Magdalena Radtke jobbar sitt fjärde år på F-6-skolan Björlandagården, halvtid som bildlärare i årskurserna 4-6 och halvtid som fritidslärare. Hon läste Grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete på fritidshem och är handledare för studenter från samma utbildning.
Magdalena har själv gjort sin VFU på skolan där hon nu är anställd. Det är också ett uttalat mål på Björlandagården att om möjligt rekrytera de studenter som haft sin VFU-period där.
Bygger relationer
Under den verksamhetsförlagda utbildningen tränar studenten på att strukturera sin undervisning, utveckla sina personliga förmågor och inte minst bygga relationer. Precis som barnen är olika är också studenterna det. Det är viktigt att vara sig själv.
I sitt uppdrag som lokal lärarutbildare, LLU, har Magdalena Radtke en timme i veckan av sin planeringstid avsatt för handledning där studenten får chansen att ställa frågor och reflektera över vad hen har sett på lektionen. Också mellan lektionerna ser hon till att det finns möjlighet till diskussion om vad som har hänt i mötet med eleverna.
Båda utvecklas
När hon håller en lektion tar studenten rollen som elev i klassen för att få elevernas perspektiv. På samma sätt håller hon sig i bakgrunden när studenten själv leder en lektion. Studenten får feedback för att kunna bli en bättre pedagog och växa i sin roll.
– Det ger också mig något, berättar Magdalena Radtke. Jag blir uppmärksammad på sådant som jag inte har tänkt på i min egen undervisning. Studenten blir bättre och jag blir bättre. När vi utvecklats tillsammans vet jag att jag har gjort ett bra jobb. En VFU-student i klassen är en stor tillgång.
Studenten Charlotte Eriksson gör sin VFU med Magdalena som handledare. I hennes utbildning ingår fyra VFU-perioder och varje period är fyra veckor.
– Det viktigaste i VFU:n är att få utrymme att undervisa och testa olika delar av fritidshemmets verksamhet, men också att vi kan prata om olika situationer som uppstår med eleverna och strategier kring undervisning i fritidshem, säger Charlotte Eriksson.
En del av arbetslaget
På Björlandagården ser medarbetarna till att VFU-studenterna snabbt blir en del av arbetslaget. Då blir de trygga och vågar hålla i egna aktiviteter. Magdalena Radtke säger aldrig nej om studenten vill hålla en egen lektion.
– Jag blir så stolt när jag ser att studenten är självständig, ser hur hen utvecklas från den första handledningen till att under sin tredje praktikperiod genomföra egna lektioner och aktiviteter.
Brist på handledare
Det behövs fler handledare till de studenter som ska göra sin VFU på skolor och fritidshem. Brist på tid och resurser upplevs ofta som ett problem.
– Den som ska ta emot studenter behöver få tid till det. Men det är svårt att från början avgöra hur mycket tid varje handledare ska lägga. Om arbetsförhållandena inte är hållbara och handledaren är trött räcker orken inte till för att ta sig an en student, säger Magdalena Radtke.
Idag är det också stor brist på behörig fritidspersonal, något som kan försvåra möjligheten att ta emot VFU-studenter.
– Saknar du själv den vetenskapliga grunden som ingår i den teoretiska delen av lärarstudentens utbildning blir det svårt att handleda på samma sätt.
Stöd från kollegor
För att kunna ge studenten en bra VFU-tid tror Magdalena Radtke att det är viktigt att själv först känna sig trygg i sin yrkesroll, och där är handledarutbildningen en god hjälp. En stor del av kursen handlar om hur du bemöter kollegor och föräldrar och hur man kommunicerar kring svårigheter som kan uppstå.
Men det är också viktigt att hela arbetslaget är delaktiga. Hon ser kollegorna som en förutsättning för att studentens praktik ska fungera bra. Magdalena Radtke har hand om den huvudsakliga handledningen men arbetskamraterna hjälper till genom att vara bollplank och skriva omdömen.
– Mitt arbetslag är stora förebilder. Under min egen VFU blev jag aldrig lämnad ensam med något. Jag kunde komma med tokiga idéer och de gav mig feedback. Bland annat fick jag lära mig vilka krav jag bör ställa på mig själv och på min arbetsplats. Det jag lärde mig under praktiktiden är den största anledningen till att jag är den pedagog jag är, säger hon.
