Demokrati och barninflytande i arbetet med “Barnens planet”

Abdirahim Sacud öppnar dörren och haltar in till mitten av golvet, där resten av barngruppen på förskolan Eriksbo Västergärdet sitter samlad. Framför honom står en låda fylld med saker.

– Nu ska vi se vad Abdirahim behöver, säger pedagogen Marie Myntti till de andra barnen.

– Vad tror ni?

Ett barn lyfter upp en plastpizza ur lådan och ger honom. Det hjälpte inte – han sätter sig ner, men har fortfarande ont i benet. Någon hittar plåster och en gasbinda i lådan. De lindar omsorgsfullt sin kompis ben och sätter plåster på skadan, och då reser sig Abdirahim upp och ser glad ut. Han var skadad, men nu har hans kompisar listat ut vad han behövde och hjälpt honom med det.

Teatern fortsätter – en efter en turas andra barn om att gå ut ur rummet och komma tillbaka med ett behov ska de andra barnen ska lösa. Någon fryser och får en filt, någon är hungrig och får mat, och när en flicka är ensam löser barnen det genom att tillsammans ta fram leksaker och leka med henne.

I samband med leken har barngruppen tillsammans med Marie Myntti och Satu Wellingk Leppänen läst högt ur “Barnens planet”. Just idag handlade det om att barn kan vara lika och olika, men att de har samma rättigheter – rättigheter som att få ett plåster om de behöver, eller rättigheten att få kramas eller låta bli.

Barnen vågar stå för vad de tycker

Förskolorna i Eriksbo började arbeta med boken “Barnens planet” i februari i år. Marie fick via frivilligorganisationen OMEP höra om boken,  som kan beställas gratis och kommer med en handledning för pedagogerna.

– Eftersom barnkonventionen snart blir lag i Sverige är det extra spännande och intressant, och något som behövs, berättar Marie.

Böcker beställdes till alla förskolor i området och samtliga pedagoger och Bibbi Karlsson från OMEP kom och kickstartade projektet med en workshop om Barnens planet, för att pedagogerna skulle få en fördjupad förståelse om hur de praktiskt kunde arbeta med boken i verksamheten. Alla pedagoger fick också en introduktion där de gemensamt diskuterade frågor om sina egna värderingar – frågor som ”Varför har du valt att arbeta i förskolan?” och ”Vad betyder det att förskolan vilar på demokratisk grund?”. Under arbetet med boken har de fortsatt att träffa sina kollegor från andra förskolor för att jämföra och prata om hur de arbetar med boken, som behandlar frågor kring demokrati, olikheter och rättigheter. De har fått lästips och filmer att se tillsammans i personalgruppen.

Både Satu och Marie märker att barnen påverkats av arbetet.

– De pratar och diskuterar mer och de vågar stå för vad de själva tycker, säger Satu.

– Ja, de har lärt sig att deras röst räknas, det de har att säga är viktigt. Den känslan har blivit väldigt stark i och med detta, fyller Marie i.

– De är också mer hjälpsamma mot varandra i omsorgssituationer, fortsätter hon.

– Förr sprang de till alltid till en vuxen, men nu tar de också stöd av varandra. De har också en annan syn på olikheter – att det var okej med olikheter var inte självklart för alla tidigare.

I handledningen finns genomgångar och förslag på diskussionsfrågor och aktiviteter som kan göras utifrån de olika kapitlen i boken.

– Barnen gillar konceptet, och att samlas kring det, säger Satu.

– Handledningen är en stor hjälp och innehåller många idéer. Vi använder den som utgångspunkt och gör det sedan till vårt eget, säger Marie.

“Demokrati är svårt”

Ami Eckermark är ny förskolechef för Eriksbos fyra förskolor. Beslutet att arbeta med ”Barnens planet” togs innan hon blev förskolechef där, men det är något hon valt att fortsätta med och hon kopplar arbetet till läroplanen.

– ”Bokens planet” är ett läromedel och ett stöd i att arbeta med läroplanens värdegrundsuppdrag. Det här projektet är en jättestor del i den del av läroplanen som handlar om demokratifostran. Att kunna uttrycka sina åsikter och behov, samt ta in andras och så vidare – det är ett uppdrag vi har i läroplanen och dessutom är ju barnkonventionen inlyft i den nya läroplanen Lpfö 18, säger hon.

De är eniga om att demokratifrågor inte är lätta frågor.

Satu berättar om en situation där det fanns två leksaker och åtta barn som ville leka med dem. När barnen skulle komma fram till en lösning på situationen ville de först rösta om vem som skulle få leka med leksakerna. Det var demokratiskt, men de insåg att det slutade med att bara två barn blev nöjda. Efter ytterligare en stunds resonerande kom de fram till att alla skulle få leka med leksakerna en liten stund var.

– Demokrati är svårt. Att få göra sin röst hörd är en demokratisk rättighet, men det är inte alltid man får man som vill för det. Tidigare handlade elevers och barns delaktighet ofta till exempel om elevråd, där det röstades och majoriteten vann. Men majoritetsbeslut kan om det vill sig illa gynna de starka i en barngrupp. Det är viktigt att tänka på att barn har olika positioner i en grupp, säger Ami Eckermark och hänvisar till boken ”Utbildning och undervisning i förskolan” av Christian Eidevald och Inger Engdahl, som bland annat tar upp frågan.

“Alla kan leka tillsammans”

På förskolan Eriksbo Västergärdet är de noga med att alla barn ska få göra sin röst hörd och förmedla sin åsikt till sina kompisar och till personalen. Eftersom inte alla vill prata inför hela gruppen, eller vågar ta för sig på samma sätt, intervjuar pedagogerna barnen enskilt en och en. Pedagogerna jobbar två och två, så att en kan dokumentera vad som sker under aktiviteterna, så att de kan anpassa efter hur barnen hänger med, vilka som är aktiva och så vidare.

Om de skulle ge tips till andra som vill arbeta på ett liknande sätt poängterar de just detta, att vara två – så att man har möjlighet att läsa, leda en aktivitet och dokumentera samtidigt.

– Ett annat tips är att ha det levande hela tiden – inte bara när vi sitter här tillsammans, utan att ta upp det i andra situationer. Och att vi vuxna är förebilder, säger Marie.

På väggen bakom barnen hänger självporträtt, där de själva har fått skriva och berätta vad de behöver för att må bra. Ord som medicin, mjölk, leka, syskon, vänner, ett hem, att man är snäll mot mig, gå hem till grannen och äta grönsaker pryder barnens porträtt.

På golvet pågår en livlig diskussion om vilka likheter och olikheter de kan se hos varandra.

Likheter som att alla har näsa, ögon och blod, men vissa har olika hårfärg och två har glasögon.

– De som har glasögon, kan de bara leka med varandra? Frågar Satu.

– Nej, alla kan leka tillsammans, svarar barnen.

– Alla kan vara kompisar.

Så avslutar de rollspelsleken om barns behov och rättigheter. Sist ut är Marie, som när hon kommer in i rummet igen sätter ner mot väggen och gråter. Det tar inte lång stund innan alla barnen kommit fram till att hon behöver tröst och sekunderna senare befinner sig Marie Myntti underst i en hög av kramande barn.

Konferens om barns plats i staden

På konferensen Förskolesummit 2019 lyfter staden fram goda exempel och skapar idéer kring hur vi arbetar med det kompensatoriska uppdraget i förskolan. Konferensen går av stapeln på Lindholmen den 5-6 december 2019.

Temat är Barns plats i staden, med inriktning på förskolans utveckling kring social hållbarhet. Syftet är att lyfta förskolans goda arbete samt öka kunskap, skapa inspiration och kreativa utvecklingsidéer. För mer information kontakta: forskolesummit@forskola.goteborg.se