När eleverna kommer in i klassrummet har Sofi Ljungholm förberett ett antal stationer med uppgifter på olika nivåer. För att få eleverna att samlas och landa i lektionen, som idag ska handla om de abrahamitiska religionerna, har hon placerat ut lappar med olika begrepp på varje bänk. Läraren beskriver lektionens upplägg och efter den korta inledningen får eleverna förklara begreppen för varandra.
Samarbetar mot ett gemensamt mål
Sofi Ljungholm har jobbat med kooperativt lärande i ungefär tre år, sedan hon tog över en klass i årskurs 2 och märkte att eleverna behövde en förändring. Hon införde lärpar och lärgrupper i klassen.
– Jag märkte att de hade behov av att röra sig, prata och ha stöd av varandra. När de jobbar kooperativt kommunicerar de hela tiden kring ett gemensamt innehåll och lär sig samarbeta. Vi har ett gemensamt mål och det är att alla i klassen ska förstå. När de hör sin kamrat uttrycka svar på resonemang eller lösningar tar de till sig kunskap på ett helt annat sätt. De utvecklar en tillit och en stolthet i att hjälpa varandra, säger hon.
Eleverna tycker också att samarbetet är bra.
– Vi brukar lyssna på varandras tankar och hjälpas åt. Istället för att ropa på Sofi när vi inte kan brukar vi alltid fråga varandra i gruppen eller den vi sitter bredvid, säger Amanda.
Lektionens sju faser
I höstas deltog Sofi Ljungholm i kursen Lektionsdesign under ledning av läraren och specialpedagogen Helena Wallberg, tillsammans med skolans specialpedagog. Kursens syfte var att tipsa deltagarna om hur de kan stödja sina kollegor i arbetet med att möta alla elever. Helena Wallberg har också skrivit en bok med titeln Lektionsdesign. I den ger hon konkreta råd om hur läraren kan organisera sina lektioner för att differentiera undervisningen. Centralt i boken är uppdelningen av lektionen i sju olika faser. De olika faserna blir grunden i Sofi Ljungholms struktur.
– Jag frågar mig själv: Hur ska jag fånga eleverna när de kommer in? Sedan funderar jag över vilket arbetssätt jag vill komma åt idag och hur de ska träna på kunskaperna, säger hon.
När Sofi Ljungholm planerar undervisningen utgår hon från lektionsdesign och väver in kooperativa strukturer. Parallellt jobbar hon också för att differentiera undervisningen, att eleverna utifrån sin nivå, sitt intresse och sin förmåga kan hitta en uppgift att göra som ger dem den kunskap de behöver.
Hon skapar sedan stationer med olika innehåll, där eleverna får jobba en stund på varje. Ibland finns flera uppgifter att välja mellan på en och samma station. Under den här fasen får eleverna träna på begrepp, kunskaper och resonemang tillsammans med sin lärkompis eller i lärgruppen.
Introduktion och avslut det viktigaste
Största skillnaden med det förändrade arbetssättet i klass 5 A har varit att tydligt arbeta med introduktion och avslutning.
– Ibland har jag skrivit en startuppgift på tavlan som de får diskutera, i par, grupp eller helklass.
Jag vill väcka elevernas nyfikenhet redan när de kommer in i klassrummet och få dem att vara här och nu. Som avslutning vill jag så ofta som möjligt få med en exit ticket så att eleverna får stämma av vad de lärt sig under lektionen. Eleverna får själva stanna upp och fundera över det, det tror jag ofta att vi missar idag. Exit ticket kan ha olika form, till exempel att eleverna fyller i en lapp och stämmer av sin kunskapsnivå efter lektionen. Det kan vara en snabb fråga på tavlan där de får reflektera och göra tummen upp eller tummen ner.
Mera trygga i begreppen
Sofi Ljungholm menar att kooperativt och differentierat arbetssätt ger läraren en mer övergripande roll med en större möjlighet att observera, cirkulera och stötta där det verkligen behövs. Den största vinsten är för gruppen – i det kooperativa lärandet tar eleverna hjälp av varandra. De blir mera trygga i de begrepp som de behöver ha med sig när de får möjlighet att resonera och diskutera dem med varandra.
– Det kan vara svårt att hitta material, jag hittar det mesta på nätet. Det tar också tid att framställa material i olika nivåer, särskilt om man har många ämnen och kursplaner. Men den utmaningen blir mindre och mindre ju längre man jobbar. Sedan får man räkna med att det tar tid att få eleverna att komma in i att välja uppgift efter sin kunskapsnivå. Men att våga släppa kontrollen, bli observatör istället för att hålla monolog och låta eleverna göra jobbet, är ändå den största utmaningen. Jag ska bara guida och hjälpa dem att träna sociala kompetenser.
Ett sätt kan vara att börja tänka inför varje lektionsplanering: Hur kan jag göra det här kooperativt? Hur kan vi arbeta med den här tillsammans? Hur kan jag variera den här uppgiften?
– Börja med att förändra små saker så ser du resultat ganska snabbt, säger Sofi Ljungholm.
”Sjyst att ge alla samma möjligheter”
Bärbyskolans personal har regelbundet lärgrupper där de fokuserar på tre olika utvecklingsområden: Lektionsdesign, kooperativt lärande och elevledda utvecklingssamtal. Arbetssättet sprider sig på skolan i takt med att pedagogerna delar erfarenheter.
– Lektionsdesign ger en stor vinst i klassen och hos eleverna. Jag ser att de har ökat sin kunskap och utvecklats mycket. Sveriges skolor skulle må bra av ett sådant här arbetssätt där eleverna blir mera aktiva. Det är sjyst mot eleverna om vi kan ge alla samma möjligheter och dessutom är det ett roligt sätt att arbeta.
