Webbinariet, som arrangerades av förskoleförvaltningens utbildningsvetenskapliga nod den 4 november 2025, handlar om vilka kunskaper och lärdomar pedagogerna tar med sig från ett praktiknära ULF-projekt de genomfört i samarbete med forskare vid Göteborgs universitet, lektorer och utvecklingsledare vid Center för skolutveckling.

Projektet Förskolepedagogik i miljöer med språklig mångfald grundar sig i teorier om transspråkande, vilket innebär barnen får möjlighet att använda alla sina språkliga resurser, och att flerspråkighet ses som en tillgång i lärandet.

I filmen berättar förskolläraren Naima Zairovic och barnskötaren Marie Myntti om den positiva förändring de upplevde omedelbart när de började arbeta transspråkande och ta tillvara alla barnens språk i undervisningen.

Blev nyfikna på andras språk

– Barnen började snabbt diskutera språk med varandra, visade nyfikenhet för andras språk, och gav varandra synonymer och böjde ord på svenska på nya sätt, säger Marie Myntti, barnskötare.

Så här beskriver hon vad arbetssättet betyder i praktiken.

– Det innebär att man använder sitt förstaspråk som en resurs, inte att det tar över eller så, utan bara att man lägger till det och att man använder sig av både svenskan och sitt förstaspråk för att förstärka vissa ord.

I början fanns en rädsla att transspråkande skulle leda till att barnen bildade språkgrupper och exkluderade varandra, men personalen noterade att det motsatta skedde. Blandningen blev större och svenskan fungerade som ett paraply, men barnen delade aktivt med sig av sina förstaspråk, vilket blandade språken mer.

Stärker självförtroendet

– Vi ser ju helt andra resultat nu när vi har tillåtit barnen framför allt att använda sitt förstaspråk och även flerspråkiga pedagoger att använda sig av sitt förstaspråk tillsammans med barnen i undervisning. De kan kliva fram och ta en större del av undervisningen som de kanske inte har gjort innan och då ser man ju stor skillnad i att man förstår djupet av orden, säget Marie Myntti.

Språkutveckling handlar även om trygghet.

– Barnens språkutveckling har gynnats på flera sätt, som det här med självförtroende för att kunna våga prata på svenska. Det var många som kanske inte gjorde det innan, men när de fick börja och säga ord på sitt förstaspråk började de testa mer och våga. Det tycker jag är det största i hela projektet, säger Marie Myntti.

Att delta i ULF-projektet innebar en utmanande men utvecklande process för personalen. Till en början upplevde de en oklarhet om vad forskarna förväntade sig.

– Vi hade möten en gång i månaden där vi visade filmer med observationer, till exempel när barn pratar om olika saker, och då kunde forskarna tala om vad de ser utifrån deras perspektiv. Så vi upptäckte saker vi inte tänkt på tidigare. Vi hade ju aldrig varit där vi är idag om vi inte hade ingått i ett sådant här projekt, säger förskolläraren Naima Zairovic.

Text och foto: Thomas Reckman