Svaret blir ofta positivt och det försöker jag känna mig glad för. Självklart kan jag som lärare inte övervinna socioekonomiska problem, segregation och språksvårigheter men jag kan faktiskt göra mycket för att stärka mina elever i att upptäcka glädjen med att läsa. Lyckas jag med det har jag i alla fall kunnat ge eleverna en skjuts i riktning bort ifrån ovan nämnda problem. Vi vet ju att goda läsare lyckas bättre i alla ämnen i skolan. Vi vet att ordförrådet är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång gällande flerspråkiga elever. Vi vet att läsning kan vara en väg ut ur segregation. Låt oss därför kämpa ännu mer för att våra elever ska utvecklas till goda läsare!

Hur gör vi då? Jag har självklart inte ett färdigt recept men vad jag ser som oerhört viktigt är att vi verkligen ägnar mycket tid i skolan åt att läsa. Richard Allington, en känd läsforskare, menar att vi måste ägna minst 90 minuter om dagen åt just läsning för att utvecklas till goda läsare. Kanske måste vi därför i skolan våga ägna ännu mer tid till läsning istället för till annat? Kanske måste vi samarbeta mer över ämnesgränserna för att åstadkomma det, i alla fall ifrån mellanstadiet och uppåt? När verkligheten inte innebär att alla barn har tillgång till böcker hemma eller möjlighet att läsa där, måste vi i skolan anpassa oss efter det. Vad kan vi göra för att kompensera? Jag tänker också att det går att läsa på olika sätt, i olika ämnen för att öka på lästiden. Vi kan läsa texter om alla ämnen, vi kan högläsa, gemensamläsa, parläsa, läsa både digitalt och analogt, läsa på egen hand och gruppläsa.

På min skola börjar vi varje dag med högläsning. Högläsningen ska vara förberedd så tillvida att läraren ska veta var hen ska stanna upp och modellera sitt eget tänkande och var eleverna ska få diskutera med sin pratkompis. Det är också självklart viktigt att jobba med ord, begrepp och olika stödstrukturer för att eleverna ska förstå det lästa. Att ta en bok i farten eller att läsa utan att ha tänkt igenom innan ger helt enkelt inte samma resultat. Kanske sitter barnen tysta och ser ut att förstå, men gör de verkligen det? Genom högläsningen visar jag också  som lärare min kärlek till läsning, berättelser och karaktärer och blir en viktig läsande förebild för mina elever. Att se elever ta sig an det som jag tidigare läst högt är kanske det bästa kvitto som finns på att högläsningen satt spår. Om inte mina elever vill läsa det jag läst när jag är klar, brukar jag faktiskt fundera på vad jag kunde gjort bättre.

Vi måste också ge mycket tid till egen läsning varje dag i skolan. Den egna läsningen måste vara kvalitativ. Att den blir det beror på vilken undervisning som föregår den. Vi kan inte förvänta oss att eleverna väljer rätt nivå på böcker, lär sig avkoda och fokusera längre stunder utan att vi undervisar om det (många gånger och på olika sätt). Vi behöver läsa ofta med varje elev och utmana alla framåt. Det går endast att åstadkomma det lugnet, den tiden och de möjligheterna med hjälp av noggrant planerad undervisning. Vi behöver också ha skolbibliotek med ett rikt innehåll på alla skolor och kanske särskilt i så kallade utsatta områden. För att bli en god läsare behövs mycket böcker!

På min skola vill vi utvecklas, vi vill göra skillnad för alla barn och som ett steg i detta har vi nu startat ett “bokprojekt” som vi kallar: Boken ger oss vingar. Vi har från början inspirerats ifrån ett annat projekt https://www.lfi.se/

och efter mycket planerande och letande efter finansiering gick det första tillfället av stapeln för några veckor sedan. Tillsammans fick alla familjer som kom (och det var många) njuta av en dramatisering av bilderboken Lennarts listor . Att sitta bredvid och höra barnens glada skratt, deras igenkänning av sina egna språk och sedan se alla dansa loss till somalisk musik tillsammans var fantastiskt. Efter föreställningen bjöds det på bulle och saft och eleverna skrev egna listor med pennor som glödde. Innan hemgång fick alla familjer med sig ett exemplar av boken. Nu längtar vi till och hoppas kunna genomföra fler tillfällen, det finns fler böcker som väntar…

 

(Att Boken ger oss vingar gick att genomföra tackar vi Kulis (kultur i skolan), Kulturskolan, Meeting Plays och Jämlikt Göteborg, staden där vi läser för våra barn, för).

Sammanfattningsvis kanske det går att lite skämtsamt jämföra läsning och läsundervisning med det berömda “Fame-citatet”: You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying..in sweat. Vill vi nå skolframgång för våra elever måste vi våga satsa mer på läsundervisningen! Det måste kosta, i både tid och pengar…och kanske måste vi även prioritera om i timplanen för att verkligen lyckas.