Jag är övertygad om att vi genom högläsningen bygger våra framtida samhällsmedborgare, gemenskap, läsare och kunskap. I alla klassrum borde det finnas tid att läsa högt varje dag och föra samtal om det lästa. Och nu sticker jag ut hakan lite till: all högläsning och alla samtal som hör till blir tusen gånger bättre när undervisningen är förberedd och välplanerad. Om vi inte hinner förbereda blir det väldigt lätt samma frågor vi ber eleverna diskutera och vi missar lätt den aktuella bokens unika möjligheter för undervisning.
För att komma till det som rubriken i inlägget talar om vill jag börja med att påminna om att böcker kan vara speglar, fönster och glasskjutdörrar.
Den som myntade begreppen heter Rudine Sims Bishop och här kan du se en kort film när hon förklarar vad de innebär:
Titta även på denna korta film där hon utvecklar tankarna kring varför böcker som representerar alla barn är viktiga och vilka som bör läsa dem:
Böcker kan alltså fungera som speglar när läsaren ser sig själva/ känner igen sig själva i den medan de kan fungera som fönster när vi får ta del av världar, miljöer och människor vi inte riktigt känner igen oss i. Böcker kan också fungera som “glasskjutdörrar” när vi genom läsningen lär känna andra världar, miljöer och människor och känner empati för dem. Då känns det okända inte lika okänt längre. Här ligger kanske det allra viktigaste att beakta när vi läser högt. Genom att samtala om de böcker vi läser på ett väl förberett sätt och genom att välja litteratur medvetet, kan vi komma åt så mycket som vi i vår läroplan är ålagda att göra som kan göra så mycket gott för våra elever.
För att kunna diskutera dessa begrepp på ett lite djupare plan, än att eleverna till exempel säger: “Jag har också åkt båt” när en karaktär åker båt, behöver de vara vana vid att prata om identitet. Vem är jag egentligen? Hur ser jag ut? Var har jag mina rötter? Vad har jag för hudfärg? Ögonfärg? Hur ser min familj ut? Vad är viktigt för mig? Vad tror jag på? Vad bor jag i för bostadsområde? och så vidare.
Det låter kanske enkelt men jag har upptäckt att det inte alls är så självklart. Så för att hjälpa eleverna att upptäcka likheter och skillnader samt kunna sätta ord på det här och känna stolthet behövs mycket arbete. Här saknas svenska barnböcker. (Och hudfärgskritor i många olika kulörer!) I USA finns det gott om barnböcker som behandlar sådana ämnen som lärare kan högläsa och samtala med sina elever om. Jag har köpt flera av dem men önskar verkligen att de svenska bokförlagen kunde få upp ögonen för detta ämne och börja översätta.
Barn påverkas tidigt av sociala normer
För visst är eleverna medvetna om våra skillnader, tro inget annat. Det finns en stor studie (Cole & Valentine 2000) som visar att barn redan från 2 års ålder noterar att vi har olika hudfärg. Redan från 3 års ålder börjar barn bli influerade och påverkade av sociala normer om etnicitet och hudfärg. Så självklart behöver vi prata med våra barn om detta och inte bara fortsätta säga att alla är lika mycket värda. Självklart är vi det, men vi ser olika ut, vi bor olika, har olika kultur, religion och familjesituation. Vi lärare kan inte gömma oss och tycka att det känns lite läskigt. För läskigt kan det kännas men vi är ändå ålagda att göra det (längst ner i texten har jag kopierat in från LGR 22). Och om vi blundar och tänker att vi inte vill väcka den björn som sover gör vi fel. För björnen är redan vaken, särskilt på de sociala medier som våra elever använder (till exempel Tiktok).
I en stor undersökning som gjordes av Rädda barnen 2021 (över 11000 barn i åk 5 intervjuades) kom man fram till bland annat det här:
- Barn ser rasism i skolan, i offentliga miljöer och på sociala medier.
Skolan är jämfört med fritiden den plats där det är störst risk för barn att bevittna och utsättas för rasism. Cirka hälften har sett rasism på sin skola. - Barn har kännedom om sina rättigheter; nio av tio har hört talas om barnkonventionen, och sju av tio har arbetat med barnkonventionen i skolan. Däremot uttrycker barnen att de vuxna, på grund av passivitet, misslyckas med att tillgodose deras rättigheter.
- Bland barn med utländsk bakgrund är det en högre andel – vart fjärde barn – som uppger att de har blivit diskriminerade och/eller trakasserade jämfört med barn med svensk bakgrund, där vart sjunde barn uppger det.
- Bland barn som är troende muslimer är det något mer än var fjärde (27%) som uppger att de blivit diskriminerade och/eller trakasserade.
- Vart femte barn med utländsk bakgrund är orolig för att bli retad utifrån etnisk tillhörighet, vilket kan förstås utifrån minoritetstress.
- Barn berättar att vuxna inte lyssnar, förstår eller tar barnens erfarenheter av rasism på tillräckligt stort allvar. Vuxna saknar tillräcklig insikt för att kunna se och därmed motverka rasism.
- Barn berättar att vuxna misslyckas med att skydda barn från rasism, och från repressalier knutna till när barn själva väljer att ingripa och agera antirasistiskt.
Och det som barnen i undersökningen rekommenderar oss i skolan att göra är:
- Bli bättre på att se rasism i skolan!
- Ingrip så fort du ser rasism – men gör det varsamt!
- Uppmärksamma rasism genom att lyssna, förstå och respektera barns känslor!
- Föregå med gott exempel och visa barn hur de kan agera antirasistiskt!
I rapporten nämns också ordet mikroagression, något som också Amanda Hartman (i årets utbildning Högläsning och strukturerade samtal utifrån skönlitteratur på Center för skolutveckling) nämnt i sina föreläsningar. Det innebär att aggressioner byggs upp och i värsta fall senare exploderar för att vi som pedagoger inte adresserar de ämnen som kommer upp i skolmiljön. Ett sådant aktuellt ämne skulle kunna vara att många elever i nuläget uttrycker ilska gentemot Israel. Om vi inte diskuterar detta med eleverna och reder ut de känslor som finns, riskerar aggressionerna att växa och senare explodera.
Länk till rapporten:
Förbereda högläsning på temat rasism
Uppfylld av Amandas föreläsningar och de diskussioner vi haft på årets utbildning (där jag deltar som handledare) har jag försökt att högläsa böcker med tanke på att bygga kulturell kompetens, stärka elevernas identitet och att samtala om rasism. I en klass som jag undervisat i under året, har vi haft problem med att eleverna kallat varandra för nedsättande rasistiska ord, och diskussionerna vi haft med dem kring detta har varit många och långa. Det visade sig efter ett tag att de grundade sig i någon slags utmaning på Tiktok men hur vi än gjorde, fortsatte det.
I just den klassen förberedde jag (med inspiration från Amanda Hartman) tre högläsningsböcker på temat rasism. Den första var Grodan och främlingen. Den förberedde jag med frågor som till exempel: Blir någon sårad? Står någon upp för den sårade? Hur i så fall? och den viktigaste frågan: Vad kan vi som klass lära oss av den här boken och använda oss vidare av? Jag uppmanade också eleverna att relatera till människor fastän att boken handlar om djur med mänskliga egenskaper. (Varför har alltför många barnböcker djur som karaktärer istället för människor?)
Den andra boken jag högläste var Our skin som tyvärr inte finns på svenska. Den är verkligen bra och ger en pedagogisk bild av vad rasism är och hur det har uppkommit. Jag kan tillägga att det finns en liknande bok på svenska också (Min färg, din färg) men jag tycker att Our skin är snäppet bättre. När vi läste denna började det hända saker i den aktuella elevgruppen. Eleverna samtalade om rasism och drog paralleller till sina egna liv och faktiskt närmade vi oss den där Tiktok-utmaningen från ett annat håll. Det kändes i hela atmosfären att eleverna tog det mer på allvar nu och peppar, peppar, jag har inte märkt av några rasistiska ordväxlingar efter det.
Nästa bok Laxmis mooch (också den på engelska) var den som kändes svårast att högläsa. Amanda hade läst den för oss i utbildningen och flera deltagare uttryckte att de inte skulle vilja läsa den i sina klassrum. Den handlar om en indisk flicka som blir utsatt på rasten när eleverna ska leka djur. De andra barnen säger att hon ska vara tiger eftersom att hon har mörka hår på överläppen. Laxmi blir ledsen och börjar skämmas över sin hårväxt, som hon innan inte hade tänkt så mycket på. Hon får sedan jättefint stöd av sina föräldrar som får henne att inse att hon ska vara stolt över sitt utseende och att de mörka hårstråna är en del av hennes identitet. Boken slutar lyckligt!
I den klass jag högläste boken finns elever från Indien och andra kulturer med liknande utseende som Laxmi och jag kände att det kanske skulle kunna bli jobbigt men så blev det inte alls. Jag kände verkligen hur diskussionerna kring boken lyfte till nya högre nivåer. Vilka fina tankar eleverna delade med sig av. Det blev en sådan där guldstund som jag kommer att bära med mig länge.
Samtal med angeläget innehåll utvecklar läsförståelsen
Jag har funderat på de här samtalen mycket efteråt och jag har skämts för mig själv att jag inte hade större tilltro till elevernas förmåga. De har verkligen visat mig att elever redan i lågstadiet är mogna och vill samtala om identitet och rasism, något som faktiskt är en del av deras verklighet och som vi vuxna måste bemöta på andra sätt än genom förmaningstal när något har inträffat. I efterhand har jag också tänkt mycket på att kvalitén på elevernas boksamtal höjde sig genom att innehållet blev mer angeläget för dem (och lite mer utmanande än innan). Det blev en win-win-situation där elevernas samtalsförmåga och hörförståelse, som hör ihop med läsförståelsen i allra högsta grad, utvecklades genom böckerna vi läste.
Jag känner mig numera bättre rustad för fortsatta boksamtal med utgångspunkt i frågor som identitet och rasism. Jag är glad att jag vågade. För att avsluta knyter jag an till textens början: samtal kring högläsning kan verkligen göra skillnad. Kanske till och med, i dessa mörka tider, förändra världen till en något bättre plats.
LGR 22, kapitel 1 sid 5:
Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Utbildningen ska präglas av öppenhet och respekt för människors olikheter. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas. Intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser.
Några andra fina boktips (tyvärr också dessa på engelska):
