Jag arbetar som utvecklingsledare på Center för skolutveckling, med uppdraget att stödja skolor i deras viktiga samhällsuppdrag: att utbilda självständigt tänkande och demokratiska medborgare.
De lärdomar som jag gjort tillsammans med rektorer, lärare och elever är att demokrati i skolan är någonting som syns i handling. Demokrati är något man gör. Och det är framför allt genom samtal som vi har möjlighet att göra det.
Måste prata med varandra
Det förs många samtal i skolan; utvecklingssamtal, bedömningssamtal, betygssamtal med mera. De samtal som förs i skolan har också som ett syfte att vara verktyg för att demokrati görs i skolans vardag. Det är faktiskt det viktigaste demokratiska verktyget. Samtalet är både ett sätt för eleven och läraren att forma sina egna uppfattningar och ett sätt för klassen och kollegiet att sätta normen för den gemensamma samvaron i skolan (Lundström 1999). Vi måste alltså prata med varandra för att göra demokrati.
Ett gemensamt åtagande
Ett samtal i sann demokratisk anda är alltid dubbelriktat: Att vilja lyssna och förstå och att vilja bli lyssnad på och förstådd. Denna dubbelhet grundar sig på uppfattningen om varandras viktighet för det gemensamma åtagandet demokrati. Mitt ansvar är att vilja vara delaktig och göra dig delaktig. Ditt ansvar är att vilja vara delaktig och göra mig delaktig. Detta sker i processen Vad jag säger och hur jag säger det och Vad du säger och hur du säger det.
Lärande dialog
Genom att påverka och låta oss påverkas, ta plats och ge plats och vara öppna för varandras inflytande på varandra kan vi ta oss fram till en överenskommelse, ett beslut, en insikt, ett förhållningssätt eller en enighet om att vi inte är överens. Denna förståelse för hur det behöver vara för att göra demokrati i skolans vardag möjliggör den nödvändiga lärande dialogen som i sin tur behöver grunda sig på ett demokratiskt förhållningssätt.
Och vad är då ett demokratiskt förhållningssätt? Det blir temat för nästa inlägg.
