Det är fredag och eleverna i förskoleklass och ettan har precis avslutat sina lektioner och börjar ta plats på mattan på fritidshemmet framför projektorn där Lena förberett naturhistoriska riksmuseets julkalender. Eleverna vet att det är samling som väntar så de sätter sig och börjar småprata med varandra innan samlingen börjar.

I den fritidspedagogiska planering som fritidshemmet Gladan skrivit är det följande mål som är utgångspunkten för innehållet i samlingen. I läroplanen står det att:

”Genom undervisningen i fritidshemmet ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att kommunicera med språkliga uttrycksformer i olika sammanhang och för skilda syften.” (LGR11 sid.24)

Målet för julkalendern på samlingen är att i ett sammanhang samtala med ett rikt och nyanserat språk. Eleverna ges tillfälle att (utan att peka) med ord beskriva och på ett flertal sätt instruera vägen till luckan så att andra förstår och därefter tillsammans fundera över ords betydelse och texters innehåll. Tanken är att också bidra till att utveckla intresse för och kunskaper om natur. Under lucköppningen finns rika möjligheter att inför grupp samtala, lyssna, ställa frågor, framföra egna åsikter, kunskaper och argument om olika företeelser om djurliv och natur.  

Samlingen börjar och eleverna får instruktionen att hitta lucka nummer 11. Utan att peka får eleverna i uppgift att beskriva var luckan är.

Lena fördelar ordet:

Elev 1: ”Det finns två fåglar och den som sitter ner och precis framför näbben, då kommer man till elvan”

Lena: ”Aha så framför näbben?” svarar Lena och låter ordet gå vidare. ”Kalle, har du tänkt på något annat sätt?”

Elev 2: ”Du vet där tvåan och fyran är?”

Lena: ”Nä, det vet jag inte, då får du förklarar var de är först.”

Elev 2: ”Dörren framför byggnaden och så tar man ett stort skutt.”

Lena: Åt vilket håll?

Elev 2: ”Åt höger”

Lena: ”Aha då kommer vi till elva ”

Efter att några andra elever har fått beskriva var lucka nummer elva är trycker Lena på luckan och en gåta kommer upp. Eleverna ges några minuter för att försöka läsa vad som står och räcker sedan stolta upp händerna. En elev tilldelas ordet och börjar läsa:

”Mindre än björnen och i tjock päls klädd

Av namnet att döma är den nog sällan rädd”

Lena uppmärksammar tj-ljudet i tjock och ordet “sällan”. Vad betyder sällan? Hon låter eleverna svara och läser sedan upp gåtan igen. Eleverna börjar gissa men idag var gåtan svår.

En elev räcker upp handen: ”Varg”

Lena: “Är den mindre än björnen?”

Elev: “Ja”

Lena: “Är den sällan rädd?”

Elev: “Ja”

Lena: “Vi provar.“

Lena skriver in ordet och bokstaverar medan hon skriver. Eleverna gissar på några olika djur, som skunk, räv och igelkott men inget av alternativen visar sig vara rätt. De får några ledtrådar men till slut får en kollega svara på gåtan. Rätt svar är järv. Återigen bokstaverar Lena ordet och den här gången blir det rätt svar. Upp kommer en text och Lena förklarar att detta är en faktatext.

Har ni sett ett sådant här djur innan? frågar Lena och berättar att den är släkt med mården. Finns det några fler djur som gömmer sin mat? En elev räcker upp sin hand och svarar: “Ja, ekorren!”

Lena: “Ja, absolut. “

Hon avslutar samlingen med att låta eleverna sträcka på sig innan de sätter sig i en ring.

Lena: ”Vet ni, idag tänkte jag på en sak när ni visade vägen till luckan. Det är faktiskt flera barn som använder höger och vänster. Tänk när ni ska hitta lucka nummer 24 och ni har blivit vana att hitta beskrivningarna!

Samlingen som beskrivs här ovan är ett gott exempel på hur fritidshemmen kan arbeta med de förmågor som Svanelid benämner som the big 5. I det här fallet framförallt den kommunikativa förmågan, men även den begreppsliga och den metakognitiva förmågan. Genom att låta eleverna beskriva var luckorna är och samtala och förklara för de övriga eleverna i gruppen får eleverna öva på sin kommunikativa förmåga.

Vygotskij ansåg att det fanns ett samband mellan det talade ordet och hur vi tänker. Tänkandet blir tydligt i elevernas samtal. Svanelid skriver att vårt tänkande egentligen inte har någon övre gräns utan kan begränsas eller utvecklas och att elever som möter lärandemiljöer där de fått möjlighet att utvecklas genom samtal, läsa texter och prata om gemensamma läsupplevelser har ett försprång gentemot de som inte fått det. (De fem förmågorna i teori och praktik, B.Svanelid, sid 45)

Jag funderar över samlingen jag fått vara med på och tänker hur viktigt det är att utgå ifrån förmågorna i läroplanen i undervisningen i fritidshemmen. Lena berättar också om hur arbetet kommer att fortgå under vårterminen. Hit vill jag komma tillbaka för att se hur utvecklingen har gått utifrån det mål som beskrivs i deras fritidspedagogiska planering.  Under våren blir det alltså ett nytt besök. Återkommer med rapport.