När vi träffar Ninni denna onsdag eftermiddag i Centrala Göteborg har hon gått några veckor på IHGR-gymnasiet, där hon läser IB-programmet. All undervisning är på engelska, och det var en av anledningarna till hennes val. Ninni älskar språk, och använder ofta engelska när hon tänker. Hon är laddad inför morgondagen. Då väntar en debatt i Europeiska ungdomsparlamentet*, där Ninni ingår i skolans lag tillsammans med några klasskamrater.
– Jag är bra på att argumentera. Det jag är lite orolig för är att stå inför alla och prata. Men det ska bli kul, säger hon.
Hösten 2016 skulle Ninni börja i sjätte klass och hade precis bytt skola till Svartedalsskolan på Hisingen. Förhoppningen var då att få en nystart, i en skolmiljö där hon kunde trivas och känna studieglädje igen. Och orka gå till skolan varje dag.
Våren 2017, två terminer senare, gick hon ut nionde klass med höga betyg i alla ämnen.
Var hemmasittare
Bakom sig hade Ninni haft en ganska lång period som hemmasittare. I fjärde och femte klass var hon sällan i skolan. Att gå dit gav henne ångest.
– Det var tråkigt och jag lärde mig ingenting. Allt var för lätt. Det kändes väldigt meningslöst.
Även om lärarna ibland gav henne mer avancerade uppgifter, så blev det inte tillräckligt utmanande. På matematiklektionerna kunde de elever som klarat diagnoserna i matteboken få räkna Kängurumatte med svårare problemlösningstal.
– Men då var det ju Kängurumatte för den årskursen, så det blir samma nivå ändå.
– Jag tyckte det var kul med matte på gymnasienivå, säger hon.
Att inte få stimulans och utmaningar i skolan fick henne att må dåligt. Ninni kände sig inte sedd eller förstådd av sina lärare och klasskompisar.
– När jag var där tog det så mycket energi att jag inte orkade lära mig något när jag kom hem. Och då lärde jag mig ingenting över huvud taget. Så jag stannade hemma.
Viktigt med förståelse och respekt
Bytet till Svartedalsskolan blev en positiv vändpunkt. Här fick Ninni ett mycket bra mottagande. Skolan gjorde en ordentlig bedömning av hennes kunskaper och vad hon behövde i de olika ämnena. Istället för att starta i årskurs sex fick hon flytta direkt upp till årskurs nio.
– Det var väldigt kul. Det var helt andra saker än vi hade gjort tidigare. Vissa ämnen var perfekt, andra var fortfarande lite lätt. Men allting var liksom intressant.
– Så jag ville gå till skolan.
Att lärarna är förstående och behandlar dig med respekt är väldigt viktigt, tycker Ninni. Under den tidigare skolgången har hon ibland upplevt att lärare ”alltid måste ha rätt”, även när de inte haft det.
– När vi gick igenom fotosyntesen på mellanstadiet sa läraren att träden släpper ut syret till oss för att det inte behöver syret. Men jag hade läst i nån vetenskapsartikel att träden behöver syret och att de bara släpper ut överskottet. Och då sa jag det. Men läraren sa att det inte var så. Det hade vart skönt om hon hade kollat upp det.
Särskild begåvning innebär att ett barn inom ett eller flera områden visar en klart högre begåvning än sina jämnåriga. Några gemensamma egenskaper för särskilt begåvade elever är hög inlärningsförmåga, ett stort intresse för intellektuella utmaningar och förmåga att tänka och resonera kring abstrakta problem.
Särskilt begåvade elever kan ha andra svårigheter
För skolan kan det vara svårt att upptäcka den särskilda begåvningen, eftersom kunskapen om hur den kan uttrycka sig ofta saknas. Även en särskilt begåvad elev kan självklart ha svårigheter som dyslexi, vilka då kan ”dölja” hens andra behov. Och särskilt begåvade elever som inte blir bemötta och utmanade på sin nivå blir ofta uttråkade och frustrerade vilket får konsekvensen att de presterar under sin förmåga.
Mamma Anna Ekman berättar att hon tidigt i märkte att det var något speciellt med dottern. Som liten använde Ninni ironi, vilket inga jämnåriga förstod. Hon pratade långa meningar som treåring och kunde imitera olika ansiktsuttryck. På BVCs fyraårskontroll ritade hon en väldigt avancerad huvudfoting med många detaljer i ansiktet.
Så här beskriver Ninni själv hur hennes lärande fungerar:
– Det blir lättare att tänka när det är utmanande. Det blir ofta mer rätt då. Om det inte är utmanande stänger jag av. Och då får jag väldigt mycket fel.
Måste lära sig plugga
Hon lär sig ofta saker ”utan att veta om det”. Att ha så lätt för att lära kan ju verka fantastiskt för den som måste anstränga sig mer. Men det finns en baksida, förklarar hon.
