Vill du veta mer om hur transspråkande kan användas som en resurs för lärandet och samtidigt utmanas i dina tankar om vad språk är och hur språkinlärning går till enligt nyare forskning så har jag ett boktips för dig: Translanguaging – Flerspråkighet som resurs i lärandet som skrivits av språkforskarna Ofelia García och Li Wei (Natur & Kultur 2018). Boken ingår i terminens fokus och förkovran inom området translanguaging för oss SLS-utvecklare inom Cfs nätverk för Språk-läs- och skrivutvecklare.
Translanguaging – Flerspråkighet som resurs i lärandet är en grundbok som redan omnämns som en klassiker inom ämnet. Den bjuder på intressant läsning för alla som är intresserade av språk men vänder sig kanske särskilt till oss lärare för att ta vara på våra flerspråkiga elevers erfarenheter och språkliga potential. Kortfattat går transspråkande ut på att medvetet och strukturerat använda elevernas alla språkliga resurser för att gynna deras identitets- såväl som kunskapsutveckling. Transspråkande är att använda ord, uttryck eller meningar på det språk som vi känner oss mest hemma i för att göra oss förstådda; något som betonar funktion snarare än form. Ett av språkets främsta syfte är kommunikation. Redan idag är vi alla språkare som använder oss av alla de språkliga resurser vi har tillbuds för att kommunicera i en allt mer globaliserad och flerspråkig värld. Kraven på språklig kompetens verkar snarare öka än minska och våra elever behöver rustas språkligt för att leva och verka i morgondagens samhälle.
Begreppet translanguaging är svåröversatt men det verkar som transspråkande är den översättning som etablerats och fått störst genomslag. Ofelia García och Lei Wei skriver inledningsvis i sin bok att förledet trans i begreppet translanguaging kan ses som gränsöverskridande för såväl kommunikation som undervisning. Efterledet languaging, d.v.s. språkande, syftar på att det just handlar om en pågående process. Språk är inte något som fullbordas och därför är språkande ett bra begrepp som fångar en pågående process som ständigt skapas när vi genom språket interagerar med världen. Begreppet som myntades 1994 av Cen Williams var till en början en benämning på flerspråklig undervisning men kom sedan att vidareutvecklas av forskare som Ofelia García till att även användas för enskilda individers dynamiska användning av två eller flera språk.
García lyfter två principer som är viktiga vid transspråkande; social rättvisa och social praktik:
Den sociala rättvisan, som handlar om att inkludera alla elevers alla språk för kommunikation och för att tillägna sig ny kunskap. En princip där alla språk betraktas som jämlika; där språklig ojämlikhet ifrågasätts och språkliga hierarkier motarbetas.
Den sociala praktiken; som innefattar hur vi tillämpar strategier och metoder för lärande; hur vi lärare uppmärksammar, planerar, utformar och underlättar för transspråkande i undervisningen.
I den första delen av boken fördjupas och förklaras konceptet transspråkande och sätts in i ett teoretiskt ramverk. Det diskuteras hur traditionella uppfattningar om språk och flerspråkighet förändras utifrån ett perspektiv av transspråkande. Vi kan läsa om hur begreppet och förhållningssättet förändrats över tid och att det som koncept representerar ett paradigmskifte i synen på språk, språkanvändning, gränsöverskridande kommunikation och undervisning. Den traditionella synen på språk och språkanvändning som separata enheter och att språkinlärning sker isolerat utmanas. Utifrån ett transspråkande perspektiv sätts personerna snarare i centrum, än de språk de använder. Språkandet är av en mer av en dynamisk karaktär. García menar att en individs olika språk inte är isolerade från varandra utan ständigt föränderliga, växlande och att de olika språken dessutom sällan fyller samma sociala funktion utan snarare används flexibelt och varierat utifrån syfte, tillfälle och sammanhang.
Språk rymmer och ger uttryck för makt och prestige. Flerspråkiga elever har dessutom historiskt sett inte alltid fått använda sitt eget språk eftersom man trott att språken skulle komma att blandas eller att eleverna kunde riskera att bli halvspråkiga. Förhållningssättet transspråkande är normbrytande, ifrågasätter språklig ojämlikhet, utgör en grund för integrerad språkanvändning med potential av att att förändra och bidra till social rättvisa genom att fler individers röster görs hörda och upplever makt över sin egen situation. Genom att ge legitimitet åt transspråkande så tillskrivs alla språk samma värde som det som anses vara standard och norm i akademiska sammanhang.
