– Är det vår tur nu?
– Ska vi läsa den här boken?
– Får jag öppna den?
Förskoleklasseleverna på Lundenskolan är ivriga. De ser fram emot veckans reflekterande högläsning i en mindre grupp där de får ta plats och uttrycka sina tankar. Idag ska de läsa Ruggiga Ugglan – maskeringens mästare av Sean Taylor och Jean Julien. Det är en bok de själva har valt ut. Efter att skolbibliotekarien visade de två första spännande sidorna var det ett givet val.
När barnen satt sig tillrätta bredvid förskolläraren Johanna Bäckström i soffan får de titta på omslaget och gissa vad boken kommer att handla om.
– Jag tror det kommer att handla om en uggla som klär ut sig, säger Hugo Ek.
Varför tror du det? frågar Johanna och för att få Hugo att utveckla sitt resonemang.
– För att den heter maskering, svarar Hugo.
Nesma Alhatti som antagligen hört vad den handlar om av de andra eleverna i förskoleklassen fyller i:
– Hon klär ut sig och hon vill fånga djur att äta.
Ruggiga ugglan är en bilderbok med korta kärnfulla meningar och stora uttrycksfulla illustrationer. Flera gånger under läsningen stannar Johanna upp för att låta eleverna reflektera kring karaktärernas känslor, svåra ord och för att försöka förutsäga vad som kommer att hända härnäst. Vid ett tillfälle får de sätta sig på golvet och skriva tankebubblor som de sätter in i bilderboken, och när de läst diskuterar de vad som var bra eller dåligt med boken.
Reflekterande högläsning
Johanna tycker att det här sättet att högläsa är mer utvecklande för barnen än att läsa en bok från början till slut.
Johanna Bäckström, lärare, Lundenskolan.
– Vi går in på djupet på ett helt annat sätt. Det vi vill är att barnen ska träna sig i att tänka, resonera och formulera kring det som vi har läst. Många barn har väldigt svårt för det, men det är viktigt att kunna när de kommer upp i högre årskurser, säger Johanna och fortsätter:
– Ju mer jag får upp ögonen för det här sättet att läsa ju mer använder jag enkla böcker. Använder vi kapitelböcker är det lätt hänt att vi bara läser och läser. Nu går vi in på djupet och samtalar istället.
Det är förhållningssättet att stanna upp och samtala kring det lästa som är det centrala. Sedan finns det många sätt att göra det praktiskt. Johanna radar upp några tips:
- Reflektera kring de karaktärer som inte säger så mycket i boken.
- Stanna i mitten och låt barnen fortsätta berättelsen på egen hand.
- Låt barnen skriva en berättelse efter att endast ha sett omslaget eller låt dem tvärtom rita omslaget efter att endast ha hört berättelsen.
- Ta fram ett riktigt gosedjur som får symbolisera en av karaktärerna och prata direkt med hen.
Mindre grupper
På Lundenskolan har de valt att organisera högläsningen i mindre grupper om fyra till sex barn som träffas en gång i veckan för reflekterande högläsning. De är två pedagoger i förskoleklassen, och turas om att läsa med en mindre grupp respektive gå ut med den stora gruppen.
– Det är viktigt att alla får komma till tals, och att de känner någon tar dem på allvar och lyssnar på deras tankar. Det är inte alltid de måste berätta i helgrupp eller att fröken hör det, det kan räcka att de gör det två och två.
När Johanna delar in barnen i grupper ser hon till att det blir en blandning av elever som har lätt respektive svårt för läsning och skrivande.
– Då blir det ett givande och tagande. De delar med sig av sina tankar och de vet om att de är på olika nivåer. Det är inget konstigt för dem. De vet att någon är bättre på att skriva och någon är bättre på något annat.
I höstas gick Johanna och hennes kollegor på Lundenskolan en fortbildning i Reflekterande högläsning på Center för skolutveckling som riktade sig till lärare i förskoleklass. Under tre heldagar fick de en introduktion i förhållningssättet och även tid att planera tillsammans. Det har gjort att arbetslaget har en gemensam grund att stå på.
– Vi jobbar på liknande sätt och har fått ett gemensamt språk som gör att vi kan ge varandra tips och råd i undervisningen.