– När man lär sig väldigt lätt så lär man sig inte att plugga. Så när man måste plugga blir det väldigt jobbigt. Det hade varit bra att tidigt få utmaningar så att man måste plugga – för då lär man sig det.
Angelica Lundin är en av lärarna som undervisade Ninni på Svartedalsskolan, i matematik och NO. Hon har träffat flera särskilt begåvade elever i sin undervisning, och betonar att det trots vissa likheter också finns en stor variation i gruppen. En del barn är särskilt begåvade inom några specifika områden, tex språk eller matematik. Andra har en särskild konstnärlig begåvning i musik eller bild, eller i praktiskt skapande som slöjd.
Det viktigaste för att möta en särskilt begåvad elev på rätt sätt är att anpassa undervisningen, säger Angelica Lundin.
– Vi måste individanpassa så alla elever får utmaningar. Inte bara normalbegåvade eller elever som behöver extra stöd.
Själv har Angelica Lundin en doktorsgrad i teoretisk kemi, och jobbade inom universitetsvärlden i 15 år innan hon bytte bana till lärare. Djup ämneskompetens är naturligtvis en tillgång, säger hon. Men att ge särskilt begåvade elever rätt utmaningar tror hon att alla lärare kan göra.
Bra med öppna uppgifter
Ofta är det bra med öppna uppgifter som kan ge både enkla svar och mer avancerade. Att jobba tematiskt ger också eleverna möjlighet att fördjupa sig inom områden som intresserar dem och ger utlopp för lusten av lära.
– I matematiken hade vi böcker från olika årskurser. Vi jobbade på olika nivåer i samma klassrum, och den individanpassningen tror jag inte är så svårt.
Beslutet att flytta upp Ninni till årskurs nio tog skolan efter att först ha gjort en omfattande bedömning. Lärarna fick ta del av material som Ninni arbetat med tidigare och såg att hon låg på en hög nivå.
– Vi följde henne väldigt noga i klassrummet med de uppgifter hon fick. När hon behövde mer utmaningar kunde vi bredda uppgiften. Hon fick också uppgifter som vi gjort i de tidigare årskurserna, eftersom vi ska följa kunskapskraven och det centrala innehållet för att kunna sätta betyg. Målet var att vi skulle testa henne på hela innehållet, så att vi kunde sätta ett slutbetyg.
Ninni fick tenta av matematiken och kunde få sitt slutbetyg redan vid jul. Sedan fick hon fortsätta med matte 1C på gymnasiet. När hon slutade nian var hon klar med matte 2C på naturvetenskapligt program, som hon fått fick hjälp av prövningsenheten att få dokumenterat.
Svartedalsskolan accepterar olikhet
Vilka förutsättningar gjorde att just Svartedalskolan kunde erbjuda Ninni en bra skolgång?
– Svartedalsskolan, liksom många skolor i Biskopsgården, är väldigt mångkulturell. Här ser du många olika personer, och det finns inte någon speciell norm. Det gör att man är van vid att ta emot olikheter. Man har en acceptans för olikhet, säger Angelica.
Att låta en elev flytta upp flera årskurser är inte alltid den bästa lösningen. En stor åldersskillnad kan göra det svårare att få kompisar och passa in socialt.
Men Ninni har inte upplevt att det varit sämre att ha äldre klasskompisar.
– Jag har lättare att umgås med dem som är äldre. Jag är mer intresserad av det de pratar om och så, säger hon.
Angelica Lundin skulle gärna se att det fanns särskilda lärgrupper och mötesplatser för elever som behöver extra utmaningar.
– Man skulle kunna ha grupper som tar emot elever från flera skolor eller stadsdelar. I vissa städer har man matteklubb, som ett fritidsintresse om man gillar matte. Det tror jag man kan göra, i samarbete med universitet och högskolor.
Om skolsystemet inte klarar att anpassa undervisningen till de särskilt begåvade eleverna, finns risken att de far illa, menar hon.
– Om elever med hög begåvning hamnar i en miljö där de inte blir sedda för den begåvningen kommer de inte få en bra självbild, och det kommer de ta med sig det resten av livet.
– Risken finns att de inte kommer igenom skolsystemet. De kan bli hemmasittare, de går inte ut med betyg. De kommer inte vidare i livet och kan då inte utvecklas till den potential de har.
Och det blir en förlust för både individen och samhället.
– För tänk om vi får de här extremt särbegåvade att utvecklas till sin absolut fullaste potential. Då kanske vi till och med kan lösa cancerns gåta. Så det måste vi göra.
* Europeiska Ungdomsparlamentet är ett politiskt oberoende, pedagogiskt projekt som varje år samlar 20.000 gymnasieungdomar i Europa. Vid mötena, som har olika teman, utbyter man åsikter, debatterar och tar fram ”resolutioner”. Läs mer på http://www.eup.se
