Hur ser du på uppdraget som förste förskollärare? Blev det som du tänkt dig?
– Jag sökte det eftersom det är ett jättespännande uppdrag och den typen av tjänst var helt ny inom förskolan då. Det innebar att arbeta som förskollärare med möjlighet att vara med och utveckla förskolan, och jag har alltid varit intresserad av förskolefrågor. Jag har försökt hänga med i utvecklingen genom att läsa och vidareutbilda mig och nu läser jag till specialpedagog.
– En insikt jag fick under min utbildning till specialpedagog var att jag tänkte att den kunskap man får när man lär sig något nytt, inte “bara” får stanna i mitt huvud, utan den måste vidare till barnen. Hur man för vidare den teoretiska kunskapen till praktiken, så att det leder till ett förändrat handlande på avdelningen, till barnen, är något jag funderat på. Det är också något jag försöker förmedla i mitt uppdrag som förste förskollärare.
– Jag visste inte riktigt från början hur tjänsten skulle utformas eftersom den var ny, och jag tror kanske inte heller att alla chefer visste vad den skulle innebära. Men teamet jag arbetar med har varit väldigt tydliga med vad mitt uppdrag ska vara och det har underlättat jättemycket.
Hur arbetar du? Vilka samarbetar du främst med? Kan du beskriva din roll?
– Jag har ansvar för olika nätverk i Team Väster som jag jobbar i under område Hisingen. Ett nätverk är för barnskötare och ett annat är en introduktion för nya inom förskolan. Det är brist på utbildad personal i förskolan, så allt fler har inte utbildning eller erfarenhet av att jobba med barn. I nätverket som jag då ansvarar för utgår vi från läroplanen och vilken värdegrund den vilar på, vad undervisningsbegreppet innebär med mera. I och med att vi har bildat nätverk så används min tid på ett bra sätt.
– Nätverken har blivit jättefina samtalsforum. Vi är kanske tio personer i gruppen och när vi träffas får deltagarna bland annat lyfta så kallade dilemmapunkter. Det kan till exempel handla om en konkret situation som hänt ute på gården och vi kan prata om hur vi tolkar den utifrån läroplanen. Läroplanen är en grund vi hela tiden återkommer till.
– Reflektion med kollegor ger också mycket och de får en chans till självinsikt i sin pedagogroll, till exempel genom att skriva loggbok.
– Något som varit en nyckel är den nära dialogen med cheferna. Jag har fått en bild av vad de vill att jag ska bidra med och hur jag ska föra det vidare till de andra pedagogerna. En fälla man lätt kan hamna i är att vilja få ut för mycket och gå för fort fram. Det har vi hela tiden pratat om och när det har behövts har vi bromsat. Vi måste ligga på en lagom nivå på nätverken till exempel.
Vad ser du att vi behöver utveckla och förbättra gällande försteförskollärarrollen? Vad är nästa steg i utvecklingen av försteförskollärarskapet?
– Tidsbrist. Jag hade önskat mer tid. Jag har vid vissa tillfällen fått möjlighet att handleda arbetslag, men ofta är det svårt för dem att komma ifrån. Tid är en jättebristvara inom förskolan. Det kollegiala lärandet är ypperligt och en god tanke, men när ska det ske? Om man jämför med skolan så har förskolan verksamhet hela dagen och pedagogerna är kopplade till barngrupp i stort sett hela tiden.
– Jag lyssnade på förste förskollärare i Malmö, som berättade att de har ansvar för en eller två enheter, vilket innebär 100-150 barn. Jag är kopplad till sex förskolor, med runt fem avdelningar på varje. I Malmö fanns det fler förste förskollärare ute på avdelningar och de hade en mer coachande och stöttande roll gentemot pedagogerna. Jag tror att det kan vara en tanke för framtiden, även med tanke på bristen på utbildad personal.
– Skolinspektionen har plockat fram tre kvalitetsindikatorer som de har sett under sina inspektioner runtom i landet och de är: reflektion och erfarenhetsutbyte, förståelse för uppdraget, samt kompetens och kompetensutveckling. De har kommit fram till att det är de indikatorerna som gör att förskolan har störst möjlighet att nå hög kvalitet. Kollegialt lärande är då en ypperlig väg att gå.
– Det som också är viktigt om man nu till exempel har ett område med ett antal chefer över sig, är att cheferna är samstämmiga och pratar ihop sig om vilket uppdrag som förste förskolläraren ska ha. När det finns en samstämmighet där så blir det en framgångsfaktor!
Vem är du nyfiken på?
– Eva Berg, chef för avdelning samordning och stöd, förskoleförvaltningen. De frågor jag vill ställa är:
- Många pedagoger upplever idag att det finns fler barn som utmanar? Vad tror du att det beror på?
- Hur kan vi bli bättre på att i förskolan arbeta mer förebyggande än, som det ofta blir, åtgärdande?
- Om du hade haft möjlighet (ekonomiskt goda förutsättningar) – vad hade då du främst satsat på inom förskolan?
