Sedan våren 2014 har svenskläraren Annelie Ek och hennes kollegor jobbat i par eller grupper om tre och tillsammans sambedömt elevernas nationella prov i svenska. Att arbeta tillsammans är något som faller sig naturligt för Annelie Ek.
– När jag kom hit 2007 slog det mig att ingen arbetade ihop. Jag började lägga upp en portal med material i de olika kurserna – det är ju onödigt att vi sitter vid varsitt skrivbord och gör samma sak. Det blir mycket bättre om vi jobbar ihop; det är en självklarhet.
I början sambedömdes allt, men nu finns inte tiden, utan det blir en blandning av sam- och medbedömning. Vid sambedömning läser minst två lärare samma texter, eller lyssnar till samma tal, och bedömer sedan ihop. Före bedömningen har de samtal om hur de tolkar bedömningsmatriser och försöker ha en samsyn på bedömningen. Medbedömning kommer in om en lärare är osäker på ett betyg och hen kan då låta en kollega läsa och komma med sina synpunkter.
– Kollegialt är det kanon och superutvecklande. Det är en fortbildning för oss lärare, som dessutom i princip är gratis, säger Louise Halldin.
– Jag får syn på mig själv när jag rättar ihop med någon annan – vad jag hakar upp mig på och varför jag rättar som jag gör. Jag lär mig både av mig själv och mina kollegor när jag sambedömer, säger Carin Ledin.
Annelie Ek håller med. När hon under tre dagar tillsammans med tre olika lärare lyssnade på och bedömde tal som eleverna höll inom ramen för de nationella proven, märkte hon hur samstämda kollegorna var.
– Jag kände att vi som kollegium är samstämmiga och synkade. Det är ju också det forskningen säger, att sambedömning jobbar in en samstämmighet på skolan, säger Annelie Ek.
Sanna Dabolins är relativt ny i yrket och har varit på Polhemsgymnasiet i två år.
– För mig som är ganska ny har det varit guld att få prata bedömning. Det är fortbildande att få prata med kollegor som har koll på till exempel hur matriser ska tolkas. På det sättet är sambedömning fantastiskt.
Bedömning är inget hon har fått med sig i utbildningen, berättar hon.
– Vi hade inte alls mycket sådant. Jag blev mycket säkrare i min bedömning efter första året med sambedömning här, säger hon.
Rättssäkert för eleverna
Även eleverna vinner på sambedömning, menar svensklärarna.
– Det blir inte som en roulett där betyg kan bero på vilken lärare eleven har. Det är bra för rättssäkerhetens skull och även för betygsinflationen som kan finnas på vissa skolor, säger Carin Ledin.
– Jag känner också en annan säkerhet om jag blir ifrågasatt av en elev. Vi kan ju vara fyra personer som har tittat på en text, säger Louise Halldin.
Måste vara prestigelöst
Sambedömningen kräver ett öppet klimat, där lärarna kan föra raka diskussioner och våga diskutera, menar svensklärarna på Polhemsgymnasiet.
– I början var vi nog lite räddare för att blotta oss inför varandra. Att våga säga ”Jag tycker det här är ett C. Vad tycker du?”, säger Annelie Ek.
– Det behöver vara prestigelöst för att fungera, säger Carin Ledin.
Sambedömningen gör inte så stor skillnad på elevernas betyg – lärarna har i stort sett samma bild, men det viktiga är att de själva blir bättre bedömare, menar de. Även undervisningen påverkas.
– Det kan bli en annan typ av undervisning när vi är synkade och ser vad vi behöver jobba med, säger Annelie Ek och Louise Halldin fyller i:
– Vi ser det mer som att svenskämnet på skolan är allas ansvar, och tillsammans kan vi utarbeta strategier för alla elever och dra slutsatser inför nästa år.
Tidskrävande bedömning
Svensklärarna på Polhemsgymnasiet hade önskat att de kunde få mer tid för att sambedöma.
– Jag är ny för i år och jämför jag med tidigare arbetsplatser har vi ganska dåliga möjligheter till sambedömning här. Det är svårt att få ledningen att förstå hur lång tid det tar – vi har fortfarande kvar alla lektioner i schemat när vi rättar. Andra skolor, Hvitfeldtska till exempel, har hela dagar vigda åt sambedömning, säger Louise Halldin.
En annan utmaning menar hon är att sambedömningen förutsätter att de alla kan läsa en stor textmängd på kort tid, och lyssna på en stor mängd tal under flera dagar.
– Alla är olika – det är inte alltid alla orkar hålla skärpa under 33 tal eller rätta prov oavbrutet mellan klockan 8 och 16.
– Det är också viktigt att alla lärare som är inblandade är inlästa på allt och har förstått allt bedömningsmaterial. Det kan man inte bara för att man har jobbat länge – saker ändras och vi måste bedöma i enlighet med de anvisningar vi har.
De hoppas att fler lärare börjar sambedöma.
– Här på skolan har samhällslärarna en ambition att börja sambedöma, men de har inte fått tid och vikarier för att göra det än. Om de kommer kunna göra det kanske de på sikt förstår att det kommer något positivt av det och det börjar spridas till fler, säger Annelie Ek.
– Ja, sambedömning är relevant för alla ämnen i skolan, avslutar Louise Halldin.
