
- Alla barn har rätt till liv och utveckling (artikel 6)
- Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad (artikel 12)
Åsa Ekman har sedan femton år tillbaka hjälpt kommuner att konkretisera hur man kan jobba med barnkonventionen. Fokus är de fyra huvudprinciperna som visar synen på barn.
– När man till exempel pratar om artikel 2, alla barns lika värde, så kan det handla om hur alla barn ska kunna ta till sig och förstå genom att till exempel arbeta med bildstöd och med hur vi förhåller oss till olika språk. Det kan också handla om ifall barnen ska ha med sig frukt varje dag, eller ha med sig matsäck på utflykter – har alla förutsättningar för det? Hur resonerar vi? Ser det likadant ut i alla förskolor i staden? Detta hänger ju så klart ihop med politiska beslut – om vi har beslutat att det ska vara helt avgiftsfritt, är det verkligen det?
Börja där du är
Det viktiga är enligt Åsa Ekman att inte skilja arbetet med barnkonventionen från den vanliga verksamheten, utan att börja med att titta på de förutsättningar man har.
– På en enskild förskola handlar det om att synliggöra vad man redan gör i vardagen som hittills inte har kopplats ihop med barnkonventionen. När det finns nedskrivet och strukturerat så att det blir synligt, då är det möjligt att gå vidare och hitta sådant som går att utveckla. Övergripande i staden behöver politikerna se över vilka styrdokument som finns. Cheferna i sin tur behöver se om medarbetarna har den kunskap och tid som behövs.
Genom sina uppdrag runt om i Sverige har Åsa Ekman sett många bra exempel från olika förskolor. Hon berättar till exempel om när Orusts kommun bestämde sig för att göra en barnkonsekvensanalys av ”Nattis” – barnomsorg på obekväm arbetstid. Det som barnen berättade om när de blev tillfrågade var bland annat att det fanns mycket som var anpassat för de yngsta barnen, men inte så mycket för de äldre. En annan synpunkt var att barnen ville ha sin egen säng i stället för bara vilken utfällbar säng som helst. Erfarenheterna från analysarbetet ledde till att kommunstyrelsen på Orust nu har beslutat om förändringar i verksamheten utifrån ett barnrättsperspektiv. På frågan om det finns något som hon tycker att alla förskolor borde göra, så säger hon att det skulle vara att hitta sätt att jobba med barnens rätt att göra sin röst hörd.
– På vissa förskolor kanske man kommer fram till att man ska ha ett barnråd, eller så kommer man på andra sätt. Det viktigaste är att de vuxna tänker efter – när lyssnar jag på barnen och när gör jag det inte?
Vilken skillnad gör lagen?
Sverige har ratificerat, alltså förpliktigat sig att följa, barnkonventionen, så då kan man fråga sig vad det kommer att göra för skillnad när den blir lag. Åsa Ekman säger att det är svårt att uttala sig om innan det finns rättsfall som sätter praxis, men förhoppningen är att de som är längst ifrån att jobba enligt barnkonventionen ska fångas upp.
– Det vi vet är att barnkonventionen kommer kunna användas som ensamt argument i domstol, och den kommer stå över riktlinjer och föreskrifter från myndigheter som till exempel Skolverket. Den kan också täppa till luckor som finns i lagen idag. Kommuner kommer också behöva visa hur de jobbar enligt barnkonvention, vilket gör att dokumentationen blir viktigare.
Sverige inte bäst i klassen
Trots att vi i Sverige anser oss vara bra på barnrättsfrågor så har vi fått kritik från FN, bland annat för att vi inte är tillräckligt bra på att låta barn uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem, och för att vi inte kan garantera skydd mot diskriminering. Bristen på obligatoriska barnkonsekvensanlyser när vi till exempel stiftar lagar eller fattar lokala beslut som berör barn är en annan del som har kritiserats.
– Vi vuxna tror ofta att vi vet bäst och tillfrågar inte barnen. Eller så lyssnar vi inte på det de säger. Förskolan är ofta lite bättre på att ha barnens perspektiv, men det handlar i grunden om vilken syn man har på barn. Om jag inte tycker att en treåring kan ha en åsikt, så varför ska jag fråga?
Åsa Ekman kan förstå argumentet att barn inte alltid har den erfarenhet vi tror behövs för att kunna fatta ett beslut, men säger att vi alltid kan fråga barnet och komma till någon medelväg.
– Barnet är den enda som kan berätta hur det är att vara barn i förskolan. Barn ska inte bestämma allting, men för att kunna fatta bättre beslut behöver vi veta vad de tycker.
Norge förebild för lagstiftning
I Norge är barnkonventionen lag sedan 2003. Enligt en utvärdering som gjordes 2009 har barnets rättsliga ställning stärkts, och konventionen har fått högre juridisk status sedan barnkonventionen blev lag.
Det finns mycket som visar att de positiva konsekvenserna av att ta barn på allvar är stora. På skolor som jobbar mycket med ungas inflytande så får eleverna bättre betyg, de mår bättre och mobbingen minskar jämfört med andra skolor.
– Det är viktigt för barnens självkänsla och inre mående. Besluten blir helt enkelt bättre om man frågar den det faktiskt berör. För att “fostra demokratiska medborgare” måste vi vuxna visa att demokrati är viktigt genom att föregå med gott exempel och involvera barnen, säger Åsa Ekman.
Mer om Åsa Ekman
Åsa Ekman är en av föreläsarna under Förskolesummit i Göteborg 5-6 december 2019. Hon är barnrättskonsult och arbetar sedan 15 år tillbaka med att implementera, genomföra och sprida kunskap om barnkonventionen i kommuner och organisationer. Under hösten håller hon på att skriva en bok om hur man kan arbeta med barnkonventionen i förskolan. På gång är också en podd som heter Barnrättssnack. Tillsammans med Linus Torgeby pratar de barns rättigheter som en nedräkning inför att barnkonventionen blir lag 1 januari 2020.
Konferens om barns plats i staden
På konferensen Förskolesummit 2019 lyfter staden fram goda exempel och skapar idéer kring hur vi arbetar med det kompensatoriska uppdraget i förskolan. Konferensen går av stapeln på Lindholmen den 5-6 december 2019.
Temat är Barns plats i staden, med inriktning på förskolans utveckling kring social hållbarhet. Syftet är att lyfta förskolans goda arbete samt öka kunskap, skapa inspiration och kreativa utvecklingsidéer. För mer information kontakta: forskolesummit@forskola.goteborg.se