Reflekterande högläsning i förskolan

Läsning och samtal kring böcker är en viktig del i det språkutvecklande arbetet på 3-5-årsavdelningen Nala på förskolan Skolspåret 61 i Hjällbo. Och det märks direkt när man kliver innanför dörren. Bokomslag och kopierade sidor från särskilt populära berättelser pryder väggarna.

Genom projektet Läs hjärta förskola har avdelningen fått en stor uppsättning egna bilderböcker. Två bokvagnar, som löpande fylls på med nya titlar från Hjällbo bibliotek, står strategiskt placerade i byggrummet och i stora rummet. När barnen blir lässugna kan de själva botanisera runt här.

– Vi läser alltid för dem, om de vill att vi ska läsa. Det händer spontant under hela dagen, utöver våra planerade aktiviteter, säger Belma Özsös, som är barnskötare.

Gemensam högläsning varje dag

Gemensam högläsning står på schemat varje dag, en stund före lunch. Då brukar hela barngruppen samlas i den stora hörnsoffan för att lyssna och prata om dagens bilderbok. Närmare tjugo barn kan delta i boksamtalet. Det fungerar bra tack vare en tydlig struktur, ordentliga förberedelser och ett tätt samspel mellan Aseel och Belma.

De har jobbat tillsammans under många år och drivs båda av ett stort intresse att utveckla det pedagogiska arbetet. Under förra året deltog de i en fortbildning kring reflekterande högläsning, som Center för skolutveckling anordnar, för att få fler verktyg för att analysera och vidareutveckla den språkstödjande undervisningen.

Reflekterande högläsning är ett språkutvecklande arbetssätt som passar både i förskoleklass och förskolans äldre åldrar. Pedagogerna får verktyg att skapa språkutvecklande samtalssituationer kring skönlitterära bilderböcker där barnen stöttas i att uttrycka egna tankar och åsikter kring det som händer i en berättelse.

Nytt sätt att ställa frågor

Sättet att ställa frågor är nog den största skillnaden mot hur Aseel och Belma arbetat med högläsning tidigare, säger de.

– Förut har vi mer frågat om ”vad ser ni i bilden?” Eller ”vad tycker ni om den här figuren eller om den här saken som hände?, säger Aseel, som är förskollärare.

I reflekterande högläsning ligger fokus på barnens egna erfarenheter och tankar, och frågorna är ett redskap för att få dem att ”läsa mellan raderna”, skapa inre bilder och göra egna förutsägelser och hypoteser. Hur tänker kaninen, tror ni? Vad tror ni kommer att hända sedan? Hur skulle man kunna göra för att lösa problemet?

Frågorna väcker barnens engagemang och uppmuntrar till samtal. När de lever sig in i karaktärernas situation blir deras egna kunskaper, känslor och tankar synliggjorda och betydelsefulla. I boksamtalet tränar de på att uttrycka sina tankar samtidigt som de uppmuntras att lyssna på andras för att på så sätt vidga sin förståelse för innehållet i texten.

Knyter an till barnens erfarenheter

– Läser vi en bok om ett barn som känner sig utanför och inte har kompisar att leka med pratar vi om det. Har det hänt någon gång att någon av er känner sig utanför? Vad gjorde ni? Hur reagerade ni? Och vad gjorde de andra kompisarna? När det handlar om dem själva vill de lyssna och svara på frågor, säger Aseel.

En bra ingång i ett boksamtal är att prata kring bokens omslag. Barnen får göra förutsägelser om vilka figurerna är och vad som ska hända. Då bygger de upp en viss förförståelse kring innehållet samtidigt som deras förväntningar och inre bilder gör det extra spännande att kasta sig in i berättelsen.

För att stimulera till fortsatta samtal om boken, efter den gemensamma läsningen, kopierar Aseel och Belma särskilt spännande boksidor och sätter upp på väggen, i barnens höjd, eller så använder de digitala fotoramar med bildspel.

– Det är så bra. De tittar dagligen på bilderna och pratar om dem, säger Aseel.

Använder konkret material och bilder

På avdelningen Nala är den språkstimulerande undervisningen en integrerad del i ett projektinriktat arbetssätt, där man arbetar tematiskt utifrån barnens intresse. Ofta väljer pedagogerna högläsningsböcker som knyter an till pågående projektteman eller ämnen som barnen spontant tar upp i sina lekar och samtal sinsemellan.

