De forskar om medielitteracitet i förskolan

I dag översköljs vi av information i mängder av medie- och kommunikationskanaler, vilket påverkar vår förståelse av världen. Att stärka barns och elevers källkritiska förmåga och medielitteracitet har därför blivit en viktig del i förskolans och skolans uppdrag. Men när det gäller förskolan har det saknats forskning kring vad detta kan innebära konkret i undervisningen. Ett syfte med det praktiknära forskningsprojektet LITA: Medielitteracitet i förskolan är att ta fram en praktisk pedagogisk handledning.

– För att vara källkritisk krävs kunskap på många områden. Kunskap om hur det är möjligt att luras och bli lurad, kunskap om själva fakta och kunskap om olika kanalers tillförlitlighet. Vi såg att det saknades ett teoretiskt forskningsstöd för hur kan man jobba analogt och digitalt i förskolan kring de här frågorna, säger Malin Nilsen som tillsammans med kollegan Andreas Jacobsson vid Göteborgs universitet är ansvariga forskare för ULF-projektet.

Barn har rätt till information

Barns rätt till information, som lyfts fram i Barnkonventionen, är en viktig utgångspunkt i arbetet. Projektet tar samtidigt hänsyn till skärmtidsdebatten och förändringarna i förskolans läroplan, där det från och med juli 2025 inte längre är obligatoriskt att använda digitala verktyg i undervisningen. Därför fokuserar det både på analoga och digitala verktyg i arbetet för att stärka barns källkritiska förmåga och medielitteracitet.

– Dagens skärmdebatt riskerar tyvärr att urholka barns rätt till information. Det är ju vi vuxna som har satt verktygen i barns händer, därför behöver vi också stötta dem så tidigt som möjligt. Barn i förskolan måste inte ha digitala verktyg. Men i skolåldern kommer det in, och vi kan inte lämna dem ensamma, säger Malin Nilsen.

ULF-projektet, som startade hösten 2024, genomförs i nära samarbete med Göteborgs förskoleförvaltning och pedagoger från Dimvädersgatans förskola i Göteborg samt med en förskola i Kungälv. Utvecklingsledarna Belinda Gyllenstig och Regina Enedahl på Göteborgs förskoleförvaltning har varit medansvariga för planeringen och dessutom hållit i delar av fortbildningen som ingår för pedagogerna.

På riktigt och på låtsas

De fyra göteborgspedagogerna, som alla är barnskötare och IKT-pedagoger, har jobbat med mindre grupper om 4-5 barn under forskningsarbetet. Det första temat de undervisade om under våren 2025 hade rubriken På riktigt och på låtsas. Forskarna kom med förslag på olika digitala och analoga aktiviteter med barngrupperna, anpassade för 1-3-åringar respektive 4-5-åringar. Pedagogerna valde själva hur de ville utforma dem, och vilket material de skulle använda. Alla aktiviteter filmas av forskarna och sedan analyserar man gemensamt det som hände under aktiviteten.

– Med de äldre barnen jobbade vi med en bok, Sagan om vanten. I sagan bor olika djur i vanten, och en fråga barnen skulle vara med och undersöka var: Får djuret plats i vanten på riktigt?, berättar Lena Svennevid som är barnskötare på Dimvädersgatans förskola.

För att hitta svar på frågorna läste de faktaböcker om djur och tittade på faktafilmer och bilder. Hur ser djuren ut? Hur stor är egentligen en björn? Vad äter rävar, hur bor de i naturen? Avslutningsvis fick barnen berätta för kompisarna om vad de hade lärt sig om olika djur. Pedagogerna förberedde också bilder på djur som gör orealistiska saker, till exempel en björn som cyklar. Sedan samtalade de med barnen om vad som är sant eller på låtsas: Kan björnar cykla?, och gick därefter vidare och sökte efter fakta med barnen.

Kan man luras med film?

I den digitala delen använde de augmented reality-verktyg och filmade olika miljöer i förskolan, där plötsligt vilda djur som tigrar dök upp på skärmen. Men hur hände det? Var det på riktigt? Eller kan man luras med film?

Att hitta bra aktiviteter kring medielitteracitet för de yngsta barnen är svårare, eftersom de inte har ett språk för att uttrycka tankar och reflektioner. Forskningsprojektet ska undersöka mer djupgående vilka undervisningsupplägg som skapar interaktion kring lärandeinnehållet i en barngrupp med specifika förutsättningar vad gäller ålder, språkförmåga etc, och sedan kunna dra generella slutsatser.

– Vi utvärderar inte vad barnen lär sig, utan vilken undervisning som kan gynna lärandet, säger Malin Nilsen.

På Dimvädersgatan har man under lång tid använt digitala verktyg som en naturlig del i undervisningen, vilket innebär att barnen har möjlighet att bygga förförståelse kring att skillnaden mellan analoga och digitala världar. I projektet analyserar man dock mer systematiskt hur undervisningen kan stärka barnens förståelse för vad som är ”på riktigt” och rusta dem som medieanvändare. Vilken kunskap behöver barnen? Hur viktigt är det med kunskap om hur olika digitala verktyg och program fungerar, till exempel?

