Att konversera med maskiner – en ny AI-förmåga

Sedan OpenAI släppte sin chatbot ChatGPT i november 2022 blev AI-teknologin brett uppmärksammad av skolsektorn – inte bara i Sverige utan överallt i världen. Debatter om AI-utvecklingen infördes i det pedagogiska området på riktigt, även om det givetvis har funnits diskussion om AI-kunnighet, digital kompetens och medie- och informationskunnighet sedan länge.

Tack vare ChatGPT fick många pedagoger – eventuellt du med – sin första kontakt med den konverserande AI:n på ett konkret sätt. När den generativa AI:n (GenAI) utvecklas snabbt blir pedagogerna så sakteliga medvetna om att maskinerna kan skapa välformulerade texter, sammanfattningar av artiklar, Power Point-presentationer och översättningar samt hitta svar på frågor. När AI:n börjar bli verklighet uppstår frågan: vad behöver vi lära oss?

Hittills har skolornas svar varit delvis defensivt vad gäller AI-användningen, och den offentliga diskussionen har snarare kretsat kring hur man ska kunna identifiera och förbjuda användningen av AI-drivna verktyg än att fundera på olika sätt att lära sig. Man har frågat “hur påverkar utvecklingen oss” än “hur vi kan förbereda oss inför denna utveckling”.

Det finns dock sätt att gå tillväga på ett mer proaktivt sätt.

Digital kompetens

Det torde stå klart att AI behöver inkluderas i begreppet digital kompetens som förekommer i läroplanerna. Begreppet innehåller enligt Skolverket (2018) fyra aspekter – de två första handlar om praktisk handlingsförmåga och de två senare om en bredare kontextuell förståelse:

1. att kunna lösa problem och omsätta idéer i handling,
2. att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier,
3. att förstå digitaliseringens påverkan på samhället,
4. att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt.

Interaktionen med AI äger rum i form av konversation: man konverserar med en icke-mänsklig aktör – det autonoma datorsystemet som man hänvisar till när man pratar om AI. Man brukar hänvisa till appar, datorer, robotar eller chattbottar som använder sig av AI.

En av de viktigaste men samtidigt också nyaste kompetenserna som man behöver i interaktion med dessa är instrueringsförmåga, på engelska prompting skills.

För att instruera behöver användaren kunna identifiera sitt kunskapsbehov och formulera sin fråga i form av en instruktion (ofta i imperativ) till en maskin. För att kunna genomföra det behöver man ha en förförståelse vad AI kan åstadkomma: man kan till exempel be maskinen att sammanfatta eller översätta en befintlig text, formulera om en fras eller ändra stilen i en text.

Frågeformuleringarna behöver dock vara mycket specifika. Maskinen kan inte veta hur lång sammanfattningen ska vara. Den vet inte heller på vilket sätt frasen ska formuleras om utan närmare instruktioner, eller vilken specifik stil som ska tillämpas.

AI:s begränsningar

Forskarna har sedan länge påpekat att människor har en tendens att tillskriva teknologin människoliknande attribut: vi kallar robotar vid egennamn eller föreställer oss deras kön – som till exempel de kvinnliga datorsystemen Ava, Samantha eller Simone. I människa-maskin-interaktion bildas därmed förhållanden som kan i det extrema likställas med så kallade parasociala förhållanden som vi bildar med karaktärer i filmer, tv-serier och sociala medier. Då gäller det att hålla i åtanke att ”intelligent” inte betyder att datorsystemen är intelligenta som människor, utan endast att de är autonoma.

Om vi lämnar över ansvaret till vår icke-mänskliga assistent kan det bli fel, för att AI, som bekant, även genererar felaktig och påhittad information. Det lönar sig inte att lita på AI när det gäller mediciniska diagnoser eller juridisk rådgivning. Lika lite ska man använda AI för syften som kan skada andra.

Intelligenta agenter, trots ordet “intelligent”, klarar inte konversationer som förutsätter förkunskap om samtalspartnern, i likhet med de mänskliga diskussionerna. AI har ingen förkunskap om användaren, utan den inhämtar sin kunskap från stora mängder av befintliga data. Därför kan man inte ställa samma frågor till AI som man kanske skulle kunna ställa till en vän. Till exempel detta fungerar inte: ”Jag vet inte vad jag ska skriva min skolessä om. Har du några idéer?” Frågorna kan inte vara öppna utan behöver begränsas. Där behöver vi logiskt tänkande och formuleringsförmåga.

Promtokompetens?

Instrueringsförmåga hjälper oss att ta vara på digitala verktyg i informationssökning och -hantering. Det engelska ordet prompt betyder ”framkalla” eller ”diktera” och har givit anledning till att AI-genererad fotografi har kallats för promtography, ”promtografi”. Kanske kommer vi i framtiden prata om promtokompetens?

Genrepedagogiskt kan man tänka sig att det handlar framför allt om att öva instruerande texter i en responsiv teknologisk miljö. Interaktion med en maskin skiljer sig från interaktion med en människa, och det kommer att bli mer och mer utmanande att skilja på dessa två typer. Träning med prompting handlar till en stor del om att skaffa sig färdigheter som man behöver i sitt vardagsliv som kommer att vara alltmer teknologiskt betingat.

Innan man kan börja med övningar i klassrummet är det viktigt att du, som lärare, själv provar ut det med ChatGPT eller DALL-E2 eller hitta lämpliga appar i AI-verktygsdatabaserna, som innehåller givetvis även instrueringsmanualer, prompt guides. Här är det inget nytt än vad som i allmänhet gäller för lärarens pedagogiska relation till olika teknologier: ju mer man har skaffat sig praktiskt förankrad tyst kunskap kring användningen, desto lättare är det att första hur tekniken fungerar, hur den kan kanaliseras till pedagogiska syften och hur man kan umgås kreativt med den.

Och det bästa: även denna kompetensutveckling kan utspelas i form av kollegialt lärande.