Den här boken beskriver det som Collste kallar historisk rättvisa, och kanske främst tilltalar dig som undervisar i ämnen så som samhällskunskap, historia eller svenska. Men samtidigt kan den vara av intresse för alla lärare eftersom yrket alltid är förenat med ledarskap, där vi producerar rättvisa eller orättvisa. I dagens klassrum finns också ofta elever som har utsatts för övergrepp så som mobbning eller vars kultur kanske har utsatts för olika övergrepp, något som boken kan skapa förståelse kring.
Kolonialismen innebär ojämlika och asymmetriska maktförhållanden som till stor del lever kvar i olika globala organisationer så som Internationella Valutafonden, Världsbanken, Världshandelsorganisationen. Collste pekar på FN som ett exempel, där de forna kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike (och segermakterna efter andra världskriget) ingår som permanenta medlemmar i säkerhetsrådet, samtidigt som andra forna kolonier ställs utanför – trots att de är större. Indien har till exempel tjugo gånger fler invånare och Indonesien har fem gånger fler invånare än Storbritannien och Frankrike tillsammans.
På ett sätt liknar begreppet historisk rättvisa den moraliska plikt som kan tynga lärarkåren när orättvisa i konflikter eller mobbning (systematiska övergrepp) uppstår i skolan. Den orättvisa som mobbning medför för den utsatte och den tanke om gottgörelse som ibland förr eller senare kan finns hos de som var med och skapade det asymmetriska maktförhållandet belyses i de övergrepp som kolonialismen skapade.
Collste tar i sin genomgång av koloniala övergrepp upp flera begrepp och som hör till den historiska rättvisans terminologi. Collste menar att varje fall av övergrepp bör problematiseras och anpassas efter vilket övergrepp som skett och hur lång tid det pågick och hur länge sedan det inträffade. I skolans värld kan detta liknas vid snabbt övergående perioder av mobbning eller längre pågående och återkommande fall. Status quo ante – det tillstånd som fanns innan övergreppet eller mobbningen begicks, går det att återuppnå? Några begrepp som Collste lyfter och problematiserar är:
- Restorative Justice (återställande rättvisa), exempelvis en ockupationsmakts stöld av värdefulla konstföremål lämnas tillbaka. Men är det rimligt att tala om detta begrepp när det gäller folkmord? Restorative Justice ett begrepp som också används inom mobbningsfältet, där medling har en framträdande roll. Tanken för ett återställande av rättvisa är om stat, nation, folkgrupp eller individ har utsatts för ett övergrepp så ska den skada som övergreppet medförde återställas så pass att tillståndet utjämnas och de negativa verkningarna upphör. Frågan är om det går.
- Rectificatory Justice (gottgörande rättvisa), i diskussioner om denna form av rättvisa kan det hävdas att processen och samtalen leder till att att en ny relation uppstår mellan förövare och och offer. Detta angreppssätt menar Collste har varit en del av processen som skett efter apartheidsystemets förtryck i Sydafrika. Men om den som utsatts för övergreppet eller mobbningen inte sedan respekterar förövaren, går det då att hävda att gottgörelse har uppnåtts?
- Compensatory Justice (kompensatorisk rättvisa). Att ekonomiskt kompensera för en förlust, som exempelvis ett folkmord, betyder inte att tillståndet före övergreppet uppnås. Exempelvis har Tyskland ekonomiskt kompenserat överlevande av förintelsen. Att låta ett mobbningsfall lösas genom att exempelvis ge tillbaka det som stulits innebär inte att fallet är löst.
Collste presenterar en modell för historisk rättvisa som kan ge insikt vid fall av övergrepp (mobbning) som sker i skolan.
- X (en förövare som kan var en individ, folkgrupp, stat etc) utför en kränkande handling (övergrepp, stöld, mord, exploatering eller i skolan mobbning, diskriminering) mot Y (ett offer som kan vara en individ, folkgrupp, stat etc) vid en specifik tidpunkt.
- X erkänner vid en senare tidpunkt och önskar ställa tillrätta och kompensera Y med något som har värde för Y.
De tre villkoren erkännande, en önskan att ställa tillrätta och kompensation menar Collste bör vara uppfyllda för att gottgörelse och historisk rättvisa ska kunna uppnås. Men för skolans del är det av största betydelse för offren att skolan/läraren/rektorn lyssnar på deras berättelse och erkänner offrens lidande. Samtidigt bör skolan/läraren/rektorn se till att att kravet för lyssnande och erkännande inte läggs på den som utsatts. Det är inte alltid lätt att i skolan få ett erkännande från förövarens sida. I några fall här i Sverige har Barn- och elevombudet för elevers räkning drivit fram en kompensation för den utsatte, både i Tingsrätt och senare i Hovrätt. Skolan har i dessa fall från början hävdat att den som i domen kompenserats (den mobbade) inte har varit mobbad.
Ett annat intressant begrepp som Collste tar upp är Pluriversality. Här ges många idéer utrymme för flera tolkningar av världen som tillsammans kompletterar varandra och samtidigt avvisar en gemensam tolkning. Kanske kan detta begrepp vara med och bygga upp en förståelse för olika tolkningar av historiska händelser i undervisningen och terminologin och modellen för historisk rättvisa ge skolan förståelse kring övergrepp i skolans värld.
