Alla elever ska ha tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Det är inskrivet i skollagen. Men vad det innebär i praktiken skiljer sig åt från skola till skola. Göteborgs Stads drygt 150 skolor har löst det på olika sätt. En del har egna bemannade skolbibliotek, andra använder sig av folkbiblioteken. På en del skolor finns det en välfungerande samverkan mellan lärare och bibliotekarier, på andra arbetar de olika yrkeskategorierna i skilda spår.
För att öka samverkan ordnade Center för Skolutveckling och Skolbibliotekscentralen en konferens den 2 oktober där skolbiblioteksansvariga, barnbibliotekarier, förskoleklassutvecklare, samt språk-, läs- och skrivutvecklare deltog.
– Vi vill att de olika yrkeskategorierna ska använda varandra som resurs för att stärka barn och ungas läsengagemang. Men vi vill också synliggöra att vi genom våra olika yrkesroller har olika ingångar i det arbetet. Det behöver inte vara fel. Det viktiga är att vi är nyfikna på varandra ingångar och samverkar, sa Lotten Eklund, utvecklingsledare på Center för skolutveckling.
Barn lär sig att läsa på olika sätt
Catarina Schmidt.
Dagen inleddes med ett vetenskapligt perspektiv. Catarina Schmidt, tidigare låg- och mellanstadielärare och numera universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, föreläste om barns läspraktiker.
– Det är oerhört väsentligt att skapa läsande medborgare om vi ska behålla och utveckla vår demokrati. Det händer så mycket när man läser. I läsningen kan vi träffa nya människor och sammanhang. Vi kan känna delaktighet, får möjlighet till personlig utveckling och en tro på oss själva och vår förmåga att bidra i både små och stora sammanhang, sa Catarina Schmidt.
Catarina synliggjorde tre olika dimensioner av läsning: funktionell, upplevelseinriktad respektive reflekterande och kritisk läsning. Hon menar att alla tre dimensioner är viktiga, men att de olika yrkeskategorierna betonar dem på olika sätt och att även barn närmar sig läsning på olika sätt.
– Barn och unga möter skola och bibliotek från olika positioner. De har med sig ett kulturellt, socialt och språkligt kapital som avgör hur de ser på sig själva som läsare, sa Catarina och hävdade att man därmed behöver erbjuda olika slags läsinlärning.
– Det finns mycket åsikter om hur barn bäst lär sig att läsa. Men det finns ingen vetenskaplig evidens för att något specifikt sätt är det bästa sättet för att lära sig en så komplex förmåga som läsning. Jag tror att man måste se det pragmatiskt och utgå från där man är.
Tre dimensioner av läsning.
Viktigt att ha en egen vision
I den flora av åsikter, politiska utspel, fortbildningsinsatser och läsfrämjande insatser som finns idag menar Catarina att vi som möter barn i vardagen måste ha en egen vision om vad som är viktigt.
– Det är klart att vi ska ta till oss av undersökningar och andras åsikter, men vi måste ha en egen tanke om vad vi vill och vart vi är på väg.
Catarina pratade också om en studie om boksamtal som hon har genomfört och där lärare och bibliotekarier samverkade. I den var det tydligt att lärare och bibliotekarier hade olika ingångar. Lärarna var inriktade på den funktionella läsningen, att barnen skulle knäcka koden och att de skulle låna böcker som motsvarade deras språkliga nivå och som de därmed skulle klara av att läsa. Bibliotekarierna var å sin sida inriktade på att entusiasmera och stimulera till läslust, samtidigt som de uppgav att de sällan vet vad följderna blir eftersom de inte träffar barnen kontinuerligt.
– Det är olika yrken och ansvarsområden. Men det är samma barn. Därför är det viktigt att utveckla en samverkan och insatser där det finns en fortsättning så att man vet att det bär frukt.
Panelsamtal om samverkan
Charlotte Georén Sprung.
Samverkan mellan yrkeskategorier var ämnet för eftermiddagens panelsamtal. Där deltog, förutom Catarina Schmidt, barnbibliotekarien Anna Hansson, skolbibliotekarien Irene Johannesson, projektledaren för ”Staden där vi läser för våra barn” Malin Omland, och språk- läs- och skrivutvecklaren Charlotte Georén Sprung.
– Jag utgår från barnens lust, engagemang och upplevelse. Men det vi som arbetar på biblioteken inte har är ingången till läsningen. Vi möter ju inte barnen kontinuerligt. Jag kan inspirera, men inte följa upp, sa Anna Hansson
Charlotte Georén Sprung ser det som sin uppgift som språk-, läs och skrivutvecklare att utveckla former för bättre samverkan.
– Jag tycker att det saknas mötesplatser där skolbibliotekarier och lärare kan träffas och berika varandra. Det är en utmaning att få till möten. Det finns tidsbrist hos både skolbibliotekarier och lärare.
Hänt mycket de senaste åren
Irene Johannesson, som i många år arbetat som skolbibliotekarie i Angered, berättade att det har hänt mycket de senaste åren. Bland annat har skolbibliotekarier ingått i Läslyftet och det har skapats nätverk och möten för skolbibliotekarier.
– En sak vi lärt oss är att vi måste tala samma pedagogiska språk inför barnen. Om vi inte använder begrepp som ”koppling” på samma sätt blir det förvirrande för barnen, sa Irene.
En annan fråga som diskuterades var den flora av olika läsfrämjande insatser som pågår i Göteborg utan synbart samband med varandra.
– Vi vet inte riktigt vad vi har för läsfrämjande insatser. Det kanske inte är så konstigt i en sådan här stor stad men det är viktigt att vi får kännedom om dem. Jag skulle vilja skapa en läsfrämjande kedja från noll till 18 år, sa Malin Omland som är projektledare för ”Staden där vi läser för våra barn”.
Flera andra brister uppmärksammades också, som att förskolor inte har bibliotek, att många skolbibliotek inte är uppdaterade och att det på många håll saknas böcker till flerspråkiga barn.
Kontakter knöts
Dagen avslutades med gruppdiskussioner där deltagare från samma geografiska område diskuterade förutsättningar för en bättre samverkan. Efteråt tyckte de flesta att såväl föreläsningarna som gruppdiskussionen hade varit givande. Flera påpekade att det hade varit bra att diskutera med andra yrkeskategorier och att knyta kontakt med varandra. Arbetet med att öka samverkan kommer att fortsätta på olika sätt i staden.
