- Hur kom det sig att du blev lektor?
– I början på 2000-talet jobbade jag som lärare på Universeum. Då fick jag reda på att jag kunde söka forskarutbildning och samtidigt jobba halvtid som lärare. Vid den tiden fanns inga lektorer i grundskolan, och jag visste inte vad det skulle leda till. Jag började min forskarutbildning 2006, och efter politiska beslut 2013 kom reformen som gör att skolorna kan anställa lektorer. Då hade jag just gjort min licentiat klar, så då var jag behörig att söka tjänsten. Jag fick tjänsten samma vecka som det var möjligt att få den.
– Anledningen till att jag tyckte att det verkade spännande med forskning var att jag hade jobbat i 20 år som lärare och det fanns saker som jag ville veta mer om. 2004 var det en stor konferens i Göteborg om Agenda 21 och globala frågor kring hållbarhet. Det var en blandad konferens med både lärare och forskare. Jag var med som lärare och blev tagen och tänkte – så här vill jag jobba! Det handlar om att stanna upp och undersöka – vad gör vi och varför, vad kan vi göra bättre? Lärare har alltid lämnat yrket för att bli forskare, men här såg jag möjligheten att göra båda delar. Det var också bra tajming i mitt liv, jag visste att åtta år var intecknade för att göra detta, men jag hade inga småbarn längre och kände att det fanns tid.
- Vilka uppgifter ingår i ditt lektorsuppdrag och vilken del i uppdraget tycker du är mest intressant och givande?
– Sedan 2013 har halva arbetstiden bestått av undervisning i biologi, fysik, kemi, teknik och matematik. Jag är klassföreståndare och har flera olika ansvarsområden på skolan. Basen i mitt uppdrag är undervisning, just nu har jag till exempel utvecklingssamtal varje dag. Det betyder att jag är väl förankrad i skolan och verksamheten. Den andra delen måste vara väl förankrad på universitetet. Där är jag för närvarande anställd 20 procent och jobbar med lärarstudenter och blivande fysiker med lärande för hållbar utveckling.
– Man kan säga att det jag gör är att vara en brygga mellan forskning och undervisning. Det som händer i skolkontexten avgör vad vi lektorer gör, men min roll är att vara en brygga åt båda håll. Det är inte ovanligt att forskarsamhället inte är uppdaterat på vad som händer i skolan, så det handlar om tvåvägskommunikation.
– Jag är också NT- och matematikutvecklare, och så granskar jag vetenskapliga publikationer innan de publiceras. Det handlar om ungefär en per månad, så det är inte en jättestor del av tiden, men det är en viktig del i det vetenskapliga samhället att arbeta med med peer review. Hela systemet bygger på att det funkar, och det är intressant att det lever vidare.
– Det finns många olika arbetsuppgifter jag gör, som inte alltid är så synliga. Jag tar till exempel emot VFU-studenter, och en period träffade jag politikerna mycket i stadsdelsnämnden. Vi hade dialog om grunden bakom en politisk fråga och hur vi kan se på den vetenskapligt. Det var trevligt – de var genuint intresserade av forskningen. Jag fortsätter också med min egen forskning så att den hålls vid liv. En halvdag i veckan är avsatt för egen forskning.
– Det kan alltså se väldigt olika ut vad som ingår i min arbetsdag. Ingen vecka är den andra lik förutom tiderna för lektionerna. De blir tryggheten. Det intressanta med mitt jobb är just att det består av flera delar. Jag skulle inte vilja ta bort någon av dem, allt hänger ihop.
- Är det svårt att vara länken mellan skola och universitet?
– Det var så även under forskarutbildningen, så jag hade några år på mig att öva. Att det funkade i praktiken berodde på att det var cykelavstånd mellan arbetsplatserna, och att jag hade kloka skolledare som tyckte det var värt att ha förankringar på olika ställen. Mina kollegor valde också att se fördelarna istället för nackdelarna, även om jag till exempel inte var närvarande på skolan heltid. Det är många som ska tycka att det funkar för att det ska bli bra, men idag går också mycket att lösa utan att man befinner sig på samma ställe. Man kan använda SMS, delade dokument och så vidare.
- Nästan alla lektorer jobbar inom gymnasieskolan och bara ett fåtal inom grundskolan. Varför tror du att det blivit så? Skiljer sig lektorsuppdraget generellt åt inom gymnasieskolan och grundskolan? Är behovet större i gymnasieskolan?
– Lektorsuppdraget har funnits i gymnasieskolan länge. Då är forskningen ofta anknuten nära ett undervisningsämne, och därför krävs det en stor gymnasieskola för att få underlag till sådan tjänst. Klivet är också ganska kort mellan gymnasiet och universitetet. Men i och med att det skrevs in i skollagen att skolans verksamhet ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet har skolledaren inga alternativ – forskarutbildade personer behövs för att få den kompetensen. I grundskolan får lektorsuppdraget ofta en bredare omfattning, så behoven är olika från gymnasiets, men de är inte större.
– Jag tror att skolan behöver den här typen av tjänster som delas mellan universitetet och skolan. På min önskelista står det: – Låt fler ha delade tjänster!
- Vem vill du skicka vidare frågor till?
Jag vill ställa frågor till Anna Engström som är lärare på Jättestenskolan i Biskopsgården. Hon är handledare för VFU-studenter, och VFU är en viktig del av lärarutbildningen. Hela skolsverige är beroende av att det fungerar bra för att folk ska vilja bli lärare. Jag är mycket imponerad av hur proffsigt de tar emot studenter på Jättestensskolan och undrar hur de skapar utrymme för att få tid för detta. Mina frågor är:
- Har ni gjort något särskilt på skolan för att förbereda er för att ta emot studenter?
- Hur fungerar det i praktiken på skolan?
- Hur passar det här med lärarnas övriga läraruppgifter?
- Vad har du för råd till andra som planerar att ta emot studenter på VFU?
