Samtidigt som kraven på vår läsförmåga höjs haglar larmrapporterna in om hur illa ställt det är med barn och ungas intresse för att läsa. Det är lätt att känna sig uppgiven och det ligger nära till hands att tänka att vi lärare faktiskt inte kan fixa allt. Nej, det kan vi så klart inte men vi kan göra mycket. Att som barn växa upp i en läsande miljö med läsande förebilder och att få lyssna till och delta i samtal om högläsning är fortfarande grundstommen för att själv utvecklas till läsare. Men samtidigt finns det så klart väldigt mycket vi kan göra i skolan för att bidra till att våra elever ska utvecklas till läsande personer (någon som läser driven av egen lust).

I en stor amerikansk undersökning där över 1700 amerikanska elever deltog (Broaddus & Ivey 2010) framkom att de två viktigaste faktorerna för att elever ska utvecklas till läsare är att:

  • de får mycket tid till att läsa i skolan
  • de får lyssna på och delta i samtal om högläsning

Hur gör vi då för att ge eleverna mycket meningsfull tid till eget läsande varje dag i skolan? För att tiden ska bli just meningsfull krävs det, när jag tänker efter, en hel del till exempel:

  • tillgång till mycket böcker
  • böcker på de olika språk som finns representerade i elevgruppen
  • struktur, till exempel: låna flera böcker en bestämd dag i veckan (för att undvika spring, byte av böcker) och tydlighet var eleverna ska befinna sig under lässtunden.
  • mycket explicit undervisning om läsning, till exempel:  lässförståelsestrategier, lässtrategier, låna böcker på rätt nivå med mera, med mera.
  • vägledande samtal med varje enskild elev där läraren och eleven möts i en formativt undervisningssamtal (ca 5-7 minuter per elev, varje vecka).
  • samtal om läsningen (efter lässtunden behöver eleverna få samlas och samtala om sina tankar, sitt lärande och sina upplevelser).
  • stöttning som anpassas efter elevgruppen, till exempel affischkartor som stöttar det som eleverna lärt sig om hur de ska tillämpa olika strategier

Hur gör vi för att ge eleverna meningsfull tid till högläsning varje dag i skolan? För att högläsningen ska bli meningsfull krävs det också mycket, till exempel:

  • att högläsningen används som en undervisningsaktivitet (och inte som ett medel för att sysselsätta trötta elever på eftermiddagen samtidigt som de äter frukt eller ritar i ritboken)
  • ett varierat utbud av högläsningsböcker ur olika genrer (och med tanke på representation)
  • en engagerad lärare som förberett högläsningen väl med ställen där hen modellerar sitt eget tänkande och med ställen där eleverna får diskutera kring olika frågeställningar
  • struktur, till exempel: fasta platser bredvid en bestämd pratkompis, mycket träning i hur samtalandet och lyssnandet ska gå till
  • stöttning som anpassas efter elevgruppen, till exempel ordförklaringar
  • en lärare som själv är en aktiv läsare

Kanske sticker jag ut hakan med en del av mina punkter och kanske speciellt på den sista? Men sanningen är att för att kunna undervisa framgångsrikt om läsning måste läraren själv ha upptäckt just glädjen med att läsa.  Det är också minst lika viktigt att som lärare emellanåt läsa litteratur med “lärarglasögonen på” och att absolut göra det varje gång när man förbereder sin högläsning. Vad händer i mitt eget huvud när jag läser? Vilka inre bilder får jag? Vilka tankar och frågor väcker boken? Vilka strategier använder jag? Vad behöver jag undervisa mina elever om?

Till slut några aktuella högläsningsböcker som kan skapa läsmagi i ditt klassrum som dessutom passar för alla åldrar:

Furan, av Lisen Adbåge

 

 

 

 

 

 

Vitvivan och Gullsippan, av Pija Lindenbaum

 

 

 

 

 

 

Om du möter en björn, av Malin Kivelä, Martin Glaz Serup och Linda Bondestam