I klassrumslokalen på Drop In Skånegatan i centrala Göteborg står en grupp gymnasieelever och genomför en praktisk övning. Tanken är att de ska ta ställning till hur mycket de håller med om olika påståenden gällande framtiden. En stor, bred och lång skala (1–10) i papp är utlagd på golvet. En rad olika påståenden om yrken läses upp och tanken är att eleverna ska förflytta sig runt i lokalen och ställa sig på den siffra de anser motsvarar just deras tänkande och sedan prata med de elever som också valt att stå vid samma siffra.

Medan eleverna står och diskuterar passar jag på att gå runt och lyssna. Jag märker snabbt att flertalet elever påpekar upprepade gånger att de ”inte känner till så många yrken”… De säger att de inte vet vad som finns ”där ute” och att de bara har kännedom om kanske ett tio-tal yrken totalt, varav många är så kallade ”klassiska yrken” som lärare, polis och läkare. De nämner också i förbifarten att de inte vet speciellt mycket mer om yrken nu när de går på gymnasiet än vad de gjorde när de gick på låg- och mellanstadiet…

Vem äger bollen?

Är det verkligen så här det ligger till? Har våra elever i skolan så pass lite kunskap om yrken i allmänhet? Jag ställer mig frågor som: Hur ofta får eleverna tid att fördjupa sig mer om olika yrken under sin skolgång? Hur mycket tid avsätts egentligen under alla dessa år? Vem ansvarar och vem ”äger bollen”? Finns det någon slags progression/röd tråd när det kommer till yrkeskunskap under skolåren? Stämmer det att man främst jobbar med yrkeskännedom på låg- och mellanstadiet och sedan avstannar det arbetet mer eller mindre…

Detta var ett av många tillfällen på Drop In där liknande scenarion utspelade sig och många elever nämnde ofta samma sak: de vet väldigt lite om olika yrken och vad de innebär. Det satte igång tankar hos mig som studie- och yrkesvägledare. Hur skulle man kunna arbeta på ett mer systematiskt sätt i skolans värld och på så vis göra det till ett mer långsiktigt och kontinuerligt arbete? Studie- & yrkesvägledning är som bekant hela skolans ansvar, där utgångspunkten alltid är att tillgodose elevernas behov… Vad skulle vara möjligt att göra i skolans värld? Vad skulle jag som SYV kunna bidra med och vad skulle lärare kunna göra gällande ökad kunskap om yrken, utan att det för den sakens skull innebär en markant ökad arbetsbelastning?

Tankarna fortsatte snurra runt i luften som nyligen frisläppta heliumballonger… Det var dags att börja plocka ner dem, samla ihop dem och försöka skapa någon slags struktur.

Studie- och yrkesvägledning är en rättighet

Skolverket skriver att elevernas val inför framtiden är en ständigt pågående process och att elevens studie- och yrkesval har stor betydelse för hur livet kan komma att utvecklas. De skriver även att studie- och yrkesvägledning är en rättighet för eleven där skolan har ett viktigt och omfattande uppdrag i att stödja alla elever så att de kan göra väl underbyggda val i övergången mellan skola och arbetsliv.

Eleverna ska innan dess också göra ett gymnasieval i åk 9, men hur ska de kunna välja något som de inte vet något om? Hur kan man arbeta med att öka våra elevers yrkeskunskap över tid, så att de får bättre förutsättningar att göra medvetna val utifrån hela gymnasieprogramspaletten.

Struktur för undervisning om yrken

Gårdstensprojektet har blivit till en arbetsstruktur som skulle kunna appliceras på varenda grundskola i Sverige och därmed ge grundskolorna en möjlighet att öka elevernas kunskap om yrken på ett systematiskt sätt över tid.

I enkelhet innebär det att eleverna i årskurs 6-9 får se 18 yrkesfilmer* i varje årskurs. Varje läsår får de se nya filmer, och totalt under högstadiet kommer de ta del av 72 filmer om olika yrken. Alla filmer som visas är knutna till de 18 nationella gymnasieprogrammen som finns idag.

Lärare visar filmer och samtalar med elever

Strukturen bygger på att läraren först pratar om de yrkesfilmer som ska visas, ställer frågor till eleverna och tar reda på förförståelsen kring de olika yrkena. Under själva visningen av filmerna är det fördelaktigt att läraren emellanåt stannar upp och ställer frågor på innehållet, samt att låta eleverna få ställa frågor. Efter filmen är tanken att man också har en återkopplande diskussion och bland annat pratar om fördelar med det visade yrket, vilka intressen och förmågor som skulle kunna vara bra för att trivas, om yrket var som eleverna tänkt sig, annat som de fick med sig under filmens gång etc.

Tränar på att göra val

Filmerna visas två och två åt gången så att eleverna vid varje enskilt tillfälle får möjlighet att träna på att göra ett litet val i mindre format. Efter att hälften av filmerna visats varje läsår så får eleverna återigen göra ett yrkesval, som en övning. På så vis tränas de på att rangordna, välja och ta ställning under hela grundskoletiden och förhoppningsvis kan detta bidra till att göra dem mer förberedda för att göra ett välgrundat gymnasieval längre fram.

Grundtanken med visningen av yrkesfilmer är även att det ska kunna skapa ”ringar på vattnet” och bidra med nya tankar hos eleverna. Det ska även utgöra bra tillfällen att under hela skolgången, tillsammans med eleverna, börja prata och diskutera mer kring olika begrepp som tagits upp i de olika filmerna, arbete, jobb, yrke och inte minst studier.

Underlättar att skapa egna målbilder

Förhoppningsvis kan detta långsiktiga arbete, tillsammans med all övrig undervisning på skolan, vidga elevernas perspektiv och tankesätt, ge dem tydligare bilder över vad ett arbete faktiskt kan innebära och bättre förutsättningar för att göra mer medvetna och väl underbygga val i framtiden. Val som de i slutänden själva kan vara nöjda med längre fram i livet. I ett större perspektiv skulle detta gemensamma arbete även kunna leda till en ökad förståelse kring hur skolarbete, utbildning och samhället i stort, hör ihop och fungerar. Det kan också underlätta skapandet av egna visioner/målbilder och på sikt även höja elevernas drivkrafter.

Enligt Skolverket så är studie – och yrkesvägledning en process som tar tid. Den ska leda till mer hållbara val för individen och i största möjliga mån undvika kostsamma avhopp och programbyten. För att göra detta behöver vägledningens roll stärkas och kvaliteten inom studie- och yrkesvägledningen i skolorna höjas. Ett arbete såsom Gårdstensprojektet kan förhoppningsvis vara en av många aktiviteter ute på skolorna som för oss framåt i den riktningen.

*Yrkesfilmerna som visas för eleverna finns på olika plattformar. I projektet har vi främst använt filmer från Arbetsförmedlingens hemsida, de har tydliga rubriker och ett omfattande innehåll. Viktigast är att  försöka hitta filmer som är informativa och med ett normkritiskt perspektiv i möjligaste mån.

/Kenneth Forsberg, studie och yrkesvägledare och projektansvarig för Gårdstensprojektet

Vill du veta mer så kontakta mig gärna via mejl, adressen hittar du nedan.