På ett bokkafe i Wien. Foto: Maarit Jaakkola.
I Sverige pågår många viktiga läsfrämjande satsningar. För att motverka det vikande intresset för läsning arrangeras stora läsutmaningar, utses läsambassadörer och drivs kampanjer. Skolor samarbetar med bibliotek, och man betonar vikten av bemannade skolbibliotek. Pedagoger och föräldrar ingår i ett litterärt partnerskap för att tillsammans stödja läslust.
Alla dessa insatser spelar en central roll i arbetet för att stärka barns och ungas läsande. Vi är medvetna om att det är i mötet mellan institutionella satsningar och vardagliga läsvanor som vi på riktigt kan lägga grunden för ett samhälle där läsandet har en självklar plats.
Men det gemensamma ansvaret för att upprätthålla den starka nordiska läskulturen ligger inte bara på den offentliga sektorn och privata hem bara – man behöver se det ännu bredare. Hur syns den litterära kulturen i vardagen?
Att läsa när livet händer
När jag nyligen var i Centraleuropa fick jag en påminnelse om hur vardagsnära högkulturen egentligen är där. Den är tillgänglig, självklar – en naturlig ingrediens i livet. Kanske för att den fortfarande har en analog närvaro?
Det handlar inte bara om att en teater- eller operabiljett kan kosta så lite som fyrtio kronor. Det som verkligen fångade min uppmärksamhet var människorna: de som sitter med näsan i en bok på offentliga platser – läser i tunnelbanan, på busshållplatsen, på parkbänkar. Bläddrar i sina pocketböcker, antecknar, bär med sig papper.
Läsandet är inte begränsat till bibliotek eller hem. Det är en alldagsaktivitet, en vana som lever mitt i staden.
Bildning och tänkande blir på så sätt något levande och synligt – inte något dolt, skamligt elitistiskt och reserverat för de privilegierade.
Analoga möten med kunskap
Jag måste erkänna att jag inte kan minnas när jag senast såg någon sitta och läsa offentligt i Göteborg. Och det beror inte på att vädret avskräcker – vi har ju en varm och torr sommar bakom oss.
Reclamböcker på bokmässan i Frankfurt 2024. Foto: Heidi Enwald.
Inte heller har vi så många bokkaféer i staden. Var kan man pilla på läroböcker, språkböcker och mindre säljande litteratur på hyllan, annars än på biblioteket? För det viktiga är ju just det analoga bläddrandet. I Wien och Brno stötte jag på böcker som jag aldrig hade kunnat komma på att söka efter på webben.
Förläggarna i det tyskspråkiga området har dessutom spelat en avgörande roll i att göra litteratur tillgänglig. Förlag som Reclam och Suhrkamp har lyckats förena världslitteraturens tyngd med tillgängliga och lockande format. Reclams små gula och röda Taschenbücher är ikoniska – varje elev känner igen dem. De rymmer allt från kommenterade klassiker till filosofisk feelgood. De små formaten gör att böckerna känns som mellanmål: lätta att bära i fickan, igenkännbara, och framför allt – inte det minsta pompösa.
I Sverige signalerar läroboksproducenter att den omtalade läskrisen också märks i att högskolestudenter inte längre läser kursböcker – men hur har dessa böcker utvecklats? De flesta böckerna – inklusive de som jag själv skrivit – är ganska traditionella i sin utformning och sitt tillvägagångssätt.
Att påminna om läspauser som mål
Läsfrämjande hänger samman med ett viktigt mål: att normalisera litteratur, konst och kultur i vardagen. Det är något som behöver tas i beaktande i stads- och trafikplanering, i sjukvården, i samhällssektorer som vid första tanke inte har något med böcker att göra.
I Sverige har man varit väldigt duktiga på att bygga lockande, färgglada och mysiga barnboksavdelningar på biblioteken och fantasifulla lekplatser. Därför är jag ganska säker på att det går att tänka ännu större – att utvidga läsgemenskapen till att omfatta hela staden.
Göteborg är ju dessutom Unescos litteraturstad sedan 2021! (Ändå saknar jag en stor skylt i centrum som skulle berätta detta för turister och förbipasserande.)
Stockholm School of Economics (SSE) har varit en föregångare med sitt ”Art Initiative”, som visar hur konst och litteratur kan integreras i utbildningen inom naturvetenskap. Tanken är att framtida ekonomer – eller likaväl ingenjörer – ska kunna använda estetiska insikter lika självklar som att kalkylera budgetar eller beräkna index.
I ett framtidens läsglada samhälle skulle man behöva påminna våra unga om att ta läspauser – inte bara skärmpauser.
