Rebecka Bracegirdle hamrar fast de sista kopplingarna i sin spelkonsol. Hon har byggt den på en träplatta och använt tyg för att skapa ett motiv av en ek. På konsolen finns också ett antal bokstavstangenter i trä.
– Det är ett pedagogiskt spel. Det kommer bokstäver på skärmen och de ska man styra åt höger eller vänster med den bokstav som är före eller efter i alfabetet, säger Rebecka.
Spelet är programmerat i Scratch på NO-lektioner. I slöjden har Rebecka och hennes klasskamrater fått göra spelkonsoler med hjälp av trä- och textilmaterial, samt digital teknik.
Gustav Kemlin har gjort ett spel där man ska förflytta en boll genom en bana.
– Vi har fått lära oss hur man kopplar sladdarna och får knapparna på spelkonsolen att fungera, säger han.
När alla spel och konsoler är klara kommer de att ha en avslutande turnering där alla får testa allas spel. Det ger eleverna extra motivation att göra allting fint och få allting att funka.
Team Slöjd
Slöjdlärarna på Nordlyckeskolan kallar sig för Team Slöjd. Hösten 2015 inledde de ett samarbete där de istället för halvklasser i trä- respektive textilslöjd skapade helklasser med öppna dörrar mellan slöjdsalarna. Det är i linje med läroplanen där slöjd är ett sammanhållet ämne. För eleverna har arbetssättet inneburit en större valfrihet i vilket material de använder, och för lärarna har det inneburit ett utvecklat kollegialt samarbete och gemensamma bedömningar.
– Eleverna går mellan slöjdsalarna. Gränserna mellan trä- och syslöjd har alltmer suddats ut. I årskurs sju ser vi till att de lär sig att hantera alla verktyg. När de har den kompetensen kan de sedan välja verktyg och material efter den uppgift de håller på med. Arbetssättet har gjort att både tjejerna och killarna har blivit bättre på att använda både trä- och textilslöjd. Vi lärare går också in i varandras slöjdsalar och hjälper till. Vi har olika tips eftersom vi har olika kompetenser, säger Fredrik Lindgren som i grunden är träslöjdslärare.
Digitalisering
Tillsammans har också Team Slöjd (det vill säga slöjdlärarna Fredrik Lindgren, Jennie Haraldsson och Annika Lorensson) fortbildat sig om digitalisering. De har varit på kurser och tagit del av andra lärares erfarenheter via till exempel bloggar och artiklar. På skolan har de nu därför Makey-makey som användes när eleverna gjorde spelkonsoler. De har också 3D-skrivare, laserskärare och konduktiv tråd som leder ström.
– Kravet på digitalisering finns i hela samhället. Vi ser det som självklart att slöjden följer med i den utvecklingen. Vi ser det som ett sätt att utveckla och modernisera slöjdämnet. Men digitala tekniker och verktyg ska användas där de behövs. De ska inte pressas in i undervisningen för att de ses som innovativa, säger Jennie Haraldsson.
Hon säger att den digitala tekniken skapar lust och nyfikenhet. Men digital teknik är inte ett mål i sig. Den ska vara en del av slöjdämnet och eleverna ska tillverka saker som är funktionella och kan användas.
– Hantverkstraditionen kommer inte att försvinna. Vi kommer även i framtiden ha ett stort behov av slöjd och eget skapande, men kan med den nya digitala tekniken utveckla nya uttryckssätt.
En gemensam lärplattform
För varje klass har Team Slöjd skapat en gemensam aktivitet på Hjärntorget. Där finns elevernas uppgifter, instruktionsfilmer och kunskapskrav. Där finns också elevernas loggböcker i vilka de gör sin planering, lägger in bilder och filmer, och skriver analyser av arbetsprocessen.
Den digitala lärplattformen och möjligheten att välja verktyg och material bidrar till att göra eleverna till ägare av sin egen läroprocess.
– Vi slipper de traditionella köerna då elever väntar på hjälp. Istället använder de sina datorer och tittar på instruktionsfilmer som vi lagt in på Hjärntorget, säger Jennie Haraldsson.
Framtiden
Nästa steg för Team Slöjd är att introducera micro:bit. Det är mikrokontroller som kan användas för att programmera olika artefakter.
– Då skulle vi till exempel kunna tillverka skåp som eleverna kan öppna med sina telefoner eller saker som rör sig, säger Fredrik.
