I februari börjar språkfesten – är du redo?

Det finns väldigt många högtidsdagar för språk. Modersmål, andraspråk, nationella minoritetsspråk, minoritetsspråk, främmande eller moderna språk – alla får plats i kalendern, och det finns således många anledningar att fira världens olika språk året runt. Genom att uppmärksamma språk synliggör vi flerspråkighet och den språkliga mångfald som finns omkring oss.

Februari börjar med Samernas nationaldag. Samiska är dock inte étt språk, utan i Sverige talas fem olika samiska språk som tillhör den finno-ugriska språkfamiljen: nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska. Dessa språk, som inkluderas i kategorin nationellt minoritetsspråk, uppmärksammas på den Samiska språkveckan som firas i Sverige, Norge och Finland den 21-27 september.

Sverigefinnarnas dag infaller på folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag den 24 februari. Även om inte alla de som identifierar sig som sverigefinnar kan finska – det uppskattas att 200 000-250 000 personer i Sverige kan – spelar det nationella minoritetsspråket finska en viktig roll för sverigefinnar. Detta gäller i synnerhet i Göteborg som är en av de 66 kommuner som tillhör förvaltningsområdet för det finska språket, vilket betyder att finsktalande har förstärkta rättigheter att använda sitt språk i till exempel myndighetskontakter.

Fennomanen Gottlund, som vandrade och samlade in material i Värmlands finnbygder, är viktig även för skogsfinnar, som ofta betraktas under paraplybegreppet sverigefinnar i Sverige men har statusen av en nationell minoritet i Norge. Skogsfinnar kan dock sällan finska utan är i regel helt svenskspråkiga.

Meänkieli (“vårt språk”) är en finsk dialekt på den finländska sidan av Torneälven, men räknas som ett nationellt minoritetsspråk i Sverige. Alla tornedalingar är inte meänkielitalande, så det finns även en särskild dag för tornedalingarna, den 15 juli. Tornedalingar, tillsammans med kväner (med anknytning till finska) och lantalaiset (med anknytning till meänkieli), har varit aktuella i Sverige under de senaste månaderna på grund av att den så kallade sannings- och försoningskommissionen kom ut med sin rapport som visade att meänkieli- och finsktalande i Sverige har blivit utsatta till tvångsassimilering och exkludering: de straffades för att tala sitt eget språk.

Från nationella minoritetsspråk till modersmål

Det som är viktigt att lyfta fram är att det just nu i Sverige pågår en process att revitalisera nationella minoritetsspråk. Många som i sin släkt i princip hade haft en möjlighet att lära sig språket har inte gjort det, eftersom det inte alltid har känts som ett lämpligt alternativ för föräldrarna att föra över ett minoritetsspråk till barnen. På BVC:ar avrådde man föräldrarna faktiskt från att göra det i fruktan för “halvspråkighet”. Numera visar forskning att olika språk inte är uteslutande utan tvärtom förstärker varandra, och det finns därmed ett intresse att bevara dessa språk i landet som en del av vårt kulturarv.

Utöver de nationella minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli firar man i februari den internationella modersmålsdagen, instiftad av Unesco 1999. Modersmål kan betyda olika saker – det språk som individen lär sig som först, det som hen är bäst på, eller till och med hemspråk till skillnad från majoritetsspråket svenska – men i skolsammanhang menar man med modersmål alla språk som inte är svenska. Då inkluderas både de fem nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, samiska, romani chib) och alla övriga minoritetsspråk som talas i Sverige (t.ex. arabiska, somaliska, dari, persiska, tigrinja…).

Det som kan kännas konstigt är att de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska de facto inte är modersmål för många av de elever som tar del av modersmålsundervisning i skolan. De talar språket ofta som andraspråk eller hemspråk som är svagare än svenska. För att få modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken behöver eleven inte kunna språket från början, utan undervisningen har en revitaliserande funktion för familjer som vill ta det förlorade språket tillbaka.

Något mer än fira?

Den viktiga frågan: hur ska man uppmärksamma språktemadagar i skolan? Man kan givetvis tänka att flerspråkighet synliggörs hela tiden som en självklar del av skolans vardag och när man arbetar på ett språkutvecklande sätt. Eftersom särskilt de nationella minoritetsspråken kan kännas som mer främmande för eleverna kan man ta vara på temadagarna för att diskutera den språkliga och kulturella mångfald som finns i Sverige även ur detta perspektiv: att Sverige alltid har varit ett flerspråkigt land.

Idag finns i alltmer större utsträckning pedagogiska material som man kan ta till hjälp. Till exempel Svenska Filminstitutet, UR, Skolverket och Isof har samlat videor och annat material som ger en översikt.

Faktaupplysning kan dock kännas torrt och tråkigt, det kan vi alla instämma. Det bästa vore om man fick komma i kontakt med företrädare av dessa minoriteter. Levande språk behöver levande exempel.

“Det är oerhört viktigt att greppa språken känslomässigt och få en första tillgång.”

Jag hoppas att de nationella språkcentren hos myndigheten Institutet för språk och folkminnen (Isof) kan passa på att organisera en kanal för skolorna att på språktemadagar få in en person online. (Förutsatt såklart att finansieringen av språkcentren fortsätter efter 2024, vilket kulturministern häromdagen ännu inte kunde lova.) Formatet är enkelt: skolklassen bjuder in en talare som kopplas in på lektionen via Teams eller Zoom, och eleverna får ställa frågor och höra hur språket låter.

Detta var ett koncept som jag var med att planera redan före Teams- och Zoomåldern, projektet Asiantuntijaverkosto – Expertnätverk i Finland, som fick European Schoolnets pris eLearning Award 2009. Samma modell har senare använts i Sverige i ett MUCF-finansierat projekt där man kunde kalla in en judisk person i klassrummet, och i tjänster där eleverna får forskare på virtuella skolbesök, inspirerade av det internationella Skype a Scientist-initiativet.

Det är oerhört viktigt att greppa språken känslomässigt och få en första tillgång. Själv kommer jag aldrig att glömma heureka-upplevelsen när jag, en gammal germanist, plötsligt insåg att det går att lyssna på videor på det nationella minoritetsspråket jiddisch och förstå en hel del.

Författaren är, förutom medieforskare, en legitimerad lärare i tyska som modernt språk, modersmål finska som nationellt minoritetsspråk och svenska som andraspråk.