Bild: Photo by David J. Stang
Ofelia Garcia lyfter fram språkinlärning och språkförmåga som ett dynamiskt och komplext nätverk där språk flätas in i varandra. Betoningen ligger på att det mellan språk finns ständiga förbindelser och övergångar mellan dem. I boken liknas en dynamisk språkighets realitet vid banjanträdet som…
börjar växa från frön som fåglar lämnar uppe i sprickor och håligheter i andra träd. Därifrån utvecklar de luftrötter som hänger ner, slingrar sig runt värdträdets stam och till sist slår rot i marken nedanför. Rötterna som även växer horisontellt, utvecklas till en egen stam runt värdträdet vilket sakta “stryps”. Dynamisk språkighet utvecklas på samma sätt, i sprickor och håligheter i kommunikationen med andra som språkar på annorlunda sätt, och blir till sist genom komplexa kommunikativa interaktioner ett eget sätt att språka. Dynamisk tvåspråkighet är således både en grundval för språkande och ett mål för kommunikationen i en allt mer flerspråkig värld. (s.37)
Den andra delen av boken är betydligt mer praktisk med betoning på hur:et och handlar om transspråkande utifrån ett undervisningsperspektiv. I boken ges praktiska exempel på tillämpning från olika undervisningssituationer i USA, Storbritannien, men även utifrån svenska förhållanden. Exempel ges på hur transspråkande kan användas för att etablera begrepp och förmedla ny kunskap så att eleverna får tillägna sig språk- och ämneskunskaper samtidigt; hur man kan fylla gapet mellan vardagsspråket som huvudsakligen är modersmålet och ämnesspråket som ofta innehåller skolspråk med abstrakta och termer. Det utforskas vidare hur ett transspråkande-perspektiv förändrar traditionella uppfattningar och undervisningen. En undervisning som utgår från språklig flexibilitet kan bidra till en mer likvärdig skola; en skola där våra elever inte främst bedöms utifrån de språkresurser som de saknar utan snarare ses som personer med tillgång till värdefulla kunskaper i och på andra språk. En utmaning som Garcia själv tar upp och som kvarstår är hur vi kan göra för att bedöma transspråkande texter.
Utifrån ett transspråkande perspektiv tänker jag att vi kan göra stor skillnad redan genom vår inställning att tillåta våra elever använda sina språkliga resurser för att bearbeta, lära och kommunicera. Det är inte så att vi behöver vara experter på en rad olika språk men i samarbete med studiehandledare, modersmålslärare och vårdnadshavare så kan vi förbereda, visa på strategier och resurser för hur eleverna kan använda sitt starkaste språk som stöd för lärandet. Elever som talar samma språk kan få möjlighet att tillsammans bearbeta, tänka, skriva och prata om det aktuella ämnet på det eller de språk de behärskar bäst för att sedan uppmanas till att använda målspråket.
Det finns en hel del att fundera över och samtala kring efter läsningen:
I skolans uppdrag betonas att språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade, vilket ligger i linje med forskning:
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. (Lgr11, s.8)
- Om undervisningen ska uppfylla de mål som uttrycks i Lgr 11 hur tar vi tillvara på elevernas språkliga och kulturella erfarenheter?
- Hur kan vi stötta eleverna utifrån ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för att kunna hålla en kognitivt hög nivå även om eleverna inte kommit så långt i sin inlärningsprocess av svenska?
- Vilken norm för språkande råder på vår skola?
- Hur kan vi ge utrymme för transspråkande i våra klassrum?
- Bedömer vi utifrån vilka språkresurser som eleverna saknar?
- Hur gör vi för att bedöma transspråkande texter?
- Varför verkar transspråkande ha svårt att få fäste?
- Hur kan ett transspråkande perspektiv förändra även hur vi tänker och bedriver undervisningen även inom engelska och moderna språk?
Som slutkläm vill jag runda av med att berätta att jag under läsningen tänkte tillbaks på hur det var för min egen del när jag växte upp med modersmål svenska och fadersmål danska. På den tiden fanns det en farhåga att det kanske skulle leda till att språken skulle blanda sig. Vid 11 års ålder bad jag om, och fick igenom, att få läsa danska som hemspråk, som det hette på den tiden. För mig var det viktigt för min språkliga och kulturella identitet att behärska danskan bättre och med facit i hand visade det sig för min del vara ett berikande beslut.
På gensyn,
Cecilia
Om du vill läsa mer:
Skolverkets kunskapsöversikt: Greppa flerspråkigheten – en resurs för lärande och om flerspråkigt förhållningssätt i undervisningen.
Litteratur om transspråkande utifrån svenska förhållanden:
Transspråkande – i praktik och teori
Transspråkande i svenska utbildningssammanhang