I stort sett alla barnen är flerspråkiga, och många har ett begränsat ordförråd i svenska när de börjar i förskolan. Därför behöver pedagogerna använda en bred palett av metoder i undervisningen, utöver reflekterande högläsning.

Till exempel använder de ofta konkret material och bilder som komplement för att förklara ord och begrepp.

– Det är viktigt att koppla ordet till ett objekt, så de vet vad det är. Inte säga bara ”sax”, utan visa vad det är. Eller om det handlar om en händelse – visa vad det innebär.

– Vi försöker att alltid benämna alla saker och hitta synonymer. Vi förklarar hela meningen, och försöker använda många ord när vi pratar med barnen. Ibland förklarar vi också ordet på andra språk som barnet kan, till exempel på arabiska eller engelska, säger Aseel.

Rollspel ger språkligt sammanhang

Under hösten har de läst Stina Wirséns bok Vem blöder?, en spännande berättelse om att slå sig och behöva tröst och omplåstring. Inför högläsningen förberedde de med mycket rekvisita så att barnen också fick se och känna på de ting som benämns i sagan: Verktygen som djuren använder när de snickrar och målar; såg, borr och skiftnyckel, liksom olika sjukvårdsmaterial som plåster, bandage och stetoskop.

– När man pratar om bomull till exempel så vet de kanske inte vad bomull är. Då tar vi fram bomull så de får känna på den och låtsas att de stoppar blodet med den, säger Belma.

Belma och Aseel använder också rollspel för att gestalta viktiga begrepp. De upptäckte till exempel att inget av barnen förstod vad ordet ”trösta” innebär. Då dramatiserade de en scen där Aseel var ledsen och Belma kom fram till henne och klappade på hennes axlar. ”Hon tröstar mig. Det känns väldigt bra för mig”, förklarade Aseel.

– Sedan märkte vi att barnen började använda ordet trösta. De kom och sa ”Fröken, hon är ledsen, men jag tröstar henne.” Ibland behöver vi förklara med ett exempel som ger en upplevelse.

Inför högläsningen förbereder de sig noga genom att själva läsa hela boken och titta på bilderna.

Förbereder läsningen

– Man måste läsa boken själv ordentligt innan för att förstå vilka känslor den handlar om. Då kan man anpassa rösten när man läser, och vet vilka betoningar man ska göra. Det är också viktigt att förbereda vilka frågor man ska ställa till barnen. Och vilka frågor de kan ha, så att man funderar på hur man ska svara, säger Belma.

Varje månad väljer de ut en bok som de arbetar mer fördjupat kring. De kan göra teater av berättelsen tillsammans med barnen och ha skapande aktiviteter med färg och form, inspirerade av berättelsen. På så sätt blir lärandet varierat och barnen får använda fler uttrycksformer.

Att de själva är flerspråkiga är en fördel när de jobbar språkstärkande, tycker de. Utöver svenska talar Aseel arabiska och engelska, medan Belma talar turkiska.

– När vi läser en bok är det ganska lätt för oss att gissa vilka ord barnen är tveksamma till, som de inte förstår, eftersom vi haft samma svårigheter när vi lärde oss svenska. Det hjälper mycket faktiskt. Då får vi förklara på ett annat sätt, kanske med andra ord, enklare ord, det beror på, säger hon.

Flerspråkighet en resurs i undervisningen

Barnens och pedagogernas flerspråkighet används som en resurs i undervisningen, och är en viktig brygga i kommunikationen, även med vårdnadshavare. Barnen lär sig födelsedagssånger på flera olika språk och i vardagssituationer lyfts de olika modersmålen in naturligt, till exempel på lunchen kan barnen få berätta vad maträtter och ingredienser heter på deras språk.

Föräldrarna involveras på olika sätt i det språkstärkande arbetet. Varje månad presenteras Månadens bok i förskolans tambur. Finns boken på flera språk lånar de in exemplar som föräldrarna kan ta med hem.

– Vi försöker uppmuntra föräldrarna att de ska läsa högt hemma, på modersmålet eller på svenska om föräldern inte kan läsa på modersmålet. Vi vet att det är viktigt för barnens språk.

Läs artikel om reflekterande högläsning i förskoleklassen – reportage från Lundenskolan.