”Hatprat” är ett språkbruk som används för att befästa negativa föreställningar om en viss grupp eller kränka någon på grund av dennes ras, etnicitet, nationalitet, hudfärg, religion, sexuella läggning eller annat liknande attribut. I svensk lagstiftning är hatbrott en försvårande omständighet som kan leda till straffskärpning.
Språkforskaren Anne Birgitta Nilsen, professor i lingvistik vid Högskolan i Oslo och Akershus, har studerat vilka retoriska grepp som används vid hatretorik. I boken Hatprat går hon igenom dessa och gör också en koppling mellan hatretorik och mobbning.
– Hatprat är ett aggressivt språkbruk där avsikten är att svärta en individ eller grupp. Jag inkluderar både hatretorik och mobbning i det. Hatretorik är riktat mot grupper. Mobbning är riktat mot individer, säger Anne Birgitta Nilsen.
Hon menar att det är samma retoriska grepp som används.
– Hatprat bygger på falska historier. I mobbning använder förövaren osanningar, överdrifter och sprider rykten. Detsamma händer i hatretorik. Effekten är att individens eller gruppens anseende och rykte svärtas.
Konspirationsteorier
Anne-Birgitta Nilsen. Foto: Benjamin A. Ward / HiOA
Typiskt för hatretorik är att det innehåller konspirationsteorier eller vad Anne Birgitta Nilsen kallar ”anti-ismer”. Det vill säga rasism, antisemitism, homofobi, islamofobi, och så vidare.
– Det anspelar på folks negativa känslor, värderingar och åsikter. Inte på förnuftet. Det som är problematiskt är att det finns element av sanning i det. När rasister säger att det pågår en smygislamering och muslimer är på väg att ta över västvärlden, är det sant att det finns några extremister som vill upprätta ett kalifat i Europa. Men det är ju väldigt få. Hatretorik generaliserar och gör undantagen till regel.
På ett motsvarande sätt har Islamiska statens hatretorik byggt på idén om de kristna korstågen och att västvärlden försöker utrota islam.
– Det är ju sant att USA invaderade Irak och Afghanistan, men inte att det förs ett korståg mot islam.
Anne Birgitta Nilsen säger att de flesta använder hatprat i någon form. När vi går bakom ryggen på en kollega och prata illa om denne är det ett sätt att svärta ned personens anseende istället för att bemöta henne eller honom.
Vi kan också använda svärord eller andra uttryck som är kränkande.
– Barn kan till exempel säga ”bög” till någon. De vet kanske inte vad det betyder, men har hört andra använda det. I Norge har vi också en diskussion om ordet ”neger”. En del äldre norrmän insisterar på att använda det eftersom det har varit ett ord utan negativa betydelser. Men de som blir omtalade som det idag känner sig kränkta. Det är en sorts kamp om språket, vad olika ord betyder.
Hatprat förekommer både på internet och i den fysiska verkligheten. Det som skiljer är formen. På internet är det enklare att använda bilder, filmer, länkar, sammansatta texter och så vidare. Internet har också gjort att det finns fler arenor, att hat sprids fortare och att det går att vara anonym.
Kritiskt tänkande är bästa motmedlet
För att hatretorik eller mobbning ska fungera krävs det förenklat två saker: okritiska åhörare som tror på ryktet och är beredda att sprida det vidare.
– Jag tror aldrig att vi blir kvitt hatprat. Men vi måste bli bättre på att säga ifrån. Vi behöver få in mer kritiskt tänkande och kritisk läsning i skolan så att eleverna lär sig vad hatprat är och att ifrågasätta det.
I skolans värld handlar det också om att vara vaksam på vilka elever som har ledaregenskaper.
– Vi måste stötta dem som kan vara goda förebilder. Det är viktigt att det finns goda ledare som kan säga ifrån. Det gäller också att vara vaksam på vilka elever som kan bli dåliga ledare. Hatretorik och mobbning handlar mycket om makt och positionering.