I det andra forskningstemat, Källkritik och källtillit, undersöks barnens tankar om att värdera information. Hur vet vi om något är sant eller falskt? Vem kan man lita på?

Uppmuntrar barnen att tänka själva

– Ett stort problem idag är ju föreställningen att man får tycka som man vill. Att det finns ”alternativa fakta” och att man skapar sin egen bild av vad som är sant. Den tanken innebär att sanningen är något individuellt och inte något kollektivt, säger Malin Nilsen.

Och detta är problematiskt för alla samhällen, menar hon.

– Varje sak som urholkar vår tillit till etablerad faktakunskap minskar vår tillit till samhället. Därför har vi döpt forskningsprojektet till LITA. För det finns information vi kan lita på, och organisationer vi kan lita på.

I källkritikövningarna med jobbade pedagogerna i par. Den ena pedagogen fick rollen som expert på ett ämne – men experten påstod sedan saker som inte alls stämmer. I småbarnsgruppen var temat frukter och färger. Pedagogerna skrev ut stenciler med bilder på olika frukter, en variant med fruktens rätta färg och en med fel.

– Vi pedagoger gjorde rollspel där vi ibland valde fel och sa att bananer är lila och äpplen blå. Man såg tveksamheten i barnens ögon, men några nickade och höll med. Sedan började några av barnen protestera. Då sade vi: Vi kanske ska titta i en bok! När vi kollat upp fakta fick barnen välja rätt färg för frukterna och avslutningsvis själva färglägga konturer av frukter på ett papper, säger barnskötaren Isabela Pavlovic.

I övningen med 4-5-åringarna blev det tydligt att osanningar från en vuxen de litar väcker starka känslor. Här handlade temat om tänder och hur vi ska äta för att tänderna ska må bra. Pedagogerna använde en plastmodell av en käke där de placerade bilder av olika saker man kan äta.

– När jag lade fram godis framför tänderna och sade att tänderna gillar det så tittade barnen mig intensivt i ögonen. Man såg att de tänkte – kan hon göra fel?, säger Amna Alhag, barnskötare.

Syftet med övningen är att uppmuntra barnen att tänka själva, och reagera.

– Vi vill att barnen ska tro på sig själva, och på vad det vet. Att de ska våga säga – det är fel! Att kunna ifrågasätta auktoriteter, vilket ju är svårt även för oss vuxna, säger Lena Svennevid.

Jobbar medvetet och planerat

Vid årsskiftet 2025-26 kommer insamlingen av data i forskningsprojektet att vara färdig. Därefter ska forskarna skriva vetenskapliga artiklar utifrån resultaten, men planen är också att pedagogerna ska medverka till en mer populärvetenskaplig text kring ämnet.

Under arbetet har pedagogerna fått fortbildning kring forskningsteorier om medielitteracitet genom förinspelade föreläsningar och digitala seminarier. De har också läst vetenskapliga texter på egen hand mellan seminarietillfällena.

Vad har de då fått med sig av att medverka i ett praktiknära forskningprojekt? Vilka är utmaningarna och vinsterna?

– Vi jobbar mer medvetet och planerat nu, säger Amna Alhag.

Samtidigt poängterar hon att hennes eget intresse och kunskap om ämnet medielitteracitet bidragit mycket till att projektet blivit så meningsfullt.

Kollegan Lena Svennevid tycker i sin tur att hon upptäckt många fördelar med att arbeta analogt. Hon ser bland annat att barnens samspel blir bättre när de gör analoga aktiviteter.

– Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det analoga är. Att spela spel, lägga pussel, att prata med barnen. En del av våra barn hade aldrig spelat spel tidigare, visade det sig.

Forskningen en del i vardagsarbetet

Även barnen har uppskattat aktiviteterna, och relationen med barngruppen har blivit starkare, säger de.

– Att få sitta i en grupp med färre barn gör att vi verkligen får kvalitetstid med barnen. När de får tid med mig får vi en annan, närmare relation. Det är också givande för oss och barnen att få träffa barnen i de andra grupperna, säger hon.

Sammantaget tycker de att projektet givit betydligt mer än det kostat i tid och arbetsinsats. Även övrig personal, som inte aktivt deltagit i studien, har också har fått möjlighet att ta del av föreläsningarna.

– Det har fungerat bra att planera in projektet i vardagsarbetet. Malin och Andreas har varit jättebra som projektledare, och de har givit oss både trygghet och inspiration, säger Isabela Pavlovic.

En viktig förutsättning för att vardagsarbetet på förskolan ska fungera under projekttiden är att övriga kollegor kan stötta upp under planering och aktiviteter, eller att det finns möjlighet att ta in vikarier. Detta har dock bara krävts vid ett fåtal tillfällen, säger rektor Agneta Lindfors.

– Som rektor är min roll både att förankra och organisera så att det fungerar för alla i verksamheten, säger hon.