De senaste dagarna har jag förnöjt mig med ett trevligt uppdrag: att titta på kortfilmer skapade för barn. Det handlar om ett erbjudande som jag hade svårt att säga emot: att sitta i juryn till en internationell barnfilmfestival.

Den grekiska internationella barnfilmfestivalen Psaroloco äger rum den 20-21 april och innehåller cirka 50 filmer i årets utgåva. Festivalen fick ett pris ifjol från Unesco MIL Alliance för sitt MIK-engagemang.

Efter att ha tittat på tiotals tecknad film, stop motion-animationer, spelfilmer och dokumentärer från olika kontinenter kan jag återigen konstatera att indiebarnfilmerna är en härlig dykning ner i en värld som är lärorik, inte för finslipad och hur fantasistimulerande som helst.

En värld att utforska

Vad är då en bra barnfilm? Det har jag tänkt mycket när diverse verk för barn i ålderskategorin 4-13 har passerat mina näthinnor.

Det ska finnas en delikat balans mellan de tekniska finesserna och idéns enkelhet. Berättandet ska vara tydligt nog men uppnå sådant djup som gör det intressant och spännande att upptäcka hela resan (även för den vuxna som ofta följer med – just den här dubbelfunktionen gör barnfilmerna extra utmanande att skapas).

När man lyckas mindre bra verkar det tekniska utförandet vara det viktigaste för filmmakarna. Alternativt vill man säga för mycket och slafsar runt i en metaforisk gyttja där man glömmer bort för vem filmerna egentligen är gjorda.

En bra film visar världen från ett perspektiv som känns nytt och fräscht. När jag gick igenom festivalutbudet undrade jag varför varannan film måste innehålla ett förmänskligat moln som regnar ner eller en sol som visar känslor – inte ett dugg unikt när man ser det för 15:e gången.

Ibland lyckas man skapa en unik värld men narrativet visar sig vara platt, eller en spännande historia avrundas på ett obegripligt, icke-genomtänkt eller förutsägbart sätt.

En bra film däremot öppnar dörren till en värld som erbjuder mycket spännande att utforska utan att skriva tittaren på näsan. Det är inte filmmakaren som helt kontrollerar berättelsen och meningen, utan tillåter tittaren utrymme att tolka saker på sitt sätt. Det bör vara varken för slutet eller öppet. I många fall där filmmakaren lyckats fånga upp barnens värld känns det faktiskt att filmen gjorts i nära samverkan med målgruppen.

Biografupplevelse via Skolbio

Det fiktiva filmmaterial som visas på festivalerna utvidgar ofta barnens förståelse för film – kortfilm. När jag för första gången visade en animerad indiefilm för min numera 8-årige son på barnfilmfestivalen Prisma i Göteborg var hans reaktion oförglömlig: vad är detta? Han blev nästan upprörd! Efter alla Disney- och Pixarproduktioner hade han svårt att greppa om det som han såg på den vita duken var film.

Hans spontana reaktion påminde mig att det är jätteviktigt att barn ska kunna se filmer utanför de stora Hollywoodproduktionerna. Filmdieten ska inte endast basera sig på snabb- och industrimat! Produktioner med mer konstnärligt tillvägagångssätt kräver eventuellt lite mer tålamod och tänk då de ofta pågår i lägre tempo och vägrar att bli tolkade på ett sätt.

Skolbio är en ypperlig möjlighet att erbjuda barnen en filmupplevelse i en lokal biograf och se festivalfilmer. Allt utbud är kostnadsfritt för Göteborgs grundskolor då stadens grundskoleförvaltning står för kostnaderna.

I Göteborg invigs dokumentärfestivalen Tempo (den 4-10 mars) idag – med visningar för skolklasser med Skolbio. För intresserade erbjuds även en möjlighet denna vecka i Malmö: Barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF äger rum i helg, den 9-15 mars.

Författaren sitter i Svenska Filminstitutets råd för filmpedagogiska frågor sedan 2007 och är medlem i den nordamerikansk-europeiska regionala avdelningen för Unesco MIL Alliance sedan 2023.