- Jennifer Wall, hur kommer det sig att ni påbörjade ett arbete med att förändra undervisningen? Är det en del av Samverkan för Bästa skola?
– Det började med att vi hade skolinspektion på tre av Burgårdens fem enheter hösten 2015. Den enhet som jag arbetar på fick anmärkning på punkterna Trygghet och studiero och Extra anpassningar och särskilt stöd. Vi behövde förändra vårt arbetssätt och vår lärandemiljö och hösten 2016 fick vi förmånen att vara med i Samverkan för bästa skola tillsammans med Skolverket.
- Hur började ni arbetet? Vad var det första ni gjorde och vad hände sen?
– Under första året så processade vi vår insats och kom fram till att det var elevsyn, kunskapssyn och språkutvecklande arbete som skulle vara fokusområdena på Barn- och fritidsprogrammet. Hela Burgården har organiserat sig i arbetslag och lärgrupper där det finns tid avsatt för att arbeta med driftsfrågor respektive utvecklingsfrågor. Det har varit en förutsättning för att vi ska kunna påbörja den här förändringen.
- Hur har ni förändrat undervisningen på programmet?
– Idag har vi en undervisningsram som alla lärare ska utgå ifrån. Den handlar om att ge eleverna en tydlighet, en igenkänningsfaktor och att besvara frågorna vad, hur, när och varför? Vi har en medvetenhet om vilken typ av undervisning som behöver bedrivas, en större kännedom om det kompensatoriska uppdraget och ett gemensamt språk. Lärarna, som har fått mer kunskap och förståelse om extra anpassningar och särskilt stöd, tar ett större ansvar för att ge eleverna den ledning och stimulans de behöver, och större ansvar vid utredningar kring detta. De för både planerade och spontana pedagogiska samtal och de stödjer varandra med tips och strategier för god undervisning.
- Hur har ni tänkt runt det kompensatoriska uppdraget?
– Det är kunskapen om eleverna som gör att läraren kan anpassa undervisningen, och därför försöker vi lära känna dem både på grupp- och på individnivå. När god undervisning och extra anpassningar inte räcker till, så är det undervisande lärare eller mentor som startar en kartläggning kring elevens studiesituation och eventuellt en utredning om behov av särskilt stöd.
Elevhälsans arbetssätt är också förändrat, och större delen av deras arbete sker numera i samarbete med mentor eller undervisande lärare. På så sätt arbetar de närmare lärarna och är ett komplement och stöd. På våra elevhälsomöten hanterar vi färre individärenden; det är bara vid behov som vi lyfter in ett ärende till gruppen.
- Har ni några tips till andra skolor och program som vill göra samma sak?
– Kartlägg era behov och gör personalen delaktig i arbetet med att ta fram både behoven och hur era insatser ska se ut.
- Har ni haft roligt?
– Förra läsåret var tufft då det nya arbetssättet och de nya rutinerna inte hunnit sätta sig ordentligt. Det har inte alltid varit roligt; emellanåt har det funnits en hel del frustration både hos mig och hos personalen. Men det är roligt att få arbeta med en så fantastisk personalgrupp! De har alltid eleverna i fokus och allt deras arbete utgår från vad eleverna behöver. Det finns en väldigt fin samarbetsvilja och gemenskap men också en självkritik som är väldigt viktig. Det har varit ett tidskrävande arbete som inte skett över en natt. All personal ska ha en stor eloge för uthållighet och engagemang!
- Vad har du själv lärt dig?
– Att ta det lugnt och våga hålla tillbaka. Egentligen skulle vi detta läsår gått vidare och påbörjat förbättringsarbete inom språkutvecklande arbete. Men vi var inte mogna att släppa det arbete vi startat, så vi fortsätter med det även detta läsår. Jag kan se hur personalen blir allt tryggare och att nya idéer och arbetssätt tar form utifrån de arbetssätt och rutiner vi skapat.
“Jag kan möta dem på rätt nivå”
Tina, kan du berätta om något som du gör i din undervisning idag, men inte gjorde förut?
– Att enas om en undervisningsram har öppnat upp för pedagogiska diskussioner kring undervisning, didaktik och metodik. Nu har jag fler verktyg till eleverna, konkretiserade kunskapskrav till varje uppgift, och jag övar tillsammans med dem på att skriva faktatexter. Alla uppgifter är uppbyggda på samma sätt, och i slutet av lektionen för jag loggbok. Jag skriver pedagogiska utredningar och har tätare kontakt med elevhälsan.
Vad är den största skillnaden i din undervisning?
– En ökad medvetenhet hos mig själv om att alla elever kan nå målen, att min tydlighet är viktig och att jag behöver arbeta med elevernas förförståelse innan jag börjar med ett nytt avsnitt. Som att öppna en motorhuv varje gång: vad är det här för saker, vad heter de och varför finns de där? Yrkeskurserna är fulla av svåra centrala begrepp från psykologi, sociologi och pedagogik. Jag måste själv vara nyfiken och väcka nyfikenheten hos eleverna. Jag har också fått en ökad förståelse och kunskap om ADHD, ångestproblematik, koncentrationssvårigheter och läs- och skrivsvårigheter samt vad man kan göra för anpassningar.
Har du hunnit märka några resultat hos dina elever? Berätta!
– Genom att utgå ifrån elevernas egen förförståelse och ta reda på vad de vill lära sig och hur de tolkar olika begrepp, kan jag möta dem på rätt nivå. Sedan jag började arbeta mer språkutvecklande märker jag att eleverna hänger med bättre och börjar använda sig av de nya orden i både texter och på sina apl-platser. Skrivstödet hjälper de elever som har svårt att förstå en uppgift eller komma igång, och de som lämnar in sina uppgifter når målen. Elever kan inte längre gå igenom vår utbildning med flera F, utan att fångas upp på vägen. Det skapar en trygghet och motivation hos dem och hos personalen – att allt extra arbete inte är förgäves.
Vad har du själv lärt dig?
– Alla förändringar i min undervisning har utvecklat mig både som lärare och som människa. Det är spännande att vara nyfiken på förändring och att våga hålla i och inte ge upp.
Har du haft roligt?
– Alla förändringar har inte varit roliga. Till exempel att skriva pedagogiska utredningar när man redan har mycket undervisning, men det ger mig ökad kunskap om eleven. Och det är roligt att arbeta på ett program som så medvetet arbetar för ett gemensamt mål som inkluderar både lärare och elever. Jag känner en ökad gemenskap med mina kollegor – att vi gör det här tillsammans.
“När vi gör det tillsammans, blir 1+1 = 3”
Tommy, kan du berätta om något som du gör i din undervisning idag men inte gjorde förut?
– Jag arbetar mer språkutvecklande, har tydligare elevinstruktioner till uppgifter både på Hjärntorget och på papper. Jag har också tydligare fokus på yrkeskunskaper, realistiska arbetsuppgifter och bedömning utifrån nyckelkvalifikationer när eleverna går ut på APL. Jag skriver fler utredningar och tar mer hjälp av kollegor och arbetslag om jag behöver.
Vad är den största skillnaden i din undervisning?
– Att samarbetet med elevhälsoteamet är tätare och mer strukturerat både på lednings-, arbetslags -och lärarnivå. Att vi tillsammans i arbetslagen samarbetar kring några övergripande mål. Vi har siktat in oss på utvecklingsområdena närvaro och studiemotivation, och vill att eleverna ska utveckla en stark yrkesidentitet för att känna studiemotivation. Därför lyfter vi fram kunskapsinnehållet och examensmålen i varje kurs och på varje lektion.
– Undervisningsramen visar vilka förväntningar vi har på eleverna, gör att varje lektion startar och avslutas på samma sätt och att lektionens vad, hur och varför blir tydligare och finns tillgängligt för eleverna. Det underlättar för alla inte minst för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Att jag har genomfört ett aktionsforskningsinspirerat utvecklingsarbete i min tjänst där jag kan få direkt feedback från mina elever om hur de tar till sig undervisningen. Det har i sin tur gjort att jag sökt stöd i forskningen om hur jag kan lägga upp min lektionsmetodik. Efter feedback från mina elever tänker jag mer på språket och tydligheten. Dels att dela upp lektionen i olika moment och att göra eleverna mer delaktiga i diskussioner men också i studietakt och arbetsformer.
Har du hunnit märka några resultat hos dina elever? Berätta!
– Jag tycker vi märker en positiv utveckling i årskurs 2 där vi arbetat med detta systematiska kvalitetsarbete från deras första dag. De är delaktiga i helklassdiskussioner och är inte fast i rollsökningsfasen. De samarbetar bättre. Flera elever ställer också högre krav på undervisningen – att den är tydlig och kopplad till kunskapskraven.
Vad har du själv lärt dig?
– Genom att vi gör detta arbete tillsammans, har jag lärt mig att 1+1 blir 3. Att våra gemensamma förändringar skapar ytterligare en skjuts i utvecklingen. Att den svåraste biten är hur vi ska arbeta med att förbättra närvaron. Det är så många variabler att ta hänsyn till och arbeta med när en elev inte dyker upp på lektionen.
Har du haft roligt?
– Allt utvecklingsarbete tar på krafterna, men ger också mycket. Det gäller att hitta en balans i allt – roligt och allvarligt, ge och få, utveckla och behålla.
