De samarbetar för en tillgänglig undervisning

Mia Svensson och Sebastian Fieril är lärare i årkurs 4-6 på Hagenskolan, där de samplanerar och delar på undervisningen i två klasser. Tillsammans har de utvecklat en gemensam strategi och ledarskapsidé för att skapa en tillgänglig lärmiljö, där alla elever får möjlighet att utveckla kunskap och värden, och känna trygghet och tillhörighet i klassen.

Tydlig struktur och “motor” i klassrummet

En tydlig struktur är en av grundpelarna.

– Vi jobbar för att skapa strukturer och återkommande moment där vi vet att eleverna känner sig trygga. De vet vad vi förväntar oss att de ska göra, men också vad de ska göra på sin nivå. Vi tycker att det är viktigt att hålla igång en motor i klassen. När den är igång vet alla elever vad de ska göra, hela tiden, även elever som annars blir uttråkade eller tappar fokus, säger Mia.

I klassrummet ska det alltid finnas någonting för alla elever att jobba med, även när de är klara med en uppgift.  På det sättet minskar risken att elever blir oroliga och börjar göra annat, eller stör andras arbetsro. Mia och Sebastian lägger mycket kraft på elevernas placering vid borden, för att alla elever ska hamna rätt.

– Vi vill hitta par som vi vet fungerar både pedagogiskt och socialt, säger Mia.

Har regler för samarbete

Klassen har regler och rutiner för hur samarbete i grupper eller par ska fungera. Dessa regler får eleverna själva vara med och ta fram, och kallas ”Klassens plan”.

– Det handlar om hur vi ska bete oss vid genomgångar, vid eget arbete, vid par- och grupparbeten. Och den kanske viktigaste punkten handlar om vilken inställning man ska ha till skolan för att man ska lyckas och hur det ska kännas i klassrummet. Vad det är för kommentarer som ska få förekomma så att det blir tryggt och positivt, säger Mia.

Generellt sett lyckas killar sämre än tjejer i skolan, visar nationell betygsstatistik. Men det mönstret finns inte uttalat i Sebastians och Mias klass. De tror att den tydliga strukturen och arbetsron bidrar till att det går bra för killarna.

Kooperativt lärande gör eleverna aktiva

Mia använder ofta kamratlärande, eller kooperativt lärande i sin undervisning. Kooperativt lärande är ett arbetssätt som innebär att eleverna är aktiva och blir en resurs för varandras lärande.  Det bygger på fyra grundläggande principer: samtidig interaktion, positivt ömsesidigt beroende, eget ansvar och lika delaktighet.

– I klassrummet ska det vara en samtidig interaktion där alla är aktiva, och inte bara läraren och en elev som har något slags utbyte och resten sitter och tittar. Ett positivt ömsesidigt beroende innebär att alla i gruppen ska känna att det lönar sig att arbeta och lära tillsammans, säger hon.

För att eleverna ska kunna ta ett eget ansvar behöver de veta på förhand vad som förväntas av dem, och även få rätt verktyg.

– Eleverna får träna på olika samarbetsfärdigheter för att förstå hur de ska hjälpa varandra för att komma vidare. Till exempel att vi ska reagera vänligt på varandra eller att vi ska lyssna på varandra eller att man ska uppmuntra.

Får träna på samarbetsförmågor

Det kooperativa lärandet utgår från ett antal olika strukturer. En av dem kallas för ”kloka pennan”.

– Då turas eleverna om att hålla i pennan och den ena eleven berättar vad den andra, som håller i pennan, ska göra. Jag använder det ganska mycket i matematik, säger Mia.

Att eleverna får träna på samarbetsförmåga leder till ett demokratiskt klassrum där individen samtidigt sätts i centrum, tycker hon. Alla elever får hela tiden mycket talutrymme, de får sätta ord på saker och utveckla sitt eget lärande samtidigt som det skapar ett gruppstärkande klimat i klassrummet.

– Det är ett arbetssätt där man tränar på hur själva grupparbetandet går till. Och det är ju egentligen självklart att man behöver göra det, säger hon.

Det kooperativa lärandet har stor betydelse för elever som av olika anledningar inte bara kan sitta i klassrummet och ”producera”. Det hjälper dem att kunna fokusera och de får stöd av att ingå i en grupp.

– Vi tränar också mycket på en färdighet som kallas för ”stanna i gruppen”, att gruppen är beroende av att alla är med. Det har betydelse ifall du är där eller ifall du går därifrån, så på det sättet så ökar ju delaktigheten, säger Mia.

Läxor som stärker relationer

Även när det gäller läxor är det viktigt med tillgänglighet. Att utforma uppgifter som är tydliga, engagerande och kan anpassas för olika elever. I Sebastians återkommande hemuppgift, Seb-brevet, som eleverna får varje måndag, finns också en relationsstärkande tanke. I brevet berättar han först något med personlig koppling och ger sedan eleverna en skrivuppgift. Inledningen kan till exempel handla om hans egen bakgrund och släkthistoria, eller händelser han varit med om. Ofta involverar läxuppgiften någon form av kommunikation med elevens familj, till exempel att eleverna ska intervjua en släkting.

– Läxor är inte alltid så populärt, men de här läxorna är populära, säger Sebastian.

Uppgifterna kan vara olika för olika elever. Elever som har svårt med att skriva för hand kan få lämna in digitalt. Vissa elever kan få läxan som en läsuppgift, att läsa texten och sedan fundera på det som står i frågan. Eller så det vara en förälder eller vuxen som läser. Det beror helt och hållet på vilka behov eleverna har.

När eleverna lämnar in sina uppgifter har de sedan tre alternativ: antingen lämnar de bara in dem så att Sebastian kan läsa, eller så läser han upp det eleven har skrivit för klassen. Den som vill kan få ställa sig framför klassen och läsa upp sin text. Och det är det många som vill.

– Vi jobbar mycket med att eleverna i klassen ska lära känna varandra, för det gör man när man läser upp personliga saker. Och i brevet jobbar jag också med min relation till vårdnadshavarna, när jag berättar om mig själv, säger Sebastian.

Leder både mjukt och auktoritärt

Lärares ledarskap i klassrummet är viktigt för att skapa en inkluderande och tillgänglig lärmiljö. För Mia Svensson har ledarskapets betydelse blivit mer framträdande ju längre hon arbetat som lärare.

– När jag var ny som lärare tänkte jag nog mer att bara man har lektionsstoffet eller planeringen, så löser det sig. Men med tiden så har jag förstått att det är lite tvärtom. Att det är ledarskapet som ska vara det som man lutar sig tillbaka på, säger hon.

När Sebastian beskriver sin syn på vad lärares ledarskap behöver innehålla för att skapa förutsättningar för alla elevers lärande, sammanfattar han det med två ord – läraren ska vara både ”supermjuk” och auktoritär.

– Auktoritär, det är väl att man håller ramarna på plats, tänker jag. Det supermjuka är väl att man ser sina elever som människor som de är och med de olika morgnar som de har haft när de har kommit till skolan. Jag tänker varenda dag på de 50 elever vi har, att jag har sett dem och att jag frågar hur är läget? Eller tjena – hur går det här nu då, säger han.

Skolans uppdrag att fostra eleverna i demokratiska värderingar börjar i klassrummet, det är de båda överens om. Det handlar om att eleverna ska kunna lyssna på varandra och våga framföra vad de tycker.

– Vi har ett superviktigt uppdrag i att de ska få med sig det från sin mellanstadietid, säger Mia.