Mer om ord och ordförråd

Några saker vet vi redan med bestämdhet:

• ett rikt ordförråd är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för att nå skolframgång
• att engagerade läsare lär sig många ord

Så, med andra ord: vi måste undervisa och göra allt vi kan för att eleverna ska bli just engagerade läsare och vi behöver undervisa specifikt om ord och begrepp.

I somras lyssnade jag på Boel de Geer när hon föreläste på Natur & Kulturs läskonferens under rubriken: Inte bara betydelser- att arbeta med ordförråd och ordkunskap. Hon berättade att många lärare säger att de arbetar med just ord och begrepp men sedan har svårt att beskriva specifikt hur de gör. Jag kände igen mig i det och har verkligen ansträngt mig för att bli mer medveten om hur jag undervisar, varför  jag undervisar som jag gör och försökt utveckla min undervisning kring detta framåt. Och det är så roligt! Och eleverna tycker att ord är kul. Kanske tyckte de så innan också men tillsammans har vi blivit mer medvetna och lärt oss mycket.

Vad som också har stöttat mig att utveckla undervisningen framåt är att jag är en del  i Center för skolutvecklings årslånga utbildning “TCRWP, Läsa sakprosa” där Amanda Hartman även satt fingret på hur det går att undervisa för att utveckla elevernas ordförråd på ett engagerande sätt via läsningen.

Hur undervisar vi så eleverna blir engagerade läsare? 

Men för att börja i rätt ände: Hur undervisar vi för att våra elever ska bli engagerade läsare? Jim Cummins (2017) skriver att engagerad läsning bygger på social interaktion och det tycker jag kan sammanfatta hur läsundervisningen i skolan bör se ut. Under läsundervisningens alla delar: högläsning, enskild läsning, specifik läsundervisning (minilektioner om strategier och förståelse), parläsning, smågruppsundervisning, vägledande samtal och gemensam läsning måste vi skapa interaktion.

Vi måste låta eleverna samtala under strukturerade former. Vi får inte lämna våra elever ensamma under “tyst läsning” (byt gärna ut det begreppet) med en bok vid sin plats. Hur ska läraren då veta att eleven verkligen läser? Att eleven utvecklas framåt? Att eleven förstår? Att eleven engagerar sig i sin läsning? När får eleven då samtala om det hen har läst? Det betyder inte att eleven inte ska läsa självständigt. Det betyder att eleven måste få tillfälle att samtala om sin läsning och få regelbunden enskild undervisning i vägledande samtal och i smågrupper under lästiden.

Här följer lite boktips om du vill läsa mer om hur du kan arbeta för att skapa läsengagemang och struktur för läsundervisning:

Nu vidare till ord, begrepp och ordförråd

Boel de Geer (2022)  skriver i Ordkunskap i förskola, förskoleklass och grundskolans tidiga år: “En explicit och strukturerad undervisning i ordkunskap bedrivs bäst muntligt och i gemenskap” (s.10). Precis det är en av de bästa erfarenheterna jag gjort när jag och min kollega utvecklat undervisningen kring ordförståelse. När eleverna får resonera om betydelsen av olika ord skapas engagemang och intresse. Vi har jobbat mycket med att högläsa faktatexter och genom detta diskuterat och analyserat olika ord tillsammans.

Några exempel på olika sätt att skapa samtal kring ord:

• Välj ut ord som är viktiga för texten och skriv dem på post it-lappar. Visa vilka ord du valt vid varje uppslag (läs gärna i dokumentkamera). När eleverna hör ordet håller de upp tummen och de får  diskutera med sin pratkompis. Kan de lista ut vad ordet betyder med hjälp av texten?
• Gör samma sak i parläsning. Förbered böcker med post it-lappar. Låt sedan eleverna göra samma sak två och två.
• Under den självständiga läsningen: Låt eleverna skriva upp ett par ord som de kunnat lista ut betydelsen av med hjälp av texten. Efter lässtunden får de diskutera dessa med sin pratkompis. Lyft i klassen.
• Dölj ord i en text. Läs gärna i dokumentkameran. Vilket ord kan passa in? Vilka ord passar inte in? Varför?  Låt eleverna diskutera med sin pratkompis. Lätta på post it- lappen ett steg i taget. Börjar ordet på den bokstav det bör göra enligt elevernas gissningar? Om inte, vad kan det vara då? Skriv eventuellt upp olika alternativ på tavlan.

I alla förslagen ovan är det viktigt att fundera på vilka ord du väljer att belysa. Att välja ord som kan passa in i flera texter är smart, då upprepas dessa och kan appliceras vidare. Det är också gynnsamt att välja ut ord som kan betyda flera saker för att belysa detta, t ex: byte och svamp. Boel de Geer skriver också i sin bok om hur viktigt det är att vi tänker på ordförrådets bredd och djup. För att få ett djupt ordförråd behöver vi förstå ord i olika kontexter, ofta både konkret och abstrakt eller i överförd form. Detta är särskilt viktigt att tänka på när det gäller flerspråkiga elever.

Språkutvecklande modersmålsundervisning behövs 

En annan aspekt är att de flerspråkiga elevernas ordförråd på modersmålet samtidigt behöver utvecklas vidare i språkutvecklande, strukturerad modersmålsundervisning. I de samtal som förs hemma i vardagen sker inte alltid naturligt en utveckling från det konkreta ordförrådet till det abstrakta och mer överförbara. Självklart ska eleverna under lektionerna få tillfälle att använda alla sina språk för att lära sig nya ord på svenska. Genom att låta dem diskutera med klasskamrater som har samma modersmål kan de förhoppningsvis tillsammans hitta rätt ord även där för att koppla ihop med det nya svenska ordet.

Jim Cummins (2017) beskriver ord i tre olika nivåer:

• nivå ett: högfrekventa ord (vardagssamtalsord)
• nivå två: det allmänna kunskapsrelaterade ordförrådet som finns i kunskapsorienterade texter t ex: kapitel, avsnitt och komponent 
• nivå tre: lågfrekventa ord som är specifika för särskilda kunskapsområden och i första hand finns i informationstexter, t ex fotosyntes, parallellogram och renässans.

I Boel de Geers bok görs en liknande kategorisering av ord. Där kallas de olika nivåerna av ord för lager. I lager ett finns vanliga ord som t ex: kompis, skratta och hund. De är lätta att lära sig och ingår i vardagsspråket. I lager tre finns skolans ord och fackspråkliga ord som t ex: evolution, ränta och dissekera. Dessa ord är nya för nästan alla elever och att lära sig dem innebär en slags andraspråksinlärning för alla, oavsett modersmål.

I lager två finns de svåraste orden. De är vanliga i språket men inte lika precisa som i lager tre. De karaktäriseras av t ex: motiveringar, analyser, slutsatser och beskrivningar. Exempel på sådana ord kan vara: eftersom, avvaktande, ögonblick, rådvill, bedrövad och illustration.  Orden från lager två har sedan vidare ordnats i fyra undergrupper. I boken framhålls att det just är dessa ord som är viktiga att tillgodogöra sig för att kunna utveckla ett rikt och avancerat språk.

Cummins skriver alltså, i likhet med de Geer, att det ger störst framgång att fokusera på orden i nivå två. Med andra ord de ord som har mening i många olika texter i alla skolämnen. Han poängterar också att lågfrekventa ord (nivå tre) bör uppmärksammas när de är centrala för att förstå vissa texter.

Jag tror att vi lärare vanligtvis undervisar om ord från den tredje nivån och kanske inte lika mycket från den andra?  Det går i alla fall kanske snabbare att välja ut ord från den tredje nivån i en text än ur nivå två? Och tid är  en bristvara i läraryrket.

Vilka ord kan det vara? Vilka ord kan det inte vara?

Vad betyder orden?  Kan de appliceras vidare på andra texter?

Även i skönlitterära texter förekommer ämnesspecifika ord som kan sätta stopp för förståelsen om vi inte samtalar om dem.

Elever i dagens skola

Vi vet att den lustfyllda, frivilliga vardagsläsningen minskar. Tyvärr. Självklart måste vi göra allt vi kan för att motverka den utvecklingen och utbilda våra elever att bli engagerade i läsning.

Jag har tänkt mycket på hur jag själv genom åren lärt mig väldigt många ord genom att just läsa. Jag har fått en aning av vad ett nytt ord handlat om, läst det i nya böcker och texter och allt eftersom befäst ordets betydelse. När nu elever idag inte läser lika mycket måste vi kanske lägga mer tid på att faktiskt undervisa om just ord och begrepp? Kanske kan en sådan lustfylld, språkutvecklande undervisning också hjälpa våra elever att faktiskt bli mer engagerade i läsning?

För precis som jag skrev i början: ett rikt ordförråd och läsengagemang går faktiskt hand i hand. Genom en nyfikenhet på ord byggs ordförrådet upp och läsningen får på så sätt mer mening. Och självklart gör vi det bäst genom att belysa ord ur den litteratur vi ändå använder i undervisningen, det vi högläser och de texter vi använder i olika skolämnen. Ingen lärobok kan göra det jobbet åt oss, eller på samma sätt förhoppningsvis slå två flugor i en smäll: bygga läsengagemang och bygga ordförråd.