Det är måndag eftermiddag och för andraårseleverna på VVS- och fastighetsprogrammet står svenska på schemat. Klassen har läst Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas under några veckor, och det är dags för det avslutande boksamtalet. Det sker i smågrupper med fem elever, där Martin Ahlstedt är samtalsledare.
Romanen Doktor Glas, som skrevs redan 1905, ställer många av de eviga, existentiella frågorna kring moral och människans natur, kring ondska, makt och ojämlikhet. Samtidigt är den utmanande att läsa eftersom både det litterära språket och samhället har förändrats så mycket.
När Martin Ahlstedt ber eleverna att fundera kring sin syn på huvudpersonen Doktor Glas märks det att berättelsen engagerar och väcker tankar. I slutet av boken mördar han pastor Gregorius för att ”rädda” dennes hustru Helga ur ett olyckligt äktenskap.
– Varför var det lätt att stå på Doktor Glas sida tidigare i boken, före mordet?, frågar Martin.
Lukas Klints tolkning är att det nog beror på den bild som berättelsen inledningsvis förmedlar:
– Att Doktor Glas pratar så illa om Gregorius gör ju att man är lite på hans sida. Och man får inte höra något negativt om Doktor Glas. Men sedan ju mer man läser i boken ser man ju vem han är, säger Lukas Klint.
Ja, allting berättas ur Doktor Glas perspektiv, bekräftar Martin. Och lägger till ytterligare en sak som kan påverka läsarens tolkning:
– Och man kanske vill att han och Helga ska få bli ihop….?
Högläsning och gemensam reflektion
För att alla eleverna ska kunna uppfatta de viktiga detaljerna i händelseförloppet läser Martin vissa stycken högt, och ställer frågor kring vad det är som sker. Att fru Gregorius blivit gravid med sin älskare, vilket gör henne så förtvivlad och desperat att hon brottas med självmordstankar, är något som antyds i texten. Martins frågor hjälper till att tydliggöra detta för hela gruppen. Tillsammans lägger de nya pusselbitar till förståelsen av berättelsen.
Martin för samtalet vidare till andra etiska frågor som boken väcker.
– Men vad tänker ni om mordet då? Det kan man väl inte försvara? Eller kan man det? Kan man förstå Doktor Glas?
Jakob Huseryd tycker att det går att förstå doktor Glas handlande – men att det ändå inte går att försvara. Det strider mot vår människosyn om att alla har lika värde och rätt till sitt liv.
Alla lyssnar uppmärksamt när kompisen pratar, och alla får möjlighet att berätta om sina tankar.
Alla elever får taltid
– Fördelen med samtal i mindre grupper är att då kan eleverna inte sitta tysta. Det gör att alla får taltid och får chans att fråga om sådant som de inte fattat, säger Martin Ahlstedt.
Boksamtalen är också en form av utvärdering i sig, tycker han.
– Då blir det tydligt vad som kan vara svårt i böckerna. Och om det finns begrepp som behöver förklaras. I Doktor Glas upptäckte jag att de inte visste vad ordet förolyckas betyder. När vi läste Camus Främlingen så var det flera som inte förstod ordet likgiltig (som är väldigt centralt för att de moraliska diskussionerna om skuld och ansvar i romanen).
En viktig sak med att läsa högt är att eleverna hör hur meningarna ska låta.
– Förhoppningsvis leder det till att de själva lär sig skriva bättre. Och förstår varför punkt behövs till exempel.
Alla elever tycker inte att det är jättekul att läsa, berättar Martin. Men de allra flesta tycker att det är roligt med boksamtal.
– Ofta uttrycker de sig mer positivt i samtalsgrupperna än i klassen. Även om läsning kan vara tungt, för att man är ovan att läsa, så kan samtalet väcka läslust.
Möjlighet att prata om viktiga frågor
Lukas Klint, Jakob Huseryd, och Simon Ahrnberg går alla andra året på VVS- och fastighetsprogrammet. De läser svenska 2-kursen och har alltså valt programvarianten som ger högskolebehörighet. Alla tre tycker att boksamtalen är intressanta och ger någonting extra.
– Man får chansen att höra vad andra tycker om boken. Och vad de säger om sekvenser som man själv tänkt kring. Om boken har en handling man själv tycker är viktig får man möjlighet att prata ut om det, säger Lukas Klint.
Samtalen gör också att man får mer behållning av boken, tycker Jakob Huseryd.
– Det är ju ganska gammal svenska i Doktor Glas. För mig har det varit lite svårt att förstå allting. Så jag läser lite mellan raderna. Men när vi har boksamtal och Martin berättar för de som inte riktigt förstår då förstår man ju bättre.
Läser mer på fritiden
Varken Lukas eller Jakob är några stora bokslukare på fritiden. Men Simon säger att boksamtalen inspirerat honom att läsa mer även utanför skolan.
– Det tycker jag verkligen att det har gjort. Jag läser gärna Jens Lapidus och Jo Nesbös böcker. Tidigare läste jag inte så mycket, det var mest nyhetsutdrag och såna grejer, på nätet. Men inte böcker.
Boksamtal har ingått i Martin Ahlstedts undervisning de senaste fem-sex åren. Arbetssättet består egentligen av flera olika delmoment: 1. Att välja litteratur som engagerar elever i olika åldrar 2. att introducera boken genom högläsning och samtal 3. att skapa tid och för individuell läsning i skolan och att ha boksamtal kring läsningen. På vägen har han gjort flera justeringar, för att få det att fungera bra.
– De första åren lät jag ofta eleverna välja själva vilken bok de ville läsa. Sen insåg jag att det inte fungerade. Jag kom på att alla elever inte hade läst sina böcker. Det är också svårare att prata om innehållet om inte alla läser samma bok.
Inte rädd för svåra ämnen
Att välja litteratur som engagerar är en utmaning.
– I ettan är det mer ungdomsböcker vi läser. Då är det viktigast att hitta böcker som knyter an till elevernas liv, till något som är aktuellt i samhället, som till exempel rasism eller olika typer av fördomar. Det får gärna vara tunga och svåra ämnen.
En populär bok i ettan är När hundarna kommer, en fiktiv berättelse inspirerad av tragedin i Kode där 14-årige John Hron mördades av nazister. Den handlar om en kärlekshistoria, där killen är storebror till en av förövarna. Fokus ligger på personer som står nära förövarna, inte på offret.
– Jag tror inte att man ska vara rädd för de här ämnena. Det är bra om det finns något viktigt att prata om, säger Martin Ahlstedt.
I ämnesplanen i svenska 2 ligger tyngdpunkten på litteratur som speglar samhällsutvecklingen, berättelser från andra tider och platser som gör att eleverna kan förstå sitt eget liv. Här väljer Martin ofta klassiska romaner, som till exempel Camus Främlingen, eller som denna terminen Doktor Glas.
– För tvåorna och treorna fungerar litteratur som kräver mer inlevelse i andras liv och tankar.
Gemensam introduktion och läsning på lektionstid
Syftet med att Martin först högläser de inledande 10-15 sidorna är att ge eleverna en skjuts in i historien och tydliggöra viktiga sammanhang som underlättar deras individuella läsning.
– Vi pratar om vad som händer i inledningen. Sedan får de fortsätta läsa på lektionstid. Annars är det svårt för många att hitta en miljö som är tillräckligt lugn och störningsfri för att läsa. Men när de väl är inne i boken får de läsa hemma också.
Framför allt i ettan är många elever på vvs- och fastighetsprogrammet väldigt negativa till att läsa böcker, berättar han. Så hans uppdrag som lärare blir att ”sälja in idén”.
– Jag brukar säga att det har funkat bra i andra klasser. Och så ger jag dem som en första uppgift i ettan att skriva en reflekterande uppsats om sin syn på läsning.
Som bränsle för tankarna lyssnar de på ett radioprogram om ungas läsvanor och läser en krönika om vikten av att föräldrar läser för sina barn.
– Vi pratar om hur det var när de var små. Om det var någon som läste för dem, vilka minnen de har med sig. Och sedan skriver de en uppsats.
Går på teater
Ett annat sätt att tända elevernas intresse för de stora berättelserna är att gå på teater. När dramat får liv av skådespelare på en scen händer något nytt. Förra hösten var klass VF 2 på Stadsteatern och såg Utvandrarna. Inför besöket förberedde de sig med att läsa några kapitel av romanen Utvandrarna, och se delar av filmen.
För Simon Ahrnberg var teaterbesöket en ny och positiv upplevelse.
– Det är väldigt intressant, man får en helt annan bild än av böcker och filmer. Man är med mycket mer på teater än i film. Om man skulle sitta och kolla på mobilen till exempel – då missar man hela handlingen, säger han.
Prisad för sin undervisning
Martin Ahlstedts undervisning har blivit uppmärksammad nationellt. År 2016 fick kan det prestigefyllda priset Svenska Akademiens svensklärarpris. Något han är stolt och tacksam för, säger han.
– Konkret har det betytt att jag fått möjlighet att föreläsa och så är det naturligtvis hedrande att ha fått det.
Priset var 50 000 kronor till honom personligen och 30 000 kronor till klassen.
Vad klassen gjorde för pengarna? De gick på Dramaten i Stockholm och såg pjäsen Rickard den tredje, med skådespelaren Jonas Karlsson i huvudrollen.
– Vi läste och förberedde oss innan. Jonas Karlsson var fantastisk, säger Martin Ahlstedt.